Funkar både här och där.

Jag sitter på annan buss just nu, men bara för nån vecka till. Sen tvingas jag tillbaka till invanda mönster och trista nyanser. Kanske funderar jag på drastiska tag, men lika mycket talar för att jag anpassar mig som man ska.
Just nu lekar som en räv i vassen. Får vatten på mitt kuvert och dansar över ån. Det finns nämligen de som påstår att jag är lite av socialt inkompetent. Kanske finns det en gnutta sanning i detta, men det är också en social konstruktion. Lite som att jag egentligen är en man.
Om bara mina vänner kunde se mig. Hur jag pratar om klingonska med it-tekniker, om kakel med den sympatiska arkitekten, om egon med konstnären, om aktiva högtalare med ljudkillen och hur jag fnissar ikapp med projektledaren.
Som en vessla snokar jag upp det ämne som kan skänka en gnutta bekräftelse och snart är vi ett team. Jag bildar team som för arbetet framåt.
Idag tänkte jag - det här, det här med att funka här och där, det borde jag ta med mig utanför jobbet. Buda över det hem, så jag kan klä på mig det innan jag går ut. Men det är nog bara flyktigt och det är därför det är fint. Flyktigt är alltid fint.