En omväg hem kanske, men också en genväg. Det beror lite på hur man väljer att se det. Bussen fick se sig avvisad och negligerad och med bestämdhet och beslut i stegen ville jag gå hem. En promenad utan musik i lurarna som styr mitt humör, och utan brådska.
En promenad med bara jag och kanske lite väl mycket jag, men jag avtar med farten. Det är bara ett nervöst inslag när det bara blir jag hela tiden. Ju mindre nervös jag är ju mindre jag.
Väl hemma, men innan jag kliver in genom dörren, avslutar jag ett samtal och jag avslutar en dag. En dag som vände till en magisk dag.