Jag tycker synd om Hertha Berlin, Roman Hubnik och fotbollen

Tyska cupen är ljuvlig. Det händer något överallt. Spänning, dramatik, skönspel - men även skit. Tyvärr. Det finns mycket jag inte tycker om med den moderna fotbollen, givetvis finns det också mycket jag älskar. En sak jag hatar mer än något annat är filmningar och överdrivna förstärkningar. För det sker på plan, det påverkar spelet, resultatet och fotbollens skönhet.

Många gånger säger jag att rika snorvalpar förstör fotbollen mest. Ni vet de där människorna som köper en fotbollsklubb – med tradition och historia – bara för att ha ett lyxigt tidsfördriv. Och vi ska inte tala om hur det förstör för de klubbar som vill klara sig själva. Som vill värna om supportrarna, traditionen och identiteten.

Men kvällens cup-match mellan Hertha Berlin och Borussia Mönchengladbach fick mig att må dåligt, fick mig att spotta på fotbollen och fick mig att skrika ”skicka hem den råttan till Belgien eller Brasilien!”. Jag är inte stolt över det. Men jag hatar det.

En sak i taget dock. I går spelade Borussia Dortmund mot Holstein Kiel på en livsfarlig gräsmatta i Kiel. Det såg ut som Bambi på hal is, och skaderisken vill jag inte ens fundera över. Hur förbundet kunde tillåta spel på den gräsmattan övergår mitt förstånd. Det var ett skämt. Men Dortmund gjorde det bästa av situationen och segrade suveränt med 0-4. Målen gjordes av Lewandowski, Kagawa, Barrios och Perisic. Tränare Klopp kan vara nöjd. Holstein Kiel har anledning att låta flaggan segla högt – för de föll verkligen med den i topp.

Alldeles nyligen stod Greuther Fürth, från 2. Bundesliga, för en liten skräll. De slog ut nyrika TSG Hoffenheim och är alltså klart för semifinal. Matchen slutade 0-1. I första halvlek blev hemmalagets Marvin Compper utvisad, åtta minuter senare gjorde gästerna 0-1 genom Olivier Occean. Ridå ner för Hoffenheim och väldigt kul för lilla Fürth som verkligen upplever ett sportsligt uppsving.

I skrivande stund leker Bayern München med VfB Stuttgart – precis som vanligt i cupen alltså. 60 minuter är spelade och Bayern leder med 0-2 mot ett otroligt blekt Stuttgart. München ser bättre ut än vad de har gjort de senaste matcherna. Det är lättare, smartare, kvickare och säkrare. Men Stuttgart är riktigt dåliga ärligt talat. Bruno Labbadia-förbannelsen lever vidare. Han lyckas inte med sina lag under våren. Givetvis skönt för München dock som behövde tanka lite nytt självförtroende – och vad kan vara bättre än att spela ut en Bundesliga-konkurrent?

Och så Hertha Berlin mot Borussia Mönchengladbach då. Berlin spelade väldigt piggt, fräckt och vågat. Visserligen kom Mönchengladbach in i matchen mot slutet – men huvudstadsklubben hade varit en välförtjänt segrare. Så blev det inte. 0-0 stod det och matchen gick till förlängning.

I förlängningen var Berlin en aning tröttare, men å andra sidan ungefär lika farliga framåt som Gladbach. Berlin ville framåt, de försökte. Allt det där dog dock. Gladbachs belgiske och brasilianske anfallare, Igor de Camargo, tryckte till mittbacken Roman Hubnik i ryggen. Inget speciellt med det. Men Hubnik blev arg och sur och rusade fram till nummer 18. Han ville sätta honom på plats. Han satte näsan mot Camargo som extremt teatralistiskt föll ihop och hade väldigt ont. Domaren gick på det och blåste straff och visade Hubnik det röda kortet – matchen var över. Det var sorgligt att se. Det är sådant beteende som sakta men säkert dödar den fotboll vi älskar.

En ful och osportslig aktion, en filmning, avgjorde alltså en kvartsfinal som så långt hade varit väldigt spännande. Visst, Hubnik hade inte behövt rusa mot Camargo, det var väl onödigt. Men fotboll är känslor och en del måste tillåtas. Det är ju det vi älskar. Men sånt här hatar jag. Det hör inte hemma i fotbollen. Nej, i kväll lider jag med Berlin och Hubnik. De blev blåsta på en dröm. Kanske hade det slutat med förlust ändå, men det kommer vi aldrig att få veta. Camargo får gärna packa sin väskor och sticka hem till Belgien, eller Brasilien om han trivs bättre där. Eller passar Italien eller Spanien bättre kanske? Jag säger inte att det inte filmas eller förstärks i tysk fotboll. Men det var längesedan vi såg något så här avgörande och uppenbart skådespeleri. Jag tycker att det här känns mer accepterat i Italien och Spanien. Men sjukdomen sprider sig.

This just in: Michael Skibbe, Berlins tränare, har precis uttalat sig: "Domarens beslut i andra halvlek var avgörande. Här var 50 000 människor på arenan, inget såg något. Herr Brych är den enda i Tyskland, som skulle blåsa straff där. Jag kan inte tro det, helt otroligt."

En kul sak då. För det finns. Oscar Wendt byttes in på tilläggstid och bara sekunder senare klackade Arango fram en boll till Wendt som avslutade synnerligen säkert. 0-2 och svenskens första mål i Tyskland. Grattis Oscar!

Och givetvis beundrar jag Borussia Mönchengladbach för deras bedrift. De spelar en sanlös säsong. Men att Camargo banar väg för succén på detta vis tvättar bort mycket av glansen. Tyvärr.

Uppdatering 22:08: Franck Ribéry är ganska duktig på att filma och förstärka han med. Uruselt att se från en spelare som är så fantastiskt bra. Skillnaden är dock att domaren inte har gått på hans trick ännu. Då glöms det lätt bort, och det kommer jag med att göra. Det blir bara något vi lever med. Men när det blir avgörande. Då kokar känslorna över - som mina har gjort i kväll.

/En upprörd Wingren