I helgen hade Dottern och jag lite meningsskiljaktigeter (läs jag bråkade med Dottern). I och för sig var min ilska befogad, men jag måste erkänna att jag överreagerade lite. Detta sa jag också till Dottern senare när jag hade lugnat ned mig.
I dag skall Dottern till frissan och hennes bästis skulle följa med och hålla henne sällskap. De skulle ta en fika också på stan innan de begav sig hemåt.
Så i morse berättade Dottern att kompisen inte skall följa med. Varför, blev min fråga då.
Jo, hennes mamma vill att hon är hemma mer och att hon läser sina läxor. Men inte har ni väl läxor idag sa jag. Nej, men hennes mamma vill att hon gör skolarbete varje dag. Dessutom har hon (mamman) sagt till henne att hon inte får göra skolarbete tillsammans med mig längre. För vi lyssnar för mycket på musik när vi arbetar och det tycker hennes mamma att man inte skall göra för då kan man inte koncentrera sig.
Jag blev helt tyst och funderande. Dessa två 14-åringar är bäst i klassen. De sköter sitt skolarbete exemplariskt. De lämnar in sina arbeten i god tid, de läser sina läxor tillsammans samtidigt som de lyssnar på musik och har det lite roligt. De är aldrig ute och ränner, de sminkar sig minimalt, de är kloka, artiga och fina 14-åriga tjejer.
Jag tänker att de är inga robotar, de måste få lite utrymme och ha lite trevligt tillsammans. Att pressa dem när de redan pressar sig själva tänker jag är onödigt.
Nej, istället borde vi föräldrar visa dem uppskattning och låta dem ha lite kul också emellan varven. Denna tid i deras liv måste få ha en blandning mellan allvar och lek. Annars finns risken att vi pressar dem för hårt så att de sparkar bakut.
I eftermiddag är det jag som hämtar Dottern och tar ut henne på middag innan hon skall till frissan, för det förtjänar hon,
Livet är fyllt av så många måsten så ibland får man bara släppa taget en stund.
PegBundy
yrvaedret
Ventileramera
Karelin
Nollställd
Tant Lila