Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Barbamama
jag, min familj, foton, resor, vardag, fibromyalgi

Diagnos ADHD

Så i dag... äntligen.. eller vad man nu ska säga.... så fick min son sin diagnos.. det blev så som vi trodde ADHD, fast utan hyperaktiviteten, han är mer åt det andra hållet.. Sedan fick vi även utlåtandet från sjukgymnasten på habiliteringen... den var både positiv och negativ, det positiva var att han är väldigt duktig med bollar, att kasta, fånga osv. där var han över och till och med mycket över medel.  När det gällde balans och kordinationen var det åt det andra hållet, han var väldigt långt ifrån medel. Så det är något vi måste ta med till gymnastiken och något han måste träna på. Vi ska bli kallade till habiliteriingen även om det normalt inte är där som vi ska vara men de tyckte att han kunde få hjälp där till att börja med.

Samtidigt som jag känner mig enormt lättad att vi äntligen har diagnosen så känner jag mig helt tömd, helt slut.... vet inte om jag ska släppa fram tårarna eller hålla tillbaka.. Jag är också arg för varför kunde de inte ha lyssnat på mig tidigare så han kunde ha fått hjälp när han fortfarande gick på låg eller mellanstadiet, nu går han på höstterminen i nian och ska välja in till gymnasiet i början av nästar år....och han kommer nog inte ha de betyg som han behöver...

Känner mig ensam i dessa tankar, skulle behöva lite bakup lite omtanke just nu....

Samtidigt som jag känner mig ledsen och arg känner jag mig stolt, enormt stolt över min son. Han är fortfarande så himla glad och positiv. Jag har märkt på honom att han mår bra av att vi har gjort denna utredning, han försöker ännu mer att få till det i skolan och han lyckas flera gånger och blir så himla glad över det. Han har också blivit lugnare och mer öppen i och med denna utredning.

En sak som fick oss att skratta i dag i alla fall var när han berättade att han hade blivit mätt och vägd.. och han var inte lite stolt när han talade om för mig att han var 179 cm lång! Den där lilla bebisen som jag fick för snart 15 år sedan är nästan 180 cm lång.. hur kunde han bli så stor? Varken jag eller hans pappa är direkt långa.... goungen min....

4 kommentarer
Fjun6
15 oktober 2009, kl 14:33
Det måste vara skönt att ha fått en diagnos men samtidigt väldigt jobbigt kan jag tänka mig...

Grabben är alltså snart 15 år och har vad jag förmodar fått kämpa ganska ordentligt genom sin skolgång...
Vad kommer det sig att han inte har fått någon diagnos tidigare?

//Fjun
Barbamama
15 oktober 2009, kl 15:33
När jag har tagit upp det på utvecklingssamtal och liknande så har de hela tiden sagt att han är född sent på året och att han måste mogna i sin egna takt. Han är inte hyperaktiv så många lärare har tyckt att jag har överdrivit när jag har varit orolig för hans oförmåga att koncentrera sig och komma ihåg saker. Det var inte förrän jag blev riktigt arg i högstadiet som det började hända saker.
25 november 2009, kl 14:16
Hej! Jag har adhd och jag brast ut i tårar när jag fick diagnosen. Men det är skönt för mig att få veta varför mitt liv inte funkade som det skulle. Det är bra att veta orsaken innan det går för långt, så man lär sig att leva med det och hantera det. kram moa
Maryarwen
1 december 2009, kl 15:14
Din son kommer att klara sin superbra, han har nåot som inte alla andra har en enorm gåva inom sig. Du ska vara stolt över din son, visst surt att folk inte lyssnar det borde dom men nu vet ni och betygen kan komma senare i ett annat skede av livet. / ADHD mamma
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna