"Min dotter tar med sig matlåda till mig"

Nog är det väl förjävligt att det ska behöva gå så långt att man sparkar på de som redan ligger (dvs oss sjukskrivna, ensamstående mammor JA, jag VET att det är fler utsatta grupper"!) Menar, räcker det inte med förnedringen att inte bli trodd när man försöker beskriva ens frånfälle från arbetsmarknaden och bli nästan lunchad för att vi är parasiter som lever på samhället och gör det vi är bäst på, enligt de som har tryggheten i ett arbete som de kan jobba med utan att ha ont i kropp eller själ, att vi suger ut var blodsdroppe och bara gottar oss!

Det de glömmer bort är att jag har betalat skatt hela mitt yrkessamma liv, dvs 19år. Jag har bidragit till skyddsnätet som en gång fanns. Jag har aldrig bett om denna situation, utan det är saker och ting som händer i ens liv som man inte alls hade haft med i ens vildaste fantasier.

Icke att förglömma, Vd på ett stort internatiornellt företag i dag, uteliggare i morgon. Det är inte en enda människa som har en enda garanti för hur livet ter sig, må så vara att du är född med silversked i munnen. Du kan ha ett toppjobb, som leder till att du en dag inte alls sitter där på den ekonomiska tryggheten pga olika omständigheter.

Du skäms för din man/fru, kanske börjar dricka i din ensamhet....vilket eskalerar. Din man/fru tar tillslut ut skilsmässa, du får inte träffa barnen....halkar efter med räkningarna och vips så kommer Farbror Kronofogdemyndigheten på din dörr och gör en utmätning. Pga den negativa spiralen du hamnade i där och då, har du tyvärr inte stora möjligheter till ett nytt lån för att låna till en ny bostad då du har sådana betalningsanm. Du har ingen som helst säkerhet och ingen ekonomisk trygghet i form av ett jobb.

Ok, vi säger så här......knappt 1-2% av västvärldens befolkning (jag är dålig på matte, rätta mig om jag räknat fel) har så pass mycket pengar att de inte ens behöver tänka tanken klart att de aldrig skulle klara sig om det blev sämre tider. Men merparten av oss går mentalt på knäna pga den negativa spiral vi hamnat ofrivilligt i, en spiral vi gör allt för att ta oss ur. För vi vill jobba, vi som orkar och kan, de som inte orkar eller kan.....vill leva ett så bra, värdigt och drägligt liv som det bara går utan att känna skuld och skam för dennes situation eller tvingas se på när ens barn kommer med en matlåda när barnet hälsar på.

Men den negativa spiralen verkar aldrig ha ett slut, just pga de människor med en ekonomisk trygghet spottar på oss och kallar oss för parasiter!

De som är de verkliga parasiterna i den här sakfrågan är inte vi som ligger på samhällets bottenskikt, utan de är de som bara roffar åt sig mer och mer. Det tragiska, eller det komiska i det hela...är att det är fullt acceptabelt att höja sin redan sjukt höga lön med 30% och få en månadslön på 212.000 kr/mån medan de anställda knappt får ens 0.3% höjning.

"Mycket vill ha mer, satan vill ha fler!"

Till "Också sjukskriven mamma med två minderåriga barn hemma": Visst är det trist att folk blir utförsäkrade och lider på grund av bristerna i systemet (trots att VISSA sjukskrivna inte ska vara det osv osv, men det är en annan debatt). Jag blir däremot riktigt irriterad på det där sista du skrev, hur f*n kan man vara en parasit för att man tjänar pengar? Ska inte slit och hårt arbete (vilket oftast ligger bakom framgång, det kommer liksom inte flygandes) löna sig? Sedan, vem är det som "roffar åt sig"? Är det hon som jobbar +10h per dag, tjänar en rättvis och bra lön som hon sedan skattar bort (inget fel på skatt, det betalar jag gärna) eller hon som ligger hemma och bara vill ha mer av den förstnämndes pengar samtidigt som hon kallar henne för parasit? Någon måtta får det vara.

Avslutar, precis som du, med ett citat:
“Bit inte den hand som föder dig”

Men allvarligt - detta med "utförsäkring" är ju inte alls så hemskt som det låter! När man blir utförsäkrad placaras man i en "arbetslivsintroduktion" på AF under 90 dagar (och den aktiviteten anpassas efter individ och behov och upprätthåller också SGI) och efter dessa 90 dagar är man ju tillbaka i sjukförsäkringen igen om det behövs!

Rätt ska vara rätt! Jag blir själv utförsäkrad i juli men efter avstämningsmöte för en tid sedan har jag inte någon ångest över det längre eftersom jag vet att det finns en nivå till i skyddsnätet! Som det låter på en del utförsäkrade blir de utslängda till vargarna, men så är inte fallet!

