Green, Green Grass of Home

Vi får hacka oss igenom den här Wembley-djungeln en vända till. Det är ju nämligen inte bara här i Sverige som den hetaste fotbollsdebatten för ögonblicket gäller urusla planer – efter helgens tragikomik på den engelska nationalarenan har nu tidningarna börjat borra sig ner i jorden med full kraft.

Att allsvenska marsplaner mest består av packad jord går trots allt att begripa – att mångmiljarbygget Wembley har hela Storbritanniens sämsta underlag är långt mycket mer svårförståeligt.
– Det är sämre än de non league-planer vi har spelat på, säger James Milner.
– De hade inte haft vare sig häst- eller hundkapplöpningar där. Det hade ansetts vara för farligt, säger Harry Redknapp.

Vi hoppar över hela den där modern-football-is-rubbish-diskussionen den här gången – och grönar istället ner fingarna med en djupdykning ner i myllan. Jepp, det har blivit gräsdags här på bloggen.

Roten till problemet? Det tycks vara att hela proceduren med planläggningen gått för snabbt, att maktmännen mer eller mindre krävde att spelplanen skulle vara redo innan den egentligen var det. Allt som har hänt sedan dess är del av en dominoeffekt.
– Vi ser ju planen som altaret, och kyrkan som något som ska byggas runt altaret. Men tyvärr, med all kommersiell press nuförtiden så bygger man kyrkan först och sätter sedan in altaret, säger Geoff Webb, som är vd för något med det briljanta namnet The Institute of Groundsmanship.

De flesta av de bästa Premier League-planerna är anlagda med ett så kallat Desso-system, där planerna får gro fram på plats, snarare än att lyftas in från ett växthus någon helt annanstans. Dessutom förstärks de med 20 miljoner konstgrässtrån, som med tiden växer ihop med naturgräset och stagar upp det. Hela processen tar minst tre månader – och den tiden har aldrig Wembley tillåtit sig, vare sig före eller efter invigningen.

Numera är schemat så späckat av rockkonserter och amerikanska fotbollsmatcher att planen aldrig hinner återhämta sig ordentligt. Tyngden av en hel Metallica-publik pressar dessutom ihop jorden, vilket innebär att underlaget inte dräneras ordentligt då det vattnas. På så sätt skapas det bisarra förhållande som rådde i helgen, då det var isbanehalt på ytan av mattan, men stenhårt några få centimeter ner i backen.
– Det första de måste göra är att riva upp allt, så att det kan mjukna och dränera bättre, men det kommer ta åtminstone fem eller sex veckor, säger Dave Saltman, som varit ansvarig för underlaget på Millennium Stadium.

På tre år har Wembley-folket lagt om planen tio gånger, bytt ut både planskötare och gräsleverantör. Allt har varit poänglöst, eftersom grunden ändå inte varit de rätta.

I nuläget är Wembley obokad under drygt två månader i sommar, mellan Green Day-spelningen den 19 juni och Challenge Cup-finalen den 28 augusti. Där finns möjligheten att ställa saker och ting till rätta – och den bara måste tas till vara.

Champions League-finalen är bara ett av alla de jättearrangemang som hålls på Wembley nästa säsong. Stormen ifall Carles Puyol halkar bort den matchen kommer att bli betydligt värre än den som blåst upp under tuvan som Michael Dawson slet upp.

/Erik Niva