Jag är bortskämd med fina ungar…godhjärtade, generösa, humoristiska ungar….alla 3….och det finns inget jag inte kan göra för de här tre trollen!
Visst kan vi bråka så fillorna ryker, men för det mesta e det om ganska triviala småsaker, och stormarna bedarrar ganska snabbt…
Den enda som skiljer sig liiiiite från mängden i kompaniet, är mini….hon är nog den mest obstinata av dem alla 3!
Det e den enda av dem som kan få det att riktigt klia i fingrarna på mig….den enda som kan få mig att gnissla tänder av både vanmakt och ren, skär ilska…
Det hon INTE har, som de andra två besitter….är respekten gentemot mig…å då menar jag verkligen inte att de ska bocka, niga och stå med mössan i vacker hand…utan den där vardagliga respekten…den iaf JAG känner gentemot MINA föräldrar…den som gör att man kanske inte riktigt säger ALLT man vill…eller beter sig på ett sätt som kanske inte kan kallas direkt rumsrent!
Ikväll e jag riktigt arg, ledsen och irriterad…..vi har haft en urladdning multum….å det slutade med hånflinande kommentarer från hennes sida, en växande frustration från min sida….hårda ord, höga toner….å en promenad hem från affären för hennes del! Hon satt i bilen och flinade åt mig med kalla, hårda ögon….gjorde narr av mig, min musiksmak, mina val och mitt sätt att vara…hon himlade med ögonen på det där sättet som bara driver mig till vansinne…å hånflinet fick bägaren att rinna över…Hon fick helt sonika promenera hem!
Nu sitter hon högst förmodligen hemma hos bästisen och får lite ynkande medhåll….å det e ju helt ok….däremot e det INTE ok att behandla mig på det där viset….som om jag vore efterbliven eller nåt. Moraliserande, fördömande och rent av elakt! det är inte ok i MIN värld iaf….å jag vet…att om jag behandlat MIN mamma på det där viset när jag var 17….då hade farsan gett mig en enkel spark i röven ända till månen!!
Hon kan verkligen bråka om allting. Vilken film vi ska se, vad vi ska äta till middag….vilken musik som ska spelas i bilen…hon kan strida i evigheter om noll och ingenting….hon vet och kan allt…å just nu e jag ganska less kan jag säga….less på att behöva försvara mig, mina val och mitt sätt inför min sjuttonåriga dotter…JÄVLIGT less, rent ut sagt!
Jag har tagit hand om henne, hela hennes liv…gett henne det jag kunnat…försökt se till hon aldrig saknar nånting….jag har hållit hennes hand hårt i min, och jag älskar henne bedövande mycket….men jag har INTE gjort mig förtjänt av det här…thats it!
Nu e jag både lessen å arg….ångrar såklart ett å annat jag gormade ur mig i vredesmod…men kan inte tolerera att hon ska basa och raljera med hela familjen jämt….får hon inte som hon vill, så ska alla behöva höra det…lida igenom det….Å det e inte ok!
Trodde hon grott ur det där vid det här laget…men tydligen inte….ikväll e ett tydligt bevis på det!
Men hörrni…inte kan det vara ok…att en skitunge i den där åldern, ska ha tumskruv på sin mamma…ska kunna bete sig hur som helst för att vid minsta motgång deklarera att ”morsan e fan inte bättre”….att svara….”Det e för att jag ÄNTLIGEN säger ifrån” när jag påtalar att syskonen åxå minsann e trötta på beteendet…det kan väl inte va ok??
Kram från butter morot!
//B
onthree
KramgoaUllis
Tummelunsen
KramgoaUllis