Vaken och vanor

Klockan var ställd på 05:30, men det betydde inte så mycket i praktiken. Istället sitter jag kvart över 8 och slukar i mig den sista gröten, plöjer inboxen för att klargöra saker inför dagens arbete och böjer mig ner varannan minut för att ge Sorken en puss. För Sorken vill ha en puss varannan minut och vad är jag för mor om jag inte bemöter en så enkel och kärleksfull förfrågan. Hon är lite kladdig runt munnen, men det är sånt man får ta.
Ichigo har istället eftersovit sig. Vilket borde heta försovit sig, för-sovit, slår det mig nu. Eller förvaknat kanske. Ja, det kvitttar. Sur är hon. I samma minut hon skulla kliva ut genom dörren ropar Alfons:
-Har inte du sovmorgon på måndagar?
-…. (total tystnad)
-Kom in och drick lite kaffe, säger jag uppmuntrande.
-…. (tystnad)
Ichigo har slagit sig ner i soffan och hon är tyst, totaltyst och lite sur
Jag sitter mest och funderar kring min äldsta dotters kaffedrickande. För 6 månader sen var jag lite strävig mot att hon ville dricka kaffe, men nu. Nu när hon inte gör det av sig själv är det som jag vill tvinga henna. Visa henne var svensk viktiga morgonvana. Jag försöker en gång till, sen måste jag springa.
-Ichigo. Du. Ska du inte ha lite kaffe. Med mjölk kanske?
-Och en cigg. Nä. Skoja bara. Men kaffe. Kom igen nu.