Blogg-Erik Haltar Hjälplöst

Det är lite som att sitta med ena foten i en hink med is och den andra i ett kar med smält bly, i genomsnitt så är det ganska så skönt fast ändå inte.

Med det menar jag att allting i mitt liv är en gråzon just nu, sonen är för stor för att vara liten och för liten för att vara stor, han är 12 år med andra ord och vacklar runt mellan en värld som han ska lämna och till en som han finner en aningen skrämmande men ändå längtar till.
Det är smällmassa med sol ute och även som notorisk sommarmotståndare så måste jag erkänna att trots allt så är det lite najs.
Dags för en skitlång parantes:
Jag har bojkottat allt vad rosévin, potatissallad, grillning och pressa mig brun som en nån annan fläskbit heter och försöker frälsa andra från att åka på floden Styx bestående av grillsås in i jordgubbstårtans brinnande helvete.
Jag har t om förbjudit min sambo att använda sommarklänning om inte det sitter ett par klackskor på fötterna och uttryck som "Åh vilken ljummen sommarkväll, man behöver bara en lätt liten kofta över axlarna" hamnar på som tändvätska på bokbålet där böcker med titlar som "Tina lagar grillat" eller "Sval sommarmat för heta dagar" brinner på balkongen.
Var bara tvungen att förtydliga min ståndpunkt och passa på att försöka få fler själar till min revultionära flotte.
Slut på den skitlånga parantesen och tillbaka till den svartvita världen.

Varmt ute ja men tro mig, havet kring Stockholm befinenr sig i status iskall sommardrink med melon.
Vi konstaterade det jag och sonen ute på Gålö i veckan, det gick att gå i till låren i exakt 5 minuter men sen började kroppen att domna av och den ända räddningen var att ställa sig i barnkisset i vattenbrynet för att tina upp.
Ligga på en strandjävel med en rastlös blivande tonåring är ingen höjdare och varför ska man åka och bada om det inte går att bada?
Om 2 veckor så kommer tempen i vattnet att ligga på behagliga 23 grader men då har den normala svenska sommaren slagit till så det blir bara snabba dopp och sen en snabb rusch upp till bilen för att inte frysa ihjäl av den kalla luften.
Bara i sjö är inget kul alls, känns ju som att ta ett dopp i stor gryta med brunsås, hav ska det vara och inget annat.

Själv blir jag äldre även om jag inte på något sätt är gammal ännu men allt stryk som kroppen har fått uthärda har liksom börjat göra sig hörd.
Det gnisslar, spänner och gör ont, speciellt på mornarna när jag kravlar mig upp som den första fisken på land i tidernas begynnelse och haltar iväg böjd som en gammal spik.
Gamla benbrott och sönderslagna knän, söndersträckta ljumskar och tokvrickade fötter, blekta brännsår och strama operationsärr, köldskadade tår och fingrar samt en krosskada i höften som aldrig vart åtgärdad vittnar om att ta mig faan att det var inte igår som jag föddes MEN hjärnan hänger inte med alls, den är ung, villig och varm och ritar checkar för egot som kroppen absolut inte har täckning för..........tror jag för även här så står jag mellan 2 världar utan att höra hemma i någon av dom.

Vi måste flytta snart också, lägenheten börjar kännas lite liten och sonen har inga polare här i närheten som är något att hänga i doftgranen...........appropå det så såg jag en wunderbaum hänga i backspegeln på en Cabriolett idag, det måste vara höjden av slöseri.
Men om vi nu flyttar så är frågan om vi ska göra det verkligen, menar vi bor billigt som satan och 73 kvadrat på 3 personer och en sjukt kelig katt är inte för litet och grabben börjar bli så pass stor att han kan ta sig själv vart han vill.
Trivs jag eller inte?

Jag har egentligen svaret på det här kaoset men man vill ju vara som alla andra fast det är ju tråkigt...tror jag.