Läckage

Kaffebryggaren läcker. Sedan Werther lämnade oss får vi leva utan en moccamaster och nöja oss med Kittys gamla vita bryggare. Den har gjort sitt jobb och tjänat oss väl, men nu ger den upp.
-Jag blir tokig. Nu har den läckt igen. Den förstör hela bänken, muttrar jag.
Jag muttrar ilskt samtidigt som jag med bestämda steg går mot disktrasan. Jag torkar upp vattnet och muttrat lite till.  Alfons svarar med en, inte så snäll, suck.
-Skaffa en ny då, säger han och säger ett par tusen tysta irriterade meningar till, som inte hörs fast jag hör dem.
Jag tystnar och säger ett par tysta meningar jag också. Jag går iväg, mest för att neutralisera en dålig känsla. Minuterna går. Snart närmar han sig mig och ger mig en kram.
Han säger ett par snälla ord, men avslutar med en utläggning om hur jag har bevakat marknaden och kanske bara borde köpa en ny.
-Mm, säger jag osäker på om känslan i kroppen är bra eller dålig.
Det var med lite blandade steg jag lämnade hemmet, men det braiga känslan var starkast. Så istället för att gå direkt vänder jag om. Tar fram en post-t och klottrar ner ett kärleksord. Sätter lappen på ytterdörren och går nerför trappan. Det blir en bra dag det här.