För övrigt är det bra att människor tvingas till en aktivitet som anpassas efter vad de mäktar med och vad som är rimligt. Det kan aldrig någonsin vara nyttigt att vara sjukskriven på obegränsad tid och bara fokusera på sin sjukdom och sitt eget elände! Till sist blir man nog folkskygg och passiviserad och vill inte göra något alls. Eller är det därför det framställs som så hemskt att sjukskrivningsperioden tar slut, att man måste ta aktiv del i något?

Nej, lite nya/andra intryck från världen utanför hemmet kan vara det som hjälper en människa tillbaka! Människan är gjord för arbete och jag vet av egen erfarenhet att man mår bättre om man har en funktion att fylla, även om det pga hälsostatus bara är möjligt under någon/några timmar/minuter per dag.

Jag undrar bara varför det är så många ensamstående mammor som lider av kronisk värk? Och vad är kronisk värk?
Jag har sett 20 åriga kvinnor, utan barn också lida av kronisk värk...konstigt att ingen kille kan få det.
Läste också om en kvinna som hade fått diskbråck som började jobba 25% efter 3 år!
Det var snabbt, själv var jag på jobbet 3 dagar efter operation..
Kanske det handlar om motivation?

Mvh en som betalar massor i skatt..

Hej!

Jag håller med dej J!!
Jag sliter som ett djur och har arbetat övertid sen i okt förra året, jag tycker det är tragiskt att jag iprincip ska skämmas för att jag tjänar bra med pengar...

Det handlar inte om att jag tycker att ni som blivit utförsäkrade förtjänar er situation, absolut inte!! och självklart ska ni få så ni klarar er ekonomiskt och kan ta hand om er familj, men snälla kasta inte skit på oss som som arbetar för att systemet inte fungerar... det är inte rätt.

Jag är fullt medveten att jag om kanske 5 eller 10 år är i den dåliga spiralen, alla kan bli sjuka och behöva hjälp. jag förstår att du är besviken om du betalat skatt i 19 år och detta är tacken, ingen som klappar än på axeln precis. jag har inte heller någon lösning rakt upp och ner.
tillhör inte kategorin som tjänar 200 000 i mån, men jag skänker så jäkla mycke pengar till bl.a Majblomman så du anar inte.

När det sen skrivs att mycke vill ha mer å satan vill ha fler.. så vet jag att det inte gäller mig, men jag känner ändå att ja blir irreterad över uttalandet... det finns så många som faktiskt delar med sig av sina höga löner...

sen får man inte glömma att många som arbetar mycke gärna vill behålla en del av kakan till sig sj och sin egen familj, för det är tid som han/ hon vart borta från sin familj... sån tid går inte att få igen... det är priset de får betala.

men ja hoppas att du "Ockskå sjukskriven mamma med två minderåriga barn hemma" och alla andra drabbade inte fattar mig fel med detta inlägg, för ja hoppas verkligen att ni hittar ut ur den dåliga spiralen och att ni kommer att må bättre kroppsligt och själsligt.

Mvh
Malin

Lika vidrigt att vara utförsäkrad vare sig man har barn eller ej. Ett skammens påfund av regeringen! Rösta annorlunda nästa år, så att vi får bort detta.
Själv är jag frisk (peppar, peppar) och jobbar heltid men kan inte acceptera att folk utförsäkras om de är sjuka. Trygghet åt alla, tack - inte bara vissa andra grupper, hm.

Till J: det finns många höga chefer som tjäner alldeles för mycket pengar. Speciellt tänker jag på när man läser på att man måste spara inom sjukvården och samtidigt ser de lanstingpolitiker som har allt för höga löner. Visst finns de som är värda en hög lön men vem är värd en lön över 100000?
In min bok ingen.

Min mor lider av kronisk huvudverk och har gjort det i över 10 år.
Detta har inneburit att hon sovit minst 16h/dag under hela min uppväxt, vilket i och försej inte har varit något stort problem under veckodagarna då jag och mina syskon gått i skolan/på dagis. Hon har även, ungefär var 3e månad behövt göra tömning på vätska i ryggmärgen, vilket gjort att hon inte kunnat bära mer än kläderna på kroppen. Vilket inneburit att vi vart tvugna att ta hand om henne.

Vi har inte heller bett om den här situationen. Vilket barn ska behöva ta hand om sin mor?
Vilket barn skall behöva gå med konstant rädsla pga. det "alldeles för höga trycket" i sin mors hjärna?

Jag är förvisso 20 nu och flyttar iväg, men mina småsyskon har det värre. Att försörja en familj på 4 (ensamstående mor & 3 barn) - på heltid, eftersom mina syskons far är gravt deprimerad och jag aldrig har fungerat med min far, på 100kr över existensminimum, det är ju helt absurt.

