Mentalt svängrum

Jag fick i en kommentar veta att jag har ett ganska snävt perspektiv ibland, att alla kan ju inte se på världen och på uppfostran på det sätt jag ser,utan man ser på det utifrån olika synvinklar och därav får man en förståelse för att andra tänker och agerar annorlunda.

Jag började tänka på dessa ord och letade i mig själv hur det egentligen står till med detta.

Jag måste nog säga att jag (och andra i min närhet) uppfattar att jag har ett ganska stort mentalt svängrum.

"Det mentala svängrummet skapar förutsättningar för förändring och utveckling och möjligheter till att identifiera nya vägar." sidan 51 ur "Förändring som tillstånd" av Bo Ahrenfelt.

Och om det inte är en utökning av mitt mentala svängrum som skett de senaste åren, så vet jag inte vad det är. 

Men det innebär inte att det finns vissa saker som för mig är förhandlingsbara. En av dessa sakerna är att barn liksom vi vuxna behöver regler och ramar inom vilka vi agerar. Nu menar inte jag små saker utan mera ramar som är tillför att vi som människor skall kunna interagera och samverka med andra på ett bra sätt.

Jag är övertygad om att vi som föräldrar måste vara tydliga förebilder för våra barn och ibland är de förebilder för oss. För ibland så är de så mycket klokare än oss. Att lära sig visa hänsyn till andra och respekt för sig själv och andra, är alltså något som inte är förhandlingsbart för mig!

Det är min övertygelse och den håller jag stenhårt på. Jag vet inte vad det är som skulle kunna få mig att ändra uppfattning om detta.

Men för övrigt, så är jag öppen och nyfiken på hur andra ser på saker och ting och jag kan omvärdera mina åsikter och jag strävar efter att se helheter, ständigt och jämt.

Det är därför som jag känner att det är få saker som jag är tvärsäker på. För det finns så många sanningar runt omkring oss och vi har den stora förmånen att få ta del av andras tankar och åsikter genom dialoger om vi är öppna och lyssnar och tillåter andra åsikter och tankar än våra egna. Och att vi är respektfulla mot andras tankar och inte går till personangrepp varken stora eller små för att andra tänker på ett annat sätt.

Vi har alla en tendens att lyssna på och efter tankar som bekräftar det vi redan vet/tror, men det innebär att vi stänger ute ny kunskap och som förhindrar vår egen personliga utveckling.

Så en uppmaning både till mig själv och andra är: Istället för att lyssna efter det som bekräftar det vi redan vet, lyssna efter sådant som du inte vet och inte förstår. Och våga fråga och våga lyssna! 

För det är av tankar som är olika de vi själva har som vi kan lära oss något nytt inte utav samma tankar som vi själva har.