Sanning. Egentligen.

Men åååh. Synd att det kostar 25 kronor att köpa. På kontot: 20 kronor. Antar att den är smått fantastisk.

Jag köper ALLTID Sofis Mode av en anledning, Dina krönikor! Dom förgyller mina tisdagar och är helt enkelt underbara! Med risk för att låta lite lagom galen, men jag är så avundsjuk på min lillasyster som fick träffa dig på BlogAwards i år.. Tror till och med att hon nämnde sin storasyster som ditt största fan!
Så länge du skriver så läser iaf jag! :)

Kram Josefin

Du behöver inte oroa dig Annika! Mat har jag så att jag klarar mig en vecka till, annars har jag väldigt snälla och oroliga föräldrar som rycker in med matpengar om det skulle behövas :)

Jag ska köpa så fort jag slutar jobbet!

Men det här är inte ok Annika, jag bor utomlands och kommer antagligen bo utomlands ett tag till så Internet är mitt enda sätt att ta del av svensk media. Och jag är antagligen inte ensam om den situationen.... Snälla kan inte du lägga ut texten i bloggen också, typ en månad senare eller nåt... I alla fall denna text?

Självklart kommer jag att läsa. Det gör jag alltid. Du är så jäkla bra.

Läste den precis, är inte så bra på att formulera mig men skitbra skrivet, svårt att inte bli berörd. Det var väldigt hemskt också, sant också va? fyfan..men lycka till <3

Jag var tvungen att ringa Matilda och säga att jag vågade skriva till dig. Hon skrattade så klart åt mig men bad mig hälsa att hon tyckte du var en riktigt härlig person :)

Kram Josefin

Ok, ok! jag ska köpa tidningen imorgon efter skolan! .. om jag inte glömmer, för mitt minne är absurt dåligt!

Jag vet inte hur det gick till när jag första gången hamnade här inne på din blogg. Men sen den dagen var jag fast.

Enda anledningen till att jag köpte Sofis Mode idag, var för din krönika. Och jag är glad över att jag gjorde det.
Du är så bra på att skriva, du är så bra på att fotografera och du, om krönikan är sann, så är det hemskt att ett ungt liv kan bli så komplicerat, fel och söndrigt.

Tack för att du gör min dag lite bättre!

Jag har länge undrat om det är över internet man köper, eller om det är i vanlig affär? Jag vill ju köpa!

Jag ska be min fina lilla Anna att gå ut och köpa den åt mig så att jag har något (som jag misstänker) är gripande, vackert och hjärtskärande att läsa när jag kommer hem om ynka 23 dagar.
Tänker på dig finaste du, ge kärleken din en stor kram och se till så att han tar hand om dig ett litet tag.. Du bryr dig så mycket om alla andra så det är du värd.

du verkar så himla bra, i alla fall det du visar utåt.
sådär så man skulle vilja vara fjorton och inte nitton och bjuda hem dig på
te i ett förvirrat tonårsrum och prata om sånt som skivor, böcker, kärlek,
hemlisar och sånt man inte pratar om egentligen.
i alla fall, jag är alltid alldeles förtidig till jobbet och står och väntar på
busstorget i sisådär femton-tjugo minuter. i morgon ska jag kila inom
närbutiken och köpa tidningen.

Jag hatar att man inte kan läsa dem på internet. Nu måste jag köpa.. med pengarna som jag ska köpa julklappar för. Åsfjpaskjfp.. Jag älskar dig, du är så himla sann. Fast, jag älskar dig inte. Svårt, aldrig träffat dig. MEN tycker om dig, massor, för att du sätter ord på allt man har inom sig. varm kram

Efter att ha sett bilden här, och framförallt rubriken, kombinerat med de små nyckelord du skrev så fick jag en väldig lust att läsa den. Du är bra, väldigt bra. Och jag älskar verkligen dina ord.

Sofis mode är väl inte riktigt min grej men... i annat fall så överlever jag nog utan dina ord för just den här gången =)

Jag blev så himla lessen när jag läste krönikan. Började gråta efter halva och jag måste säga att jag blev så otroligt glad av att min lillasyster finns så nära mig och att jag kan ta hand om henne när det behövs. Ska över dit redan imorn å baka lite =)
Men jag känner verkligen för dig och jag hoppas att du på nått sätt orkar finnas där för henne. Hon verkar behöva det. Hoppas verkligen det löser sig på något sätt.

Kram =)

Jag tillhör också en i det långa led som köper Sofis Mode mycket för dina krönikor. Jag beundrar hur du fångar mitt intresse, om så ämnet är en urflyttad lägenhet, eller till och med en apelsin(!)
Idag berörde din text mig på ett helt nytt sätt.
För jag ser min egen syster i din. Min syster är ett år yngre än din. Liten. "Min bäbis" som jag retsamt haft som hennes smeknamn genom alla år. Ett barn. Med så mycket oro, sorg och ensamhet under ytan. Ett barn som plötsligt gått helt vilse. Och som storasyster slits man mellan förkrossande empati, frustrerad ilska, en längtan efter att bara blunda och fly, och en instinkt att krama, beskydda och hänga ryggsäcken med hennes sorger på sig själv.
Jag beundrar att du vågade skriva texten! Den var utlämnande. Och den berörde! Dessutom, på ett sorgsamt och vridet sätt levererade den tröst.
Våra systrar klarar sig. Även om vi inte alltid kan bära deras ryggsäckar åt dem, så kan vi finnas. Och älska. Och dämpa de hårdaste stötar.

Väldigt modigt skrivet, och välformulerat som alltid. Det gör ont i mig när jag läser det och jag har svårt att förstå att någon som 15-åring lever ett sådant liv trots att jag förstås vet att hon är långt ifrån den enda. Vet inte hur jag själv skulle bete mig om det var min syster, förstår att det måste vara svårt att veta vad som är det rätta att göra. Men jag är helt övertygad om att hon känner att du finns där för henne trots att du är långt borta, och att hon vet att du kommer tillbaka, och det betyder nog mycket.

Kram till dig, modiga Annika!

Jag gick från affär till affär och letade efter Sofis mode. Tillslut hittade jag den. Jag kunde inte ens vänta tills jag kom innanför dörren innan jag hade börjar läsa.
Det var ett bra tag sen nu, men jag tänker fortfarande på den. Egentligen känns det som att det kvittar hur jag försöker formulera mig för att få dig att förstå hur stor du är för mig och hur mycket du hjälper till bara genom att göra det du är bäst på. Så jag skriver bara, tack för att du delar med dig Annika!

Jag måste bara säga att du är något utöver de vanliga! VARJE vecka lyckas du fängsla mig med dina otroligt vackert skrivna krönikor. Jag blir mållös, kan läsa dem om och om igen! tack fina Annika!

Det här är ju hemskt, jag har inte haft möjlighet att läsa här förrän nu och nu såg jag det här! Finns den inte att läsa någon annanstans?

Hej Annika, jag vill så himla gärna läsa den, är det försent nu? Den går inte att läsa via internet genom den bilden fast i större version?

Skit, skit.

Jag missade den.

Mission impossible nu, I guess..

Åh, Annika. Underbara du. Träffar mitt i prick alltid. Du har hjälpt mig att lyfta mig ur ett svart hål med depression, ätstörning och vilsenhet. Jag är ur men befinner mig tyvärr samma situation som du. Men jag har bestämt mig. Jag måste stå på egna ben, skilja på våra känslor, inte dras med igen. När tiden är rätt ska jag plocka upp henne, om hon inte klarar det själv. För det är vad jag tror och önskar mest av allt.