Crucified Barbara

Vi kan ju inte vara överallt så i fortsättningen kan ni följa vårat gagg exklusivt på www.rockspot.se/crucifiedbarbara.

/Barbara

Det råder bröllopsyra i Sverige! Prinsessan ska äntligen få äkta sin njursjuke gyminstruktör och en air av hopp, förväntan och tro på kärlek sveper över nationen.

I samband med bröllopet ges det ut något som kallas den "officiella bröllopsserien". Det är helt enkelt produkter för galna rojalister. Dessa chokladaskar, frystårtor, porslin mm. mm. är prydda av bilder på paret. Intäkterna går till en stiftelse vars syfte bla är att främja god hälsa hos svenska barn.

Vilken smart idé tyckte vi i Crucified Barbara!!! Så nu är vår alldeles egna bröllopsserie under produktion. Nedan ser ni bilden som kommer pryda allt från blockchoklad och fullkornspasta till dagen-efter-piller och fotsvampssalva.

Intäkterna från försäljningen av vår bröllopsserie går till en stