Bara Bettan

Ny blogg här http://metrobloggen.se/barabettan/

Blev alldeles hög där jag satt och letade lopp och anmälde mig. Nu börjar det klinga av och det blev nåt anti-klimax av det hela. Vad ska jag göra nu då? Bara sitta och vänta ut den här jävla viloperioden?

Hmm. Kanske finns några roliga träningsgrejer att hitta på nätet som jag ännu inte insett mitt behov av? See ya.

Då får man använda fantasin istället. Så nu är jag anmäld till:

• Vårruset 5 km 2011-05-24
• Midnattsloppet 10 km 2011-08-13
• Kistaloppet 10 km 2011-09-10 (nyanmälan)
• Stockholm halvmarathon 21 km 2011-09-17
• Hässelbyloppet 10 km 2011-10-16 (nyanmälan)

Jag var på väg att anmäla mig till Jubileums maran också när jag ändå var i farten men anmälan har inte öppnats än. Det här med maran känns ju lite så där. Jag brukar ju inte springa några längre sträckor. Fast jag tänker ju så här, förra året när jag slarvat med löpningen ett tag bestämde jag mig för att gå ut och springa strax under 7 km. Jag kom hem med en halvmara i bagaget. Bara för att det kändes bra. Bara för att jag inte gav upp. Ett varv till så...

I höst kommer jag att vara tränad för en halvmara. Då är jag ju halvvägs där och det är 10 månader kvar tills själva maran. Tillräckligt med tid att träna alltså. Vore nästan dumt att inte springa en mara då.

Nu ska jag bara hitta en crawlkurs också. Triathlon verkar ju jävligt jobbigt - vilken utmaning det vore! Speciellt som jag nästan dränker mig själv när jag försöker crawla.

Åh. Jag känner mig som ett barn i ett magiskt godisland.

Läste idag nåt om hur viktigt det är att äta rätt, inte dricka alkohol osv för att kroppen ska kunna återhämta sig fullt efter träningen. Inget nytt, ganska självklart men det var som om en polett trillade ner.

Jag har kört ett träningsprogram som är rekommenderat att köra i 8 veckor i ja, jag vet inte hur många på varandra följande omgångar. Jag tuffade dessutom till det ganska rejält. Varför behöva välja mellan olika typer av intervaller eller mellan intervaller och långlöp när man kan göra allt? Och varför inte höja tempot direkt en bra dag istället för att vänta och följa schemat? Och varför inte träna lite på en vilodag nån gång ibland?

Jag har nog fått i mig all näring jag behöver - det oroar jag mig inte för. Jag gillar att äta och jag äter över lag ganska bra mat. Men jag har ätit för mycket och förutom all bra mat så har jag dragit i mig än jäkla massa skräp i form av chips, godis och alkohol.

Är det konstigt om kroppen skriker "dra åt helvete!" och "jag skiter i vad du vill!". Nä. Inte alls.
Vad som är konstigt är att jag inte gjort något åt det. "Nä. Jag är nog inte övertränad. Det går nog över av sig själv snart. Måste ju köra lite snabba intervaller - kan ju inte tappa flåset! Jag sprang ju med pajat ben i 3-4 månader - det löste ju sig till slut!"

Hallå! Lyssna på dig själv. Det är bra att tänka positivt. Det är bra att inte ge upp. Det är också bra att använda sin hjärna till mer än att räkna ut minuttider.

Så idag bestämde jag mig. Ingen godis och alkohol och skit så länge jag inte får springa. Och när jag börjar springa igen måste jag skärpa till mig ändå. Jag kan inte stoppa i min kropp så här mycket skit. Funderar lite på att göra en riktig uppryckning och typ detoxa mig själv med riktigt nyttig mat men jag vet inte.

Grejen är - bestämmer jag mig att vara supernyttig i några veckor eller nån månad så är det inget problem för mig men att sluta äta godis och dricka vin och dra ner på allt som jag verkligen inte behöver FÖR ALLTID det fungerar inte för mig. Jag behöver njuta av livet.
Jag behöver hitta en balans. Hitta ett mellanläge där jag inte tycker att jag berövar mig på det goda i livet men samtidigt inte heller dränker mig i det. Något som kan fungera fo evah an evah.

Fo evah an evah, fan, det är en jävla lång tid!

Läser om träning i allmänhet och intervallprogram och folks favoritlöparögonblick i synnerhet. Vad är det för fel på mig?

Konstig vad gärna man vill ha saker man inte kan få. Ok, inte man, kvinna - jag.

Bestämmer att jag inte ska springa utan köra lite vila för att förhoppningsvis komma tillbaka i form. Helt plötsligt får jag ångest när jag ser reklam för lopp som jag för länge sen bestämt att jag inte ska springa. Linda bloggar om maran och jag dreglar ner tangentbordet. Sitter just nu med värsta magontet (som säkerligen beror på en hel påse chips innan jag la mig igår) och funderar på om jag skulle hinna få ihop en runda idag.
Jag ska inte springa - pucko!

Känns som jag när som helst börjar plocka fram och smeka favoritlöpkläderna som en annan förvriden hob. Eller sätter på mig löpskorna och knallar runt i här i huset bara för att få vara nära.

My preciousssssssssssss.