Kopierar och klistrar in det sista stycket så du fattar vad det är som "Ockskå sjukskriven mamma med två minderåriga barn hemma" verkligen skriver, J!

"De som är de verkliga parasiterna i den här sakfrågan är inte vi som ligger på samhällets bottenskikt, utan de är de som bara roffar åt sig mer och mer. Det tragiska, eller det komiska i det hela...är att det är fullt acceptabelt att höja sin redan sjukt höga lön med 30% och få en månadslön på 212.000 kr/mån medan de anställda knappt får ens 0.3% höjning."

Det är inte de arbetare som jobbar 10+ om dagen som du säger, som hon vänder sig till! Det är dessa oskäligt höga löner som människorna i toppen roffar åt sig, som höjer sina löner med åtskilliga tusen medan dom gnäller på arbetarna som får en marginell löneökning. Lever man då som man lär? Knappast! Läs om och fatta!

till sign "J".. Det verkar finnas en minst sagt öm tå som blivit trampad på. Jag kan inte se att sign "Också sjukskriven mamma med två minderåriga barn hemma" anklagar ALLA som tjänar pengar, att vara parasiter. Bara de som skor sig på andras bekostnad, de som själva har ett överflöd, men ser ner på dem som inte kan förändra sin situation.
Jag har själv under mitt liv yrkesarbetat och betalat skatt, både till sjukförsäkring och inte bara min, utan föregående generations pensioner.. Inte klagade vi över det.
Idag är unga människor såååååå himla bortskämda med att få allt de pekar på. De vill ha allt, men de är inte beredda att betala.
Kanske borde de fråga sig, vem som betalade deras mödrars förlossningsvård, deras barnbidrag, deras skolgång och barnomsorg.. Vem betalade biblioteken idrottsanläggningarna, parkerna de lekte i och deras mor- och farföräldrars pensioner..?
Vi som yrkesarbetat( och verkligen slitit hårt) sedan vi var 15, har ofta genom våra egenavgifter betalat det vi kallar socialförsäkringar i många fler år än de unga som som räknar sig som ungdomar fast de passerat 25.
.. men högmod går ofta före fall...

@J

Du får tycka exakt som du vill, det är helt Ok. Jag tar det som konstruktiv kritik o tar det inte så personligt som du kanske ville få det till.

Jag har jobbat sedan jag var 18år (lätt att räkna ut hur gammal jag är) Jag har haft 2-3 jobb för att få det att gå ihop då lönen som uska inte är så mycket att hänga i julgranen.

Sen tycker jag du verkar ha bildat dig en egen uppfattning om hur vi sjukskrivna beter oss och gör om dagarna. Då jag har två skolbarn kan du inte komma o påstå att jag ligger på soffan och tycker synd om mig själv. Det är läxor, träningar, matcher, fikaansvarig till matcherna vilket innebär att det ska bakas. Det är tvätt, städ, laga middagar, trösta, förmana, lyssna, argumentera. Föräldramöten, idrottsmöten, sälja jultidningar/korvar/underkläder med det äldsta barnet för att dra in pengar till idrottsklubbarna. Det ska köpas nya lagdräkter, betalas för medlemsavg, betalas tränaravg, betalas för cuper på annan ort, det ska köpas nya skyddsglasögon till innebandyn, nya gräs-och grusskor, innebandyklubba. Nya hjälmar då jag är rädd om mina barn. Kläder då de växer som ogräs, skor, ytterkläder and so on.

Sen skrev jag aldrig ngt om att jag vill ha mer pengar av hon som "sliter" för brödfödan. MEN...det kommer alltid ett MEN! Det är helt uppåt väggarna idiotiskt att de som ex då chefen för Systembolaget anser sig värd över 200.000kr i lön för ett företag som jobbar på att "minska" sin försäljning av de produkter de säljer, medan andra företag vill öka sin omsättning!

Anser du att det är helt ok att plocka ut den horribla lönen? Isf så kanske du ska tänka om o tänka rätt, för i slutändan inser även du (förhoppningsvis) att INGEN är värd den summan för att de anser sig vara det!

"Bit inte den hand som föder dig?!" Rätt komiskt då jag betalar 33% i skatt på den lilla utbetalningen jag får i sjukpenning. Så, jag föder dig lika väl som du föder mig! Bara det att du o alla andra "räkmackeglidare" anser er ha rätten att sparka o spotta på oss som av olika anledningar blivit sjukskrivna.

Du bör ha i åtanke att det inte bara är fysiska orsaker bakom en sjukskrivning, eller dödliga sjukdomar, det är även psykiska orsaker. Men sånt kan vi knappast nämna i dagens samhälle då det är så oerhört dumma, inskränkta, trångsynta personer som DIG som anser att allt som har med psyket att göra aldrig ska nämnas.

