Il Est Rentré à Montpellier à Cheval

The FA Cup is an occasion, next best to christmas day. Som bekant. Men lite i skuggan av en blå dag på Stamford Bridge tänkte jag passa på att reda ut en sak jag gärna hade rett ut redan i morse.

I morgon kväll spelas en hejdundrande seriefinal i Ligue 1, en match av det där slaget som är svårt att liksom värja sig ifrån. PSG:s nouveau riche möter Montpelliers talangskvadron, i en guldstrid som är Europas mest svartvita den här våren.

Jag har skrivit en drapa om Montpelliers bygge och byggare i dagens tidning, men har ni följt bloggen sådär slaviskt som ni inte borde så kände ni ju till Loulou Nicolin sedan tidigare. Han är svår att ringa in, en skön filur som bryter mot lagen och säger idiotiska saker är ju hur man än ser på det fortfarande en lagbrytare som säger idiotiska saker. Skön eller inte.

Bestäm själva vad ni tycker. Han är ju underhållande, alldeles oavsett. Den här plattformen vill jag däremot ägna åt förklaringar, djur, musik och rörliga bilder.

Vi börjar bakifrån, tycker jag.

Loulou är alltså Lyonnais, bakom alla de där kilona. När han var yngre brukade han hänga på matcherna och punka däcken på bilar från Saint-Étienne, och även som Montpellier-president åkte han hem till Rhône för att heja på OL under derbyna. Det var, på det viset, tämligen poetiskt att hans enda stora titel (cuptiteln 1990) vanns efter en finalseger mot just ASSE.

Den yngre generationen Nicollins, Loulous söner som har framskjutna roller i hans sportimperium, avskyr istället lokalkonkurrenten Nîmes. Häromåret skickade Laurent Nicollin, verkställande president i Montpellier, ett sms till en supporterledare inför ett derby:

– On va les enculer, ces PD de Nîmois!!!!!!!
”Vi ska rövknulla dom, Nîmes-bögarna!!!!!!!”.

Även utöver den lågintelligenta homofobin var det ett sällsynt korkat meddelande, ett par timmar efter att han skickat det gick en grupp MHSC-supportrar till våldsam attack mot Nîmes-fans. Hur som helst, vad jag ville ha sagt med det i det här fallet var att familjen Nicollin inte gillar Nîmes. Loulou själv har sagt att det bara finns en nîmois som han står ut med – hans högra hand Michel Mézy, som han arbetat med i snart 40 år.

Med den bakgrunden åker vi kana på tidsaxeln tills vi landar i april 1996, och ett glödhett derby i cupens semifinalrunda. Nîmes spelade i tredjedivisionen, och MHSC var rätt självsäkra inför matchen.

Eller, rättare sagt: Loulou Nicollin var rätt självsäker inför matchen.

– Klart vi vinner, sa han. Om vi förlorar så lovar jag att rida hem till Montpellier på en häst.

Och det är klart att de inte vann. Ett hypernervöst Montpellier förlorade, Nîmes gick till final och fick så småningom åka till Solna och möta Marco Ciardi i cupvinnarcupen (med en 22-årig Cyril Jeunechamp i laget – en annan nîmois som Nicollin fått lära sig att gilla).

I Nîmes gillade man det där, ganska mycket, och även om Loulou aldrig tog hästen hem (till alla djurrättsorganisationers hysteriska glädje) så har de aldrig slutat påminna honom om det. Här har ni ett litet klipp med djur och musik.

Ja, och med den historien berättad så finns det en fråga till som förtjänar ett svar när det gäller det på väldigt många sätt charmanta Montpellier:

Varför kommer inte publiken?

Här har vi alltså ett lag som är fullt av några av Ligue 1:s största talanger, hemmafostrade och välspelande. De spelar tillsammans med Lille ligans kanske mest attraktiva fotboll, och de utmanar PSG om guldet. Ändå snittar de bara lite drygt 15 000 åskådare på sina hemmamatcher, och har en av Ligue 1:s absolut sämsta beläggningar sett till hur stor arenan är.

Den som varit i Montpellier känner redan till en del av svaret. Mosson, arenan, ligger kvar ute i la Paillade, där Nicollin startade klubben för snart 40 år sedan. Det är långt från centrum, och ett ganska ruffigt område – men Loulou tycker om det.

– Vi kommer från la Paillade, vi lever i la Paillade, vi trivs i la Paillade, har han förklarat i France Football.

Klubbens marknadsavdelning ser problemen, men Loulou vill vårda arvet. Och geografin förklarar ju inte allt. Montpellier är en studentstad, de infödda som är uppväxta med MHSC är i klar minoritet. Dessutom är konkurrensen mördande. Det finns, utöver fotbollslaget, 22 andra elitlag i Montpellier. Rugbyn är stor, handbollen också. De har topplag i volleyboll, vattenpolo, basket…

Om de vinner på Parc des Princes imorgon kväll kommer det att märkas även hemma i Montpellier, men om klubben tänker bli så stor som den kan bli så måste de packa sig iväg från gamla fina la Mosson. Det lär hända, förr eller senare. Jag är inte säker på att det sker så länge som Loulou håller vakt.

/Simon Bank