Livstecken från Bombad

Hej!

Bombad här igen.

Antar att ni alla har gett upp mig vid det här laget.

Jag förstår er.

Inte ett livstecken på nästan ett halvår - det är klart att ni trott att jag gått vidare.

Och det har jag.

Faktiskt.

Mycket har hänt under de här månaderna.

För ett halvår sedan kände jag mig färdig med bloggen.

Orkade helt enkelt inte längre.

Jag var rätt nere och kunde inte ens finna glädje i att skriva av mig skiten.

Och nu har jag inte så mycket skit att skriva om faktiskt.

Nästan ingen alls.

Jag har träffat kärleken.

Äntligen.

I tisdags var det tre månader sedan ett nytt kapitel i mitt liv tog sin början.

Åsa heter hon.

Fantastisk på alla sätt och vis.

Snäll, omtänksam, glad, positiv, kärleksfull, öm och livfull.

Men framför allt.

Hon älskar mig och hon är min.

Vet inte vart den här historien kommer att ta mig, men det är spännande som f-n ... ;)

Ett annat kapitel i mitt liv har nyligen avslutats.

Vårdnadstvisten är äntligen över.

För en månad sedan blev jag tilldömd ensam vårdnad om Elias.

Gissa om det var mer än en sten som lättade från mina axlar.

I övrigt mår jag riktigt bra nu, frånsett ett enda grått moln på himmelen.

Jag är arbetslös sedan första oktober.

Någon som vill ge mig ett jobb? :)