PAS

. . .

Blogg om bla PA parental alienation = föräldrafjärmande. Socialtjänsten som efter tjugo år uppvisar samma motstånd mot fakta och fortfarande begår övergrepp i vad de kallar "barnets bästa". Ett Begrepp som hamnar långt bakom deras "eget bästa" och "bekvämaste" och tvingas till en hel del brottning med vanligt sunt förnuft som denna organisation saknar ett hälsosamt mått av. Att det här arbetar en del pseudoreligiösa bidrar knappast till att sanningshalten i underlagen ökar utan häri finner man orsaken till de stora bristerna på just fakta. Bloggar ibland om politik och händelser i vår värld

.  .  .

En enastående bok

Castor & Pollux

Men, jag sa väl inte det?

Dans kring modern kalv

Jag vill skiljas

. . .

Omkring tvivlen att bli pappa

Undrar om Du minns

Panikångest

. . .

Häxjaktens Logik

Laki Katastrofen

Postdramatisk dress

Revolutioner sätter färg

Köttindustrin

. . .

Alla rim

.  .  .

Parential Alienation - Föräldrafjärmande och dess tvång på ett barns vilja kan i sitt dystraste och grövsta utförande ha förfärande konsekvenser. Att någon över huvudtaget vill utsätta sitt barn för sådant är att förvåna, ännu mer chockerande hur det kan backas upp av tex. en kristen menighet. De är tyvärr inte de mest nogräknade i denna världen, det bevisas gång efter annan. Det är väl inte den mest populära sysslan att klä av så självtillräckliga människor som en del troende och påvisa deras skam inte i förstone om dem själva utan hur de dömer andra. Eftersom de trots allt med hull och svalde historier om en man som målades ut som presumtiv mördare, incestuös, hotfull och farlig kryddat med påståenden om otrohet och andra invektiv, utan ett endaste bevis och i total brist på polisanmälningar så finns det all anledning att visa på bristerna inte så mycket i trossystemet utan kanske effekterna av den bristfälliga läran och det godtyckliga sinnet. Ingen av dessa har bett om ursäkt för sitt deltagande i en mycket smutsig historia. Inte heller ville de medverka till att sätta stopp för grymheterna mot ett barn och de fortsatte på samma lösa grunder motarbeta hans nya förhållande, som trots allt varade i 7 år. Med Socialtjänsten inblandad kunde terrorn mot barnet fortsätta att skada först och främst barnet men också alla inblandade och det är väl att förvåna ett friskt sinne men försök att föra en dialog med en instans som aldrig medger några fel eller brister i sin verksamhet, som gärna fortsätter i utstakade hjulspår mest för att de är så ovilliga att ändra sig och erkänna sina fel. Speciellt om de gömt alla påståenden som borde falla under begreppet förtal i sina daganteckningar. Tillvaron har varit tuff och plågsam men iaf slapp han levande ut och det är väl det som måste beskrivas hur inget förändrats på tjugo år i denna organisation och hur just detta övergrepp gått till. Hur man stigmatiserar redan utsatta människor och i deras position kan tillskrivas alla möjliga för tillfället passande negativa egenskaper. I detta övergrepp deltog under alla år Socialtjänsten. Efter nästan tio år av tvång backades också den mentala våldtäkten av barnet upp av BUP men i domstolarna gjorde vårdnadshavaren bort sig rejält eller som vanligt. Domstolar har iaf ett grundläggande krav på dokumentation och framförallt ärlighet och det är väl mest konstigt och inte så lite skrämmande att socialtjänsten är ett sådant forum för falska anklagelser och svulstiga fabler. BUP visar samma oförmåga/ovilja att lägga ihop 2 + 2. Postdramatisk dress är en duglig förklädnad åt den som vill spela offer på socialtjänstens mattor. Med en sådan total brist på uppbackning i form av bevis och fakta är instansen en dröm för hämnd och maktlystnad åt ett förfallet sinne med en vilja att få precis vad det vill även om det innebär mentalt övergrepp på barn. De som hjälpte honom och räddade hans liv var kristna och de mest hjälpsamma i den kristna samhörigheten. De mest framstående uppvisade en passivitet och ett avståndstagande som bara har samklang med beslutet att tro "män är djur" eller de försiktigas "måste vara djur" eftersom just de i den miljön inte heller tillåts tycka annorlunda. Några egentliga bevis behövde inte denna grupp heller. Förtal och smutskastning passade som hand i handske i ett sällskap som allt för ofta har världsbilden satt utifrån vad de tror inte vad de vet. Eftersom som "hela världen är i den ondes våld" behövs bara en bekräftelse på denna övertygelse för att dessa skall gå igång med hela sitt hatiska hjärta. Det finns all anledning att måla upp och avslöja sådana scenarion eftersom de på många sätt likna den svenska häxjaktens mörka tid och den nuvarande där bla en klick våldsamma män får stå modell för hur många andra ska uppfattas, men förfärligheterna är inte slut därmed utan möjligheten att anklaga någon och misstänkliggöra denne ges mycket stora möjligheter i en skara av "troende" som sällan eller aldrig behöver fråga efter fakta. Med så få krav på sin verklighetsuppfattning borgar inskränktheten för mycket onödigt lidande.

Tro tex, anser jag ska bara vara förhållandet till gudomen, inte vad man eventuellt kan tillskriva resten av mänskligheten. Av andra anledningar, antas pga våldet mot kvinnor, att de flesta män är skyldiga. Varför bevis på saken inte ens krävs borde vara ett varningstecken. Den som inte undrar hur sådana här tankemönster kan florera i modern tid har nog inte särskilt många egentliga bekymmer. Särskilt inte om deras egna föreställningar. Vad är väl mer tydligt än att ett byte faktiskt drar fram de värsta gamarna. På vilket sätt PA än förekommer och bedrivs i vårt land så fungerar ju bara tangon eftersom den har en partner. På Socialtjänsten vars paroll enligt dem själva är "Barnets Bästa" men mer motsvarar "Let's Dance" fungerar konceptet utan problem. Inom kristenheten härjar en inte oansenlig del dumhet och fördomar, i denna sörja gror gärna en inte oansenlig del osmaklighet om resten av mänskligheten.

.  .  .