Sverigedemokraternas intåg i riksdagen

Till skrålet av fulla fotbollshulliganer så kunde Jimmy Åkesson fira valresultatet och se SD's intåg i riksdagen. Detta har utlyst någon form av landssorg i Sverige som i det närmaste framkallat något av en masspsykos. Människor går i sorgetåg, människor säger upp bekantskaper, människor hetsar på alla möjliga forum, och alla får känna sig så otroligt duktiga när dom hatar sverigedemokraterna och deras väljare. Detta outbildade, illiterata knegarpack.

Det finns tendenser i samhället som gör att mer än var tjugonde svensk gått och röstad på Sverigedemokraterna. Denna tendensen är inte bruna skjortor och stöveltramp, för sverigedemokraterna är inte nazister, en övergripande tendens är högervridningen. Reinfeldt's moderater slår nya rekord. Det kallare samhället människor oroar sig för är redan här, och vi har levt i det i fyra år redan.

En annan tendens är att man har stigmatiserat människor, man har inte låtit människor diskutera vad man upplevt som problem i den svenska invandringspolitiken. Det är säkert lätt att sitta i medelklasskvarter och prata om hur fint det är med mångkultur och invandring om ens enda kontakt med invandrare och mångkultur är lite fräckare mat och pizzabagaren från något arabland. Men de människor som lever i miljonprogrammen eller i anslutning till dessa kan ju se en helt annan sida av just mångkulturen och den misslyckade integrationen. Personligen så har jag aldrig råkat ut för att svennar velat råna mig, men däremot har jag råkad ut för invandrare med sådana intentioner.

Dessa två tendenser ger ett perfekt läge för sverigedemokraterna att komma in, och människor som upplever problem i debatten och i sin vardag är benägen att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Grunden till problemet är i första hand ett ekonomisk  problem. Ett ekonomiskt problem som sittande regeringen inte planerar att lösa, som inte heller Mona Sahlins socialdemokrater hade planerat att lösa.

Lösningen på problemet är inte att rikta ytterligare hat mot människor med riktiga problem, riktig oro, som är verkligt upprörda och verkligen vill stoppa en negativ utveckling i vårt svenska samhälle. Lösningen på problemet är att presentera ett riktigt alternativ. Det är dags att styra upp i den integrationspolitik som satt människor i arbetslöshet och nedslitna bostadsområden. Ett nödvändigt steg i en sådan lösning skulle eventuellt kunna vara att stoppa invandringen till Sverige, men det är inte självklart. Vad som däremot är självklart är att det krävs en stark politik för socialism, jämlikhet och rättvisa, inte moderaternas och medelkklassens skattesänkariver.

Vad som verkligen kan störa mig i sammanhanget är alla dessa människor med hjärtat till vänster som helt tappat den ideologiska kompassen och färdriktningen. SD är inte värre än Alliansen. Det är inte SD som drivit hetsen mot arbetaren det senaste fyra åren och det är inte SD som kommer jaga knegares rättigheter de kommande fyra åren, det står Alliansen för.

Skall det slutligen blir allvar för Mona Sahlin så välkomnar jag en politisk enhetsfront på vänsterkant. Kommer socialdemokratin tillbaka till socialismen så ska ni få se att det finns stöd. Men det är inte i första hand Åkesson som är fienden, det är Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund.