(: Lördag 21a november

Dagen bokad för flitens lampa hela dagen idag. Var bokad så för flera veckor sedan och M var informerad i god tid, dvs både för tre veckor sedan, två veckor sedan, en vecka sedan, några gånger under veckan och självklart imorse... Åkte iväg, satt och kämpade med andra för att få ett knepigt jobb gjort och sedan ringer M när jag varit borta några timmar...

"hur länge blir du borta?".... svarar att jag kommer till kvällen som jag sagt hela tiden, det här måste bli klart, varpå utbrottet kommer

"Men vad fan, det är lördag, ska du vara borta hela dagen, allt handlar bara om dig hela tiden!".. svarar lugnt att jo men jag har berättat hela tiden jag skulle iväg och jobba idag med det här, det är fler än jag inblandade, jag kan inte styra över tiden. Det här är mitt jobb och jag kan inte hjälpa vilka tider det har även om det råkar infalla sig på en lördag! Jag tycker fasiken inte det är roligt heller... *klick* han lägger på luren i örat på mig..

Fy farao vad förbannad jag blev, man kan väl prata om saken iallafall?! Ringer upp och på 4e försöket svarar han

"va ä´det? jag är upptagen här" jag säger jag försöker komma så snart jag kan, jag kan fixa med sakerna inför kvällen om du vill..

"Bra, hej då, ses sen"

stressar på, ingen mat, hinner bara lite mer för mina tankar är så mycket på hemmafronten och åker hem med en stor klump i hjärtat, vill inte åka hem till gringubben... Kommer hem och möts av.... harmoni...

Då har allt lagt sig, barnen sitter och tittar på film har det supermysigt, M sitter framför datorn har gjort en massa saker idag inkl fixat mina vinterdäck och tvättat min skitiga bil mm och han är glad och alldeles lugn..

Byter om, gör mig fin, myser med barnen lite, M ger mig komplimanger och i en annan verklighet hade det kunnat vara så mysigt men alla dessa utbrott som kommer nästan dagligen får mig bara att må dåligt, kan inte ta till mig av det fina och snälla längre, ser bara det andra, taggarna utåt på helspänn.

Känns som jag lever i en teater där livet sker i kulisserna och jag står på scen men utan manus eller regi. Hela tiden väntande på någon signal eller musik som ska visa mig om jag lever i en fars eller ett dokumentärt drama.

Kvällen var i övrigt mycket trevlig, bra sällskap och en nyhet som glädjer mig mycket, önskar så de visste vår verklighet, nu är de bara statister men jag vill gärna slippa huvudrollen som jag inte ens vet vad den är.

God lördag kväll bloggers

Kram

Care