PUNK! :) *BeataMorot*

Ja just det….en sån period hade man åxå…å inte växer man ur det med tiden heller…fast man kanske tonar ner outfiten och glammet lite:)

Man tar bort färgskalorna, man ersätter den slitna, skitna trasiga looken mot ett mer välvårdat yttre…förhoppningsvis…

Nån sa till mig en gång….att vi sextitalister har extremt svårt för att växa upp…och kanske det ligger mycket i det…för otroligt många jag känner i min egen ålder, inklusive mig själv, är och beter oss i mångt och mycket som vi gjorde ”back then”!

Vi gillar fortfarande det lite rebelliska, det halvförbjudna och det outstanding, iögonfallande…FAST, som sagt….vi har dämpat och tonat ner! Men så ibland….så nyper nostalgin en i röven…man faller tillbaka….man får perioder då man minns med sån sjukt energikrävande frenesi, att det vill till en enorm själbehärskning och lika mycket dito kontroll för att inte yla rätt ut:))

Jag ÄR jävligt barnslig…jag vet….men jag har iaf lyckats fostra tre jäkligt bra ungar…hela högen med mycket mer sunt förnuft och vett i skallen än vad jag själv har…men never the less….de har växt upp med mig och det har ju blivit riktigt bra…det e fina, välartade barn…och det kan nog varenda kotte skriva under på som känner dem!

Inte deras fel att deras morsa lever med en fossing back in the eighties….och fortfarande kan falla i trans över en musikvideo med The Clash eller Six Pistols…som fortfarande får gåshud av kulturen som rådde…som fortfarande, TROTS politisk åsikt av idag, så väl kan komma ihåg anarkisttänket och den extremt fåniga inbillningen att man kunde förändra världen genom att sticka hål på sig själv lite varstans, kamma håret i spikes, slita sönder brallorna…knatta runt i bamsiga typ Dr Martens och skinnpaj med den rödvita brittiska flaggan på ryggen…samtidigt som man dyrkade Sid Vicious och nästan föll i gråt så fort Thåström visade sin sexiga nuna:)

Jag tycker det e KUL att få upplevt det där…jag tycker det e ganska ball att man faktiskt var med när det hela började som satte såna markanta avtryck på följande generationers musiksmaker och tycke…fast jag kan erkänna att jag blir mörkrädd när jag ser bilder av mig själv från den tiden….huuuuuuuuuuuuu, vilken uppenbarelse:)

Idag är man ju softare…lugnare…idag vet man HUR man måste vara för att passa in och bli accepterad i rådande system…fast lika ofta önskar man att man kunde släppa allt det där skittrista trycket om hur det SKA va, och tillåta sig själv vara den man VILL vara…svårt att förklara hur jag menar tror jag…för det betyder liksom inte att jag vill spöka ut mig i allsköns pepitarutigt kontra läder och pincha hål på mina näsvingar med en säkerhetsnål:))….men kanske att man tillät sig göra en massa saker som tilltalar en UTAN att be ”systemet” om lov….att man levde ut på ett sätt som passade en själv…sket i ”hur det skulle se ut” eller vad grannjävlarna skulle tycka…hajjar ni?

Vette fäääen om jag fattar själv ens:) Vet bara att man ibland kan känna sig sjukt instängd i ett beteende som egentligen inte alls passar den personlighet man har…att man tappade bort sig själv och sitt eget väsen nånstans på vägen…i en ojämn kamp om att vara som man TRODDE att alla andra tyckte man skulle va!

Rekorderlig, stark, tuff…balanserad…

Ja herre min jeeee…en virrhöna som jag?:))

Jag kanske ÄR ganska stark i mångt och mycket….men innerst inne e jag vek, blödig och tramsig…fightas med mina bekymmer till den där gränsen när en avgrund öppnar sig och ALLT blir omöjligt….underligt hur man egentligen är…man vevar med armarna i en desperat kamp att fixa alla rådande situationer…men rätt vad det är, åker armarna av…å man fladdrar i blindo…som jag gjort hela hösten….flinat, skrattat, knegat…till och med trillat dit för knasboll multum…å rätt vad det så sitter man där på arslet och fattar liksom ingenting…VAD var det som hände…å hur kommer man upp på benen nu då??

Å VARFÖR kan man aldrig göra nånting korrekt och riktigt?? Varför måste man ALLTID utmärka sig själv genom att limma på de märkligaste happenings??? Varför kan man inte bara flyta med, acceptera att livet inte e en enda lång smidig underhållning, utan ett jävligt tufft tillstånd som man inte alltid rår på!

happ…nu e det nog dags att lägga ner kvällens surriga djuptänk…kanske ta pocketboken man fastnat i och tassa i säng…den där jävla sängen förresten…stor och bred….å knarrig…det räcker man fjärtar i fel tonart, så låter det som fjädringen i madrasserna utsätts för elefantsex…Inte kul alls….får nog köpa en ny!

Citerar en tjej för längesen angående Billy Idol…

” I wud do ya every day of the week…and twice at sundays”…..

Gosh vad man var in lööööv i den här vätesuproxidbomben då det begav sig!:)

Nattnatt….å flåt för ett redigt tråkmökigt inlägg!:)

//B