Jorden runt 3- Östeuropa

Lyran fortsätter att vara vår reseledare för tredje året, och jag kommer att hänga på i år med. Har nu börjat läsa tre böcker från östeuropa.

Började med Nobelpristagaren Symborska från Polen, jag läste hennes diktsamling Ett kolon, jag kan väl säga att jag inte var helt intresserad av det för jag gillar egentligen inte poesi men någon dikt blev det ändå som jag fastnadel lite mer för
OUPPMÄRKSAMHET
Illa skötte jag mig i kosmos igår,
Jag levde ett helt dygn och frågade inget,
och förvånades över något

Jag utfördet mina dagliga göromå
som om det vore allt jag hade att göra.

Andas in, andas ut, steg efter steg, plikt på plikt,
men utan en tanke som nådde längre
än att gå hemifrån och så gå hem igen.

Världen kan ha tett sig som en galen värld,
jag tog den bara för vanligt bruk.

Inga hur eller varför,
eller vadan blev sådan,
och vad den ska med alla rörliga detaljer?

Jag var som en spik som slagits in för löst i väggen
eller som
(här en liknelse som inte infann sig).

En efter en inträffade förändringarna
till och med i ögonblickets snävaste synfält.

Vid ett yngre bord, med en en dag yngre hand
blev gårdagsbrödet skuret på ett annat sätt.

Men som aldrig förr och som regn aldrig förut,
för det föll ju med helt andra droppar.

Jorden vred sig ett varv runt sin axel,
men nu i en rymd som övergetts för gott.

Det varade gott och väl 24 timmar,
1440 minuter av möjligheter
86 400 sekunder inblick.

En kosmisk savoir-vivre
säger inget i vårt ämne,
men kräver ändå något av oss:
lite uppmärksamhet, ett par rader av Pascal
och ett förbluffande deltagande i detta spel
med okända regler.

Symborska har jag läst tidigare men då var det en essäsamling som hade varit publicerade i olika tidskrifter och de texterna tyckte jag bättre om än dessa dikter.

Sen fortsatter jag till USA genom den vitryske författaren Ljudmila ultiskaja, som hade skrivit i "en munter begravning" om den dödssjuke Alik som har runt omkring sig sín hustru, en hel del forna älskarinnor och vänner, de flesta ryska emigranter. De minns och drömmer tillbaka. Jag tyckte mycket om denna bok jag tycker författaren har fått ner känslan för alla karaktärerna. ´Tycker det är lite svårt att sätta fingret på vad det är jag gillar med boken.

Sen avslutar jag resetrippen i Östeuropa med den ungerska författaren Péter Estern´zys bok "Ingen konst", det är som en biografi handlar om författarens uppväxt i Ungern och hans fotbollskarriär och skildrar mest hans mor. (Om sin far har han skrivit i någon tidigare bok), Jag tyckte inte detta var någon bra bok, läste bara på för att den skulle ta slut.