"Det som inte syns, det finns inte!"

Vet du? Jag brukar inte önska andra "olycka" men ibland så vore det grymt intressant om du ex hamnade i min sits. Kan garantera dig att du skulle ge upp efter 1 vecka, ringa gråtandes till mig o kräva att få tillbaka ditt gamla liv. Inte sagt att även du kan "deppa ihop" men du skulle kräkas av ångest om du tvingades leva så som jag gör.

Enda skillnaden mellan oss två, är att då du ramlar med näsan rakt i gyttjan, undrar vad fan som hände o kräver att andra ..dvs samhället ska sträcka ut en hjälpande hand då du anser dig ha rätt till det.

Så reser jag mig upp, torkar bort gyttjan ur ansiktet o går vidare. Jag varken förväntar mig eller anser att jag har den rätten ni andra tar förgivet!!

"Sparka inte på den som redan ligger!"

I detta land ser vi till att alla som inte har det bra ställt får socialbidrag så att de ska klara av att köpa mat, ha ett drägligt boende och kunna köpa de mest nödvändiga saker. Detta är ju helt fantastiskt!!!!!! Varför lyfter ni inte upp detta - vi låter ingen i vårt land svälta (om man inte som vissa anser att det är att svälta att behöva äta havregrynsgröt...)- vi bor i ett av de bästa ländet i världen!!!! Om man inte får ihop sitt liv för att kunna köpa mat för dessa pengar (som är väl tilltagna - jag vet jag har levt på långt under dessa summor när mitt företag gick dåligt och jag behövde aldrig gå hungrig...) så är det något annat som är otroligt fel - exempelvis att man har kreditkortsskulder etc att betala på och det kan väl ingen kräva att samhälet ska stå för. Att sedan gnälla på att det finns vissa människor som tjänar mer är ju helt absurt. Om alla skulle behöva socialbidrag i ett samhälle eller var sjukskrivna så fanns det ju ingen som betalade in skatter för att täcka dessa kostnader - var TACKSAMMA över att det finns de som tjänar bra och var TACKSAMMA över att personer i Sverige blir omhändertagna så att de har mat på bordet - så är inte fallet överallt.

Till "också en sjukskriven mamma" - vad är ditt problem? Om du nu, trots dina besvär och våndor, klarar livet ändå och, enligt egen utsago, "reser dig och torkar bort gyttjan" ..vad är då problemet? Om du nu är så stursk och kämpar så förstår jag inte varför du klagar.

Till sjukskriven mamma med två barn - du som svarade @J - ja så mycket som du verkar göra så är det lite konstigt att du är sjukskriven - orkar du allt detta så orkar du antagligen att arbeta. Sedan om du tjänar så lite som du gör så räcker väl knappast dinna 33 procent i skatt att betala för din sjukpeng, barnbidrag du får för dina barn, vad din egen skolgång och sjukvård etcetera kostar och har kostat. Du är välkomen att söka arbetet som VD för Systembolaget om du anser dig vara kvalificerad att sköta det uppdraget och alla andra välbetalda arbeten också för den delen - konstigt att just du är så underbetald - kan det ha någit med dina val i livet att göra???? Osmakligt att önska någon annan som arbetar olycka när du är beroende av samhällets skatteintäkter för att bekosta ditt liv!

@Malin.

Det är tråkigt att du tog åt dig, då min kommentar var riktat till de som roffar åt sig sjukt galna löner medan deras anställda knappt får det att gå ihop ens spara ihop till en buffert (vilket jag skulle behöva, men inte kan!)

Jag tycker det är en fin gest av dig att skänka till Majblomman! Verkligen o det hoppas jag att du inte tar som ett hån eller ironi, för så är det inte menat!

Jag skänker 50kr/mån till Världens barn o jag köper Majblommor inte bara av mitt äldsta barn när det begav sig, utan även av vänners barn o mina syskonbarn då jag anser det gå till en bra sak. Det stör mig inte det minsta, det som däremot "smärtar mig" är att jag överväger att stoppa autogirot till Världensbarn o spara dem till mina barn."tur i oturen" så fick båda mina barn sparande på en summa varje mån i doppresent av sina farföräldrar. Men det är ju deras pengar som de ska kunna plocka ut den dagen de är myndiga o lägga på ex ett körkort!

Jag har även stöttat äldsta barnet när h*n sålde för ett Jultidningsförlag för att h'n skulle kunna uppnå en viss bonus, köpte även en stor fet salamikorv på 800gr a många pengar. Nu ska h*ns fotbollslag sälja underkläder för att dra in pengar till laget, vem kommer gräva djupt i plånboken för att stötta laget? Jo jag, som egentligen inte alls har pengarna, men mitt mammahjärta talar om för mig att det är för en bra sak.

