Jag och en polare satt och tittade igenom hela krönikan idag. För min del var det kanske 5:e gången jag såg den. Men det spelar ingen roll hur många gånger jag ser den, den är lika underbar varje gång. Den griper liksom tag i mig, fångar mig...och sen släpper den mig inte förrän långt efter den är slut. Det måste vara bland det bästa svensk tv någonsin har producerat.
Jag antar att det har att göra med alla minnen den bringar, alla känslor som fanns under den där sommaren. De kommer tillbaka, redan när man hör första orden från berättaren, så är jag fast. Efteråt är jag så full av nostalgi och vemodiga känslor att jag nästan vill gråta. Jag vill tillbaka, tillbaka till den där underbara sommaren.
Tillbaka till en bättre tid.
Sunshine
Beeble
kloktok
Beeble
Sunshine
Beeble