Jag och sommaren stod fortfarande starka och stadiga när veckan gick mot sitt slut. Vända mot varandra, så jag fick sol på näsan och så sommaren kände sig både älskad och bekräftad. Sen kom någon. Någon som nödvändigtvis skulle örfila oss båda och tvinga oss att vända blicken från varandra. Nu står jag i höstrusket och är tanken nu att jag ska förbli här? Kan någon, snälla, sätta på elementen i alla fall?