Frågan är bara, vad fasen ska jag kunna hitta på med mina barn på deras sommarlov då jag knappt kan köpa dem nya kläder? Jag har tappat massa i vikt, vilket lett till flera garderobsrensningar. Kläderna har jag skänkt till Kupan då jag anser att andra kan vara i ett större behov av dem än att de ska kasseras. Inte har jag råd att köpa nytt till mig själv. Det enda jag har "unnat" mig sedan jag rasat i vikt är en ny bh, nya mjukbyxor o nya trosor. Fast mina garderober ekar tomma, så går barnen först.
I em är det vårfest på yngsta barnets skola, ok...en tjuga kanske inte är "mycket" men det ska även samlas in pengar till båda barnens alla frk som avslutningspresent. "Många bäckar små, bildar en stor å!"

Tack för din omtanke, även om du tog illa vid dig av en kommentar som var menad till gräddhyllan! Jag vet att det kommer att ordna sig, frågan är inte OM utan NÄR.

Jag blir nog oxå utförsäkrad om ett halvår cirkus, men jag känner mig inte utkastad eller rädd. Jag ser det som ytterligare en hjälp för å se om jag kan göra något trots skador å värk. Känns positivt att man kan få möjlighet till att hitta nån värdefull syssla till mig så jag får tillbaks ett eget socialt liv.
För jag har aldrig känt mig så värdelös i hela mitt liv som jag gör nu. Ingen inkomst att skryta med. ingen möjlighet att vara med å påverka min familjs ekonomi. Aldrig få löneförhandla.
Jag vill få tillbaks mitt liv!!!!
För å gå sjuk med ständig smärta tär!
Men kunde min bror komma tillbaks till ett värdigt liv å faktiskt driva företag, trots att han brutit nacken å är helt förlamad.....
Då ska nog jag oxå kunna hitta något!

@Också en sjukskriven mamma med två minderåriga barn hemma.

Ja tycker du gör de bra som kämpar ensam me dina barn. jag har läst igenåm det du skrivit ock ser ingenstans där du anklagar medelinkåmsttagare för parasiter utan det är ju de andra knäpa höga löner som du atakerar.

Är du helt ensam me dina barn eler har de en pappa? Jälper inte han dej med att dela på barnens kläder ock avgifterna?

Håppas du orkar ta dej ur det hela ock reser dej upp!

@Också en sjukskriven mamma med två minderåriga barn hemma 31 maj 2011, kl 09:02

Jag håller med dig fullständigt. Jag skulle ha kunnat skriva det själv. Jag har inga barn hemma, men är kroniskt svårt sjuk och jag ligger heller inte på soffan hela dagarna!

@J, varför inte byta liv med mig, jag ger dig budet 6 dagar med min sjukdom så får vi se vad du säger sen. Lycka tll.

Ingen ska skämmas över att de tjänar pengar, men varför ego-tänket? "Jag skiter i hur du eller du mår och har det, ni kanske svälter men det skiter jag i, bara jag får mina tusenlapapr och kan köpa den där bilen. Jävla gnällmänniskor de där sjuka. De ska bara ha och ha och JAG ska stå för det. Nej tack, låt dem svälta ihjäl både fysiskt och psykiskt."

Rätten till ens en gnutta värdigt liv försvinner den dagen du blir sjuk. Så snälla ni, bli för allt i världen inte sjuka!!!! Välj bort det, valet är dumt.

"Det som inte dödar härdar"

"Det som inte syns finns inte"

Hej Ensamma Mamma.

Ingen vill sparka på dig och ingen vill att du ska ligga!!!!

Tyvärr så ser jag i din kommentar att du också har svårt att ta in hur andra ser på saker och ting, det är lätt att endast fokusera på sina egna problem. Alla människor har problem, jag, du och alla andra, dina problem har troligtvis med din sjukdom och din ekonomi att göra, andras problem vet du inte om. Vi alla hämtar barn, lagar mat, diskar och gör saker som du beskriver plus att vi förvärsarbetar, betalar skatt och deltar i aktiviteter med barnen etc. etc. etc. Detta är livet som människa!!

Det finns tyvärr inget system som är perfekt!

Tanken med sjuksystemen är faktiskt inte att man ska leva på det och ha det som sin förvärvsinkomst!
Istället bör det i sådana fall finnas något annat system som tar hand om kroniskt sjuka, och ser till deras specialla behov, rehabilitering etc! Det är ju heller inte roligt att bara sitta hemma för sin sjukdom, man tappar den sociala kontakten som också betyder väldigt mycket. Jag kan inte förlika mig med din situation just på grund av den sociala biten!

