Senast Skrivet

Slumpa en blogg
Liftaren
Just nu handlar det mycket om en flicka, som råkar bo på andra sidan Atlanten, och min väg för att ta mig dit.

Rädslan sitter i ensamheten

När jag omger mig med folk är allt som vanligt. När jag sitter i goda vänners sällskap och har det trevligt, då mår jag bra. När jag kan prata om annat, så att jag slipper älta om och om igen, då är det inga problem.

Det är när jag kommer hem. Hem till ensamheten. Det är då känslorna kommer tillbaka. Det är då mitt hjärta börjar bulta. Det är då jag känner mig så fruktansvärt ensam, så liten...så rädd.

Men, framför allt, så är det då jag minns hur det var, bara för mindre än en månad sen. Då visste jag att jag bara behövde vänta en timme eller två, så fyllde hon ut ensamheten. Jag visste att jag skulle få prata med henne, jag visste att hon skulle fylla mig med glädje.

Nu vet jag inte längre. Och det skrämmer mig. 

10 (+1) kommentarer
Sunshine
19 maj 2011, kl 12:32
Du är inte ensam!!! Du har ju oss!!! iaf ett tag till, sedan blir det ju tråkigt när de stänger ner :( Då hoppas jag att vi fått till den där pratkvällen så vi kan höras på annat sätt! :)

Ge inte upp vännen!!
Beeble
21 maj 2011, kl 14:27
Ja, jag vet och det känns skönt =) Dessutom kommer jag blogg vidare på blogspot, så det löser sig ;)
Men ja, vi får ta och ordna det där!!
Berrykiss
19 maj 2011, kl 13:13
Det är bara DU själv som kan fylla dig med glädje. Att lägga över det på en annan människa är en för stor last för denna att bära..

(ledsen om jag låter hård, men jag vill bara vara ärlig och önskar dig det bästa.)
Beeble
21 maj 2011, kl 14:31
Jag vet att det är mycket upp till mig själv...men samtidigt, vem mår bra i ensamhet? Men tro mig, jag kämpar på allt jag kan med att må bra, utan att behöva förlita mig på henne.
kloktok
21 maj 2011, kl 14:54
Nåväl, det är en konst att trivas med att vara ensam... Å visst får vänner en att byta fokus ett slag och när man sedan är i ensamheten kommer tankarna... Men det är ändå tankar man behöver ta sig igenom för att få perspektiv... Kanske är det människans livsöde att just känna sig ensam, liten och rädd... Men du, det är oerhört mer skrämmande att känna sig ensam trots att man är i en tvåsamhet!
Å nog är det väl så att man aldrig kan veta någonsin säkert häri livet... men ändå. Ändå kan man ju leva på hoppet om att det bästa sker. :) Leva på hoppet som en annan grodvarelse är la inte fy skam? ;)
Å du, jag hoppas det löser sig till det bästa, alltså på det sätt du vill & önskar...

Fridens liljor
Beeble
21 maj 2011, kl 23:08
Jag vet. Jag brukade trivas som bäst när jag var ensam. Men det var förr. Nu trivs jag bäst i sällskap, bra sällskap.
Men du har rätt, jag antar att det är tankar man måste ta sig igenom. Även om jag gärna hade sluppit.
Lever vi inte alla på hoppet i viss mån? Jag vet att jag gör det allt som oftast iaf :P
Tack så mycket!!
Sunshine
21 maj 2011, kl 17:36
Då får du skicka adressen sedan.. jag har redan fört över mina på wordpress..tyckte inte blogspot var bra, testade där tidigare..
Beeble
21 maj 2011, kl 23:09
Jag lägger upp den på bloggen här så fort det blir dags serru =)
22 maj 2011, kl 20:59
(Slängde oxå över min på wordpress ;) )
Gud jag förstår dig verkligen.. Befunnit mig precis just där lite väl många gånger det senaste kvartalet. Det värsta är just det.. att inte veta ett skit. Eller att veta allt det där man INTE vill veta. Vet inte vilket som är värst. Men jag fortsätter hålla tummarna för att tystnaden ska brytas mellan er.

Stor kram!
Beeble
22 maj 2011, kl 21:37
Just nu tycker jag att det är värst att inte vet alls vad det är som pågår. Hade jag vetat vad det r som händer, så hade jag kunnat bearbeta det på ett annat sätt.

Kram!
Möjigheten att kommentera är avstängd av bloggens ägare

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna