Vemod...

Idag beslutade Elliott och jag oss för att sluta amma (hm...ja mest Elliott då) och jag känner ett otroligt vemod.

Det är så himla konstigt egentligen med den här bebisen. Ingenting är som det varit med de tidigare barnen. Han är mer huligan, jag kommer garanterat få ställa undan grejer denna gången när han börjar gå runt. Han sover inte som de andra gjort och ahn har...ammat längre än de andra.
Har alltid satt 6 månader som mål för min amning och det har i det stora hela alltid funkat. När de väl valt att sluta (för de har valt själva) så har jag varit nöjd och tyckt att det varit skönt, men...inte denna gången.

Nu är E snart 8 månader och jag borde vara jätte nöjd, men jag tycker verkligen att det är sååå mysigt denna gången. Har lite svårt att släppa det faktiskt. Kan kanske bero på att det verkligen ÄR sista gången nu. Det känns som om jag gör så mycket för sista gången nu för tiden... Visst är jag patetisk??? Fattar inte hur jag blivit egentligen. Jag borde se fram emot att E växer (och de andra också så klart) hur de utvecklas och vad som händer i deras åldrar. Ändå tycker jag ju att det är sååå mysigt när de är små små och pyttiga.

Och ni som känner mig...NEJ jag skall INTE skaffa en till!!! ;))