Varför ser det ut som det gör?
Tyvärr så känner Jag personligen många människor i min omgivning som är "sjuka" och går hemma i flera år med pengar från stat och sociala och/eller försäkringskassan, detta är HELT fel och det är dessa som utnyttjar systemet som fördärvar för alla andra. Man behöver bara gå ner till lokala puben, där sitter Kalle och Bosse, Inger och Lars (kroniskt sjuka eller något annat).

Tyvärr så blir resultatet av detta att politikerna blir tvungna att ge striktare riktlinjer till Försäkringskassan att även ärliga människor hamnar i kläm detta är olyckligt, men egentligen ett resultat av att människor utnyttjat systemet.

Kommentar om löner!
Jag förstår heller Inte din kommentar om en helt sjukt lön på 200.000 SEK? Är 200 KSEK mycket pengar i verkligt penningvärde? Det motsvarar ca 24,000 SEK 1970 då min far tjänade 8,500 SEK som Svetsare. Dessutom så betalar dessa människor betydligt högre skatt än gemene man, så man ska egentligen vara glad för att en del får hög lön.

Svenskars attityd till att betala människor bra löner är ju kass!! Är man en bra medarbetare eller chef och INTE jobbar inom statligt eller kommunalt så får man bättre löner, så är det bara.

Vi har ett fantasktiskt socialt nätverk i Sverige och möjlighet till rehabilitering och hjälp. Jag kan jämföra med de tio år jag jobbat i Ryssland, och säga HEJA SVERIGE!! Utan släktingars hjälp i Ryssland får du inget av staten! Detta är naturligtvis ett skitsystem!

Kämpar gör vi för våra barn, var inte bitter på dina medmänniskor eller samhället!!

Lycka till

Hej .Också en sjukskriven mamma med två minderåriga barn hemma

skojar du ? är du helt alvarlig med de du skrev i början?

"Sen tycker jag du verkar ha bildat dig en egen uppfattning om hur vi sjukskrivna beter oss och gör om dagarna. Då jag har två skolbarn kan du inte komma o påstå att jag ligger på soffan och tycker synd om mig själv. Det är läxor, träningar, matcher, fikaansvarig till matcherna vilket innebär att det ska bakas. Det är tvätt, städ, laga middagar, trösta, förmana, lyssna, argumentera. Föräldramöten, idrottsmöten, sälja jultidningar/korvar/underkläder med det äldsta barnet för att dra in pengar till idrottsklubbarna. Det ska köpas nya lagdräkter, betalas för medlemsavg, betalas tränaravg, betalas för cuper på annan ort, det ska köpas nya skyddsglasögon till innebandyn, nya gräs-och grusskor, innebandyklubba. Nya hjälmar då jag är rädd om mina barn. Kläder då de växer som ogräs, skor, ytterkläder and so on."

tänka sig du som "sjuk skriven" och snart/är utförsäkrad har så mycket du måste göra på en dag måste vara tungt att få dagen att gå ihop... jag ser dock framför mig de Mammorna som har jobb 8-10 timmar 5 dagar i veckan OCH hinner med de sysslorna du nämnde. de du säger är fan ett hån mot ensamstående mödrar och fäder som jobbar, skattar och tar hand om sina barn. de måste verkligen känna att de är rättvist att personer som er tar sig RÄTTEN att ta föräldraledighet i 18 år inte 18 månader.

Ja visst finns de psyksjukdomar . Men det är ju mycket märkligt att de kommer så många nya diagnoser på bara 10 år… är det nåt nytt super virus som dykt upp? Eller kan de vara så simpelt att folk bara känner av mera och försöker rättfärdiga deras låga motivation. För vem har inte haft svårt att gå upp på morgonen? Eller haft ångest inför jobbet ? alla har de ! de som skiljer folk från dig är att vi faktiskt går till jobbet fast vi har ont ibland ångest osv vi känner inte av varje sekund.

Du ska få ett citat som har hjälpt mig så många gånger i minna jobbiga stunder i livet.

”Ta en Alvedon, håll käften och gå till jobbet. Det finns nämligen alltid nån som har de värre”

helt otroligt att du som 2 barns mor kan AKTIVT sitta och "blogga" om hur svårt osv du har de och hur synd de är om dig för du måste tydligen vara världens enda MOR

LasseBasse: Känner du många ensamstående pappor?

@Annika..

Jag klagar inte, jag konstaterar. Det är en viss skillnad där. Du läser och tolkar det jag skriver på ditt sätt, eller...du läser det du vill att det ska stå. Inte vad jag skrivit!

@Leffe. Klart att alla föräldrar kämpar med sina barn, har aldrig påstått annat! Jag som är född i början av 70-talet kan tyvärr inte hur mycket jag än vill besvara din kommentar ang löneskillnader då mot nu.
När jag skrev ang alla sjukskrivningar är inte pga fysiska besvär eller dödliga sjukdomar, utan även psykiska besvär. Jag gör allt för mina barn, men jag går på energireserven pga olika anledningar. Jag vill inget heller än att jobba, för människan är skapt till arbete och rörelse.

