Sista inlägget

Antar att den här bloggen behöver ett avslut.

Men jag vet inte vad jag ska skriva.

Min pappa dog en måndag den 28 december 2009 kl.04:00 på KS.

Han somnade stilla utan lidande.

Vårat turistande i Peking tog ett abrubt slut efter bara 4 dagar. Pappa blev helt plöttsligt väldigt dålig, så jag beslutade att det var dags att åka hem. Tyvärr blev det inte bättre när vi kom hem. Efter några dagar hemma beslöt vi oss för att åka in till KS. Där konstaterade läkarna att han hade fått lunginflamation. Antibiotikan gav inga resultat och efter två veckor orkade inte hans kropp längre.

(När vi kom hem satt pappas hund och väntade på honom som vanligt, överlycklig att få vara med sin husse igen. Dagen efter var Heather jättesjuk och dom körde in henne till vetrinären där dom inte kunde förstå hur hon fortfarande levde. Hon hade nämligen en tumör i magen stor som en fotboll. Heather dog den kvällen. Nu snackar vi människans bästa vän, hon väntade med att dö tills att pappa kom hem. Det kallar jag kärlek.)

Behandlingen i Kina fungerade verkligen, alla hans kroppsmuskler blev 300% bättre utom just andningen och förlamningen i hans mun och hals.

Jag och mina bröder satt ovanligt länge vid fars sida kvällen innan gick bort. Hela jag visste att det var sista gången jag såg min far vid liv, fast undermedvetet. Det var helt omöjligt att somna den kvällen och när telefonen ringde kl 04:30 visste jag innan jag svarade att min pappa var borta.

Min pappa ville inte prata om döden, men sista kvällen frågade jag honom om han var rädd för att dö?

-Nej, svarade han snabbt och sedan tittade han bort.

På något sätt gav det mig ro.

Vi i familjen har på något sätt redan gått igenom alla sorgesteg som man kan uppleva när någon nära går bort. Det vi har nu efter att chocken har lagt sig är saknad. Pappa fick en mycket vacker polisbegravning med en 6st hedersvakter som stod runt kistan under hela cermonin. Ett fantastiskt deltagande av alla hans vänner och familj. Med all den respekt han förtjänar.

Nu går livet vidare.

Jag och mina bröder jobbar nu för fullt för att förverkliga våran dröm.

En företagsidè i ett varmt land.

Vi är på väg och vi sitter nog på ett flygplan inom kort.

Tack alla ni underbara som följt bloggen och allt stöd ni uppvisat till mig och min familj.

Med all respekt

Christian, min far heter Barry.