.
Exemplets makt blir erbarmligt tydlig,
när hanteringen av de två omhändertagna barnens onödiga lidande,
sent om sider äntligen får ett avslut.
Exemplet Marks Kommun och den motvilja att göra det rätta,
att minska lidandet för barn,
att agera resolut för att skydda,
visar på en skrämmande attityd till sitt eget arbete.
Avsaknaden av självkritik är så ohälsosam,
att verksamheten borde hamna under ständig tillsyn.
Någon borde närvara så fort de ska arbeta med barn (och andra)
så att de inte begår övergrepp och riskera skada små individer för livet.
Hur någon kan kalla det verksamhet och samtidigt ha så många lidande,
tyder på en rejäl och farlig distans till vad de är satta att syssla med.
Daganteckningarnas behändiga gömsle för allehanda brott de verkar begått,
lämnar få spår av det de kallar socialtjänst,
i vad som enligt lag skall föras journal över.
Varför man så tränats i frångå förordningar och lagar,
att man istället begår flagranta fel,
borde rendera de ansvariga att fullständigt revidera verksamhetens grund.
Om begreppet "BARNETS BÄSTA" kan lämna så djupa spår i verkligheten,
i unga människor liv och tillvaro,
att även åskådaren drabbas av sorg och vrede,
då finns djupare systemfel i verksamheten.
Att låta dem bero drar väl de verkliga skälen,
till verksamhetens grund upp till ytan.
.