Sen det där med att gå ner till Lokala puben för att upptäcka de kroniskt sjuka ta sig en öl eller två, genom att dra in på ex kläder till sig själv för att kunna komma ut och socialisera med andra för en timme eller två tycker då jag är helt ok. MEN..det kommer alltid ett MEN! De som satt i system att utnyttja regler och hittar kryphål för att lyfta pengar trots att de har förmågan att jobba. Det är fruktansvärt hemskt, för det drabbar oss andra!

Tackar för en trevlig kommentar!

@Leffe

Väl skrivet.

@också sjukskriven med ...
Jag tror det du skriver. Bara en reservation. Det FINNS de som klarar sig bara fint ändå ekonomiskt (känner två), förmodligen sjukskrivna av andra skäl och längd? (en hade cancerbehandling modell värre). Jag har tyckt att dessa (inte lite fantastiska personer) borde ta och vända sig till tidningar och berätta sina historier. Jag tycker att sådana här borde höras också. Vad får man till svar? "NEJ!" Starka, ödmjuka och vill inte skryta, och andra har det nog värre.

Jag vet inte vad som skiljer sig mellan mina två kvinnliga 'idolers' liv i jämförelser med de historier som tidningar serverar. Något jag tror är viktigt är att dessa två kvinnor alltid varit sparsamma, även före sjukdom. Det överskott de hade på lön före sjukdom försvann, men med indragningar på andra fronter så var det fortfarande jämt upp.

Jag beundrade mycket inställningen hos hon med cancer, att den ihopsparade bufferten från tidigare, den skulle bara röras vid nödfall och något oförutsett........(!)

Det skulle vara intressant om journalister kunde ta och leta fram liknande människor och jämföra ekonomiska grundförutsättningar,, livsstil etc med de som man läser om i tidningarna, före och under sjukskrivning för att se om man hittar något som förklarar.

Ok, så problemet är att ni sjukskrivna ej har pengar så det räcker? Ni vill alltså få pengar utan motprestation?
Det låter inte rätt när man ser det i det ljuset, eller hur?

Jag har varit utförsäkrad och sedan blivit omförsäkrad igen. Vissa får det att låta som världens ände och kommer med sagor om stupstockar, men det är inte så i verkligheten. Utförsäkrad är man under 3 månaders tid, sedan blir man omförsäkrad. Själv upplever jag en STOR trygghet i att man faktiskt blir utredd, tagen på allvar och att systemet faktiskt gör någonting för att försöka få tillbaka oss i arbete. En vän till mig som blev förtidspensionerad vid 28 års ålder 2005 tog livet av sig - hon orkade inte med tanken att leva i fattigdom som sjukpensionär på existensminimum i resten av sitt liv, kanske 60 år till! Det var inhumant. Nu blir man sedd och uppmärksammad och utredd och även om jag var för klen för att gå tillbaka till arbete nu, så kände jag mig bättre av att bli uppmärksammad och utredd och prövad mot arbetsmarknaden. Jag fick den hjälp som min vän skulle ha behövt, och jag gråter ofta för att inte "stupstocken" som ni gnäller om infördes tidigare, det hade kunnat rädda hennes liv om hon hade haft hopp om att bli sedd.

Det är bra att människor ges alla chanser att komma tillbaka till jobbet. Men vad jag mer funderar över är de konstigheter folk skriver här..är man mer värd som cancerpatient än om man har en psykisk sjukdom...märklig tanke. Hjärnan är också ett organ som kan bli sjukt. Egentligen borde det inte heta psykiskt utan fysiskt sjuk i hjärnan. Det är bra att människor utreds och visar det sig att de ska ha sjukpenning ska den vara skälig nog att kunna överleva på. Det är få som fuskar och om ni anser att många fuskar så är ni goda att ringa till försäkringskassan och anmäla dessa personer så de kan utredas ett varv till. Jag är mamma till två barn ett med en trippeldiagnos inom nevropsykiatri. Jag har gått igenom alla faser från att vara arbetslös och ensamstående med dessa barn, till att numera kunna jobba en viss procent men inte heltid pga mitt barns handikapp. Att trolla med pengar har jag blivit expert på. Numera har vi en enligt mig god levandsstandard även om andra nog tycker att jag inte mycket har. Jag har tak över huvudet. Jag är så nöjd då jag kan betala mina räkningar och ställa fram mat på bordet och att allt runtomkring fungerar kring mina barn, att jag sedan inte har råd att äga bil är verkligen inget jag går och gräver ned mig över. Jag jämför mig inte med andra och vad de äger, för mig sitter inte rikedom i pengar då jag anser att mitt liv är rikt och fyllt av glädje. Jag och mina barn har det bra och vet ni badstränderna är gratis i sommar. En hund har jag unnat oss och den gillar också att bada ;)

