Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...

Fick upp ungarna tidigt idag (nåja, för att vara oss) och drog igång hela karusellen med frukost, påklädning, tandborstning, sminkning osv. Hann till och med att platta håret idag :-) (Tack och lov för blivande elvaåringar)

Vi skulle in till stan, den blivande elvaåringen skulle köras till en kompis och jag skulle få komma ut i det sociala igen efter vår helvetesvecka hemma i SLS.

På med overaller, skor, mössor, jackor...ner i garaget...in i racern..fast i bilstolar och....ja...vad händer??? Jo typ INGENTING!!! Inte ens ett liiitet ryck eller blink.

Jag blir stressad...det händer däremot eftersom vi redan är lite sena till dotterna kompis. Ringer förtvivlat till mamsen som bor en bit bort för att se om hennes bil är hemma men inget svar och jag ser snabbt borta i hennes garage att så är inte fallet.
Det är bara att inse att ett samtal till darlingen är det som gäller för att be honom plocka med sig batteriladdaren hem efter jobbet.

Min darling är inte vilken darling som helst, han är väldens bästa pappa också för han slänger sig i bilen och kommer hem, hämtar dottern och konstaterar ett nu mera fruset bilbatteri i min stackars racer, plockar ur det och drar åter igen in till stan igen.

Så...nu sitter jag här ute i SLS uppsminkad, platt tångad och fin till ingen nytta och racern står ute i sitt garage alldeles energilös. Och klockan har inte ens hunnit bli tolv. Hur skall den här dagen sluta???