Till mina fantastiska bröder som jag saknar, ni vet vad jag menar! SHULLELULLELOU =)

Söndag 15 november 2009

(Detta är poesi på förortssvenska mina kära läsare, så lämna inte in detta till era svenska lärare)

Jag skrattar idag, kanske gråter jag sen.
Jag vill leva i nuet, inte ångra mig sen.
Så jag lever idag!
Morgondagen är för långt bort, men vi är här idag.
Så jag skrattar idag!

Jag har aldrig varit rädd, nä.                                                         Gått igenom sånt som varit fett wack.
Livet är hårt och det visste jag då, men jag följde inga råd.               Jag är självlärd, jag är det, jag svär, bre!
Vill leva fullt ut, jag är värd det.
Jag tuggar och ler. Och jag duckar problem, för det är vad det é.
Är det sant? Mannen, yeah!
Jag har lärt mig av saker jag gjort. Saker jag sett nära min port.
Där i min ort, där fett med flous jämt saknades, inget vi tog lätt på.
Men det var rätt, så lätt att bli väck då.
Folk i min närhet dom becknade hekton.
Jag brukade bruka, för att lämna misären.
Nu gör jag så här.

Jag skrattar idag.

Vissa dagar är brorsan på topp, andra dagar är brorsan på noll.
Vissa dagar är jag redo att dra, för det känns som att ingenting spelar någon roll.
Som när nära går bort, livet tar stopp.
Jag lever i nuet, vår tid här är kort.
Jag pussar min mamma på kinden och drar!
För jag vill leva ut livet till max.
Är det nånting jag lärt mig i livet, är det att aldrig ta nånting för givet. Låt oss skåla för det, för man får det man ger!
Inget mera med det, allt är ju skrivet.
Gårdagen är redan förbi. Morgondagen är för långt bort i tid.
Tar vara på tiden jag fått, det är så jag vill leva mitt liv.

Jag skrattar idag, kanske gråter jag sen.
Jag vill leva i nuet, inte ångra mig sen.
Så jag lever idag!
Morgondagen är för långt bort, men vi är här idag.
Så jag skrattar idag!

Tack underbaraste, bästaste, grymmaste Lilla Allfadji.

(K)EEP (R)AP (L)EGAL