Som så ofta när någon utförsäkrad vågar lämna ut sin egen berättelse om sina svårigheter så kommer det alltid fula kommentarer från folk med en mycket taskig människosyn. Ni som rackar ner på de som har det svårt borde skämmas. Men det gör ni inte. Vissa har helt enkelt en oförmåga att känna empati, vilket är ett av de farligaste handikappen idag. Såna kallas högerväljare. Inte ens de flesta djur uppvisar ett sådant själviskt beteende. Som tur är så finns det den andra halvan av befolkningen som inte är fullt så primitiva i sina värderingar.

Som 3 åring fick jag polio som förlamade vänsterbenet, halta och problem med gången. Men älskade barn och utbildade mig till barnskötare men efter 3 gick det inte längre, fick problem med höft och rygg och blev diagnosen postpolio. Blev sjuskriven 3 och i samma veva blev jag gravid inte bara en gång utan 2 ggr men kämpade på, som 26 åring ville FSK sjupensionera mig. Detta har jag fått höra att det var omöjligt att ta sig upp från och totalvägrade. De fick tillsammans med arbetsförmedlingen ordna en praktikplats, inte var det så att jag satt och väntade på en plats utan tog tag i detta själv och lyckades fixa ett själv. Ringde och skickade brev. Mina praktikplatser ledde till en provanställning vilket gjorde att jag kunde med en anställning söka mig till bättre arbetsplatser som i sin tur har lett mig till mitt nuvarande jobb där jag tjänar 44.000 kr/mån! Min man (barnens pappa) har haft under våra första år tillsammans väldigt väldigt kämpigt med ekonomin och fick vrida och vända på vartenda krona så jag vet hur det är att leva på en snål budget. Vissa månader hade vi ca 4000 kr kvar efter att allt var betalt på 4 pers. Vad jag vill ha sagt att man måste ta tag i sitt liv själv och göra så gott man kan och aldrig ge upp även om det är tuff att hela tiden få nej men rätt som det är så får man napp.

Testa med en praktik några timmar om dagen för att se hur du känner det. Orkar man med alla dessa måsten, med barnens aktiviteter osv så klara man ett par timmars jobb.
Lena

Jag vill bara krama om dej....och säga att jag förstår...men också skicka en förhoppning att du ska bli bättre.

Visst råder en otroligt cynisk syn i sjukförsäkringssystemet idag, som vi kan tacka vår "kära" allians för, på människor med olika sorters sjukdomar , det håller jag tveklöst med om...
MEN nog behöver vi ha lite balans i debatten om när det är befogat eller inte att vara hemma.....?! Just det där med "kronisk värk" är vi många många som lider av....Jag har ledbesvär och massiv problematik av andra slag...men jag jobbar...100% jobbar jag och jag mår inte ett dugg sämre av att det!! Tvärtom faktiskt...Jag behöver kanske en å annan dag hemma när värken är som jävligast...men som sagt....Att ha ett salutogent tänk funkar...tro mig!
//Agnetha

Till den sjukskrivna morsan här ovanför...

"Sen tycker jag du verkar ha bildat dig en egen uppfattning om hur vi sjukskrivna beter oss och gör om dagarna. Då jag har två skolbarn kan du inte komma o påstå att jag ligger på soffan och tycker synd om mig själv. Det är läxor, träningar, matcher, fikaansvarig till matcherna vilket innebär att det ska bakas. Det är tvätt, städ, laga middagar, trösta, förmana, lyssna, argumentera. Föräldramöten, idrottsmöten, sälja jultidningar/korvar/underkläder med det äldsta barnet för att dra in pengar till idrottsklubbarna. Det ska köpas nya lagdräkter, betalas för medlemsavg, betalas tränaravg, betalas för cuper på annan ort, det ska köpas nya skyddsglasögon till innebandyn, nya gräs-och grusskor, innebandyklubba. Nya hjälmar då jag är rädd om mina barn. Kläder då de växer som ogräs, skor, ytterkläder and so on."

Om du klarar allt det här... om du klarar att sälja jultidning och korvar och underkläder medan du är sjukskriven... varför i hela världen kan du inte arbeta istället? Du säger ju rätt ut att du klarar av försäljning och alla möjliga sysslor. Varför kan du inte arbeta några timmar och förbättra din ekonomi? Förlåt mig, men om du sysslar med allt det du beskriver så låter det som att du skulle klara av ett arbete, åtminstone på deltid. Hoppas att du inser det själv också och tar tag i saken.