Dag 17

“Världens alla rastlösa hjärtan.
Alla försöker vi hitta vägen hem.
Föreställ dig att du går flera dagar i en vinande snöstorm, du vet inte ens om att du går i cirklar.
Dina ben värker i dom höga snödrivorna, dina rop tystas i den höga vinden.
Hur liten du kan känna dig.
Så långt hemifrån du är.”

Patch Adams

Idag började jag med citatet, på något sätt kändes det passande.

Om du inte sett filmen Patch Adams har du missat en storslagen, verklighetsbaserad, berättelse om en man som utbildar sig till läkare med drivkraften att få hjälpa sina medmänniskor. Med ett nytt sätt att se på patienter, att inte försöka förhindra döden utan att förhöja kvaliteten på livet.

“Om du behandlar en sjukdom vinner du ibland och ibland förlorar du, men behandlar du en person, vinner du garanterat varje gång, oavsett resultatet.”

Jag tror att filmer som denna kan inspirera både dom är sjuka och dess anhöriga och vänner.

Idag har Barry opererats igen, en injektion i ryggen. Denna gång var det inga celler utan ett slags stimulansmedel för just stamcellerna.
Det är meningen att det skall sätta ytligare fart på dom tidigare injektionerna som han fått i nacken och i hjärnan.
Operation gick bra, även om det den var smärtsam.
Nu på kvällen mår pappa bättre igen efter att bedövningen har släppt.
Han är fortfarande lite yr men vid gott mod.

Engelskan som talas bland personalen är ibland lite svår och förstå.
Imorse när en av sjuksköterskorna skulle förklara ingreppet, började hon med att kalla det för “lung puncture”!
Jag försökte förklara att jag inte förstod varför dom skulle punktera hans lungor? Men efter lite förklaring förstod jag att hon menade “lumbar puncture”, alltså att dom skulle göra ett hål i hans ryggrad för att kunna injicera medlet.
Detta upprepades igen när kirurgen kom, han ville också “punka lungan” på farsan.
Jag skrattade högt och kirurgen såg förundrat på mig, men när jag förklarat skrattade han också och undrade om inte jag kunde ge dom en liten lektion i engelska.
Visst blir det lite fel här ibland med kommunikationen, men det vägs upp av den varma energin som personalen alltid uppvisar.

Antar att all personal måste se filmen Patch Adams minst en gång i månaden för att få arbeta här.

Var med om en annorlunda upplevelse nu på eftermiddagen.
Jag hade med hjälp av sköterskan Laurie lyckats boka en tid på ett massageinstitut för att få en timma kinesisk punktmassage.
När jag och Maria, som också hade lite problem med sin rygg och ville följa med, kom fram till institutet blev vi visade till ett rum där vi blev ombedda att ligga ner. När massörerna kom in reste jag på mig och sträckte fram handen men fick inget handslag tillbaka, Maria var snabbare än mig att uppfatta att dom båda var blinda. Tydligen var alla massörer blinda på det här stället.
Detta var inte ett handikapp utan snarare en fördel då man riktigt kunde känna hur dom räknade kotorna på ryggraden för att exakt hitta dom rätta ställena.
Kinesisk punkmassage är inte precis som en Thailändsk oljemassage, det gör riktigt ont ibland när dom trycker in sina starka tummar på ens ömma muskler. Men resultatet är smått fantastiskt och hela kroppen mår mycket bättre.
Nu klarar jag nog av att sova på min hårda fängelsebritts några dagar till.