Gud som radiosändare?

Med åren har jag fått en erfarenhet av Gud som jag skulle vilja få dela med mig av. Det är ett fenomen som är oerhört svårt att beskriva. Ibland är det klart och tydligt, ibland (för det mesta) är det vagt och lite svårt att uppfatta. Ibland tror jag inte att jag ens kan uppfatta det. Jag tror att det har att göra med hur stilla jag är i mitt inre. Klarast har det varit när jag upplevt total stillhet. Då har det hänt att jag faktiskt har hört Guds röst både inom mig och (upplevelsemässigt) med mina öron.

Desto mer oroad jag varit, desto tunnare har rösten varit (och naturligtvis) svårare att uppfatta. Under de perioder jag varit i någon form att uppror mot Gud har det bara varit – tyst.

Så här ser jag det.

Gud vill att vi oavsett hur svåra saker än må vara för oss, ska få veta att han bryr sig och vill stötta alla som litar på honom – genom makten av hans stilla, tunna röst som han tilltalar oss med i vårt inre dagligen.

När våra egna uträkningar och scheman inte håller vill Gud säga: "Låt mig ta över nu, stilla dig och öppna ditt inre så du kan få veta vad jag vill säga . . . jag vet vägen ut och jag vill berätta hur du ska göra. Jag vill guida dig genom varje steg och varje situation."

Erfarenhetsmässigt vet jag att det fungerar.

I Bibeln kan vi läsa:

"Var stilla och besinna att jag är Gud".

Det här tar tid att lära sig. Det är inte hos Gud saker måste förändras. Det är hos oss. Att lära sig lyssna på den inre rösten tar tid.

Detta är en sak jag vetat länge, men inte ens nu är det som att sätta på radion.

Men jag tror inte att det är Gud som är problemet.

Det är jag!