Bränt finger och salta tårar..

Andra kvällen i rad som tårarna rinner.. Antingen är det sjukt bra eller väldigt dåligt. Andra kvällen i rad, väldigt dåligt. Dessutom har jag fått sparken.

Han sa att han skulle skärpa sig nu och ställa upp för mig, hyra ut sin lägenhet som han dragit på sen i somras och flytta in hos mig. Jag vill det, men får panik. Jag vill gifta mig, men inte än. Han vill inte gifta sig alls. Jag vill ha barn, snart, men även göra karriär. Han vill bara ha barn, närsom. Men han har inte flyttat in än, tar inte ansvar. Jag vet vad jag ger mig in på, och vill det, men är rädd. Älskar honom på ett sätt jag inte tidigare varit med om, min osäkerhet gör att jag inte riktigt kan tro att han känner detsamma.. känner mig ensam i kärleken.

Nu bråkar vi som aldrig förr, det gör ont och jag ångrar alla tankar på samboliv, giftemål och barn..trotsigt.

Brände fingret vid middagen också, kokande smör stänkte upp och svider fortfarande som f*n. Men ändå inte lika smärtsamt som att bråka med honom.

La på i örat på honom och stängde av mobilen.. barnsligt, men vill inte höra hans hårda ord mer. Är bara så rädd för att känna som jag gjorde igår - att livet inte riktigt var värt att leva.. fegt, men sant.