Kollade på "Babel" i går, där det handlade om satir. En som var med var serietecknaren Liv Strömquist, som i sitt senaste album häcklar vår dröm om den eviga tvåsamheten. En del bildrutor är sjukt roliga (fast kanske inte något man ska läsa oom man är nygift). Så här skrev jag om albumet "Prins Charles känsla" i Söndagsbilagan:

Jag är egentligen inget stort fan av serier för vuxna.Men jag undrar om inte Liv Strömquist är ett geni.
Hon blandar vass feminism med oemotståndlig humor. Det är underbart att skratta högt och samtidigt lära sig något. Strömquist häcklar den moderna synen på kärlek, tvåsamhet och manligt/kvinnligt i denna lysande, knasiga bok.
Här finns ett par huvudteman. Dels hur absurt det kan te sig att kräva sexuell trohet - att ett långvarigt förhållande kan raseras på en sekund av ett övertramp, och kärlek förvandlas till hat.
Dels handlar det om makt, hur kvinnor generellt i alla tider gett omtanke och bekräftelse, medan män dragit sig undan och pysslat med sitt.
Allt gjort på ett kul sätt.