Politisk analys vid frukostbordet

Vi slår oss ner vid matbordet. Frukosten dukas fram i full fart. Alfons avslutar gröten och jag slänger fram knäckemackorna, mjölken, det hemmagjorda äppelmoset och häller upp kaffe.

Jag får den tallriken med blå rand och de får de djupa bruna 70-tals tallrikarna. Jag är lite känslig för det där. Vill inte ha så där djup tallrik för då lägger sig inte mjölken som jag vill, utan alldeles för mycket på gröten - än runt om.

För ovanlighetens skull samtalar vi lite under frukosten. Bara lite, men ändå.
-Vi intervjuar alla partierna, säger Ichigo. På Sergelstorg. Alltså Sverigedemokraterna verkar vara helt dumma i huvudet.
-Ja. Men vadå då?, svarar en stolt mamma. Stolt för att hon avvisar de där okunniga idioterna och det spelar egentligen ingen roll varför. Men jag frågar, för att man borde fråga.
-Men hon var så blek att hon blev grå. Och så frågade jag varför de är rasister, men de sa att de inte var rasister. Om de var rasister så är socialdemokraterna pedofiler.
-VA! sa de så? skrattar jag högt. Det är ju helt galet.
-Ja, de sa att vi bara inte har plats för invandrare för boendet.
-Mm. Du. De är lite korkade bara. Eller korkade, punkt. Bleka så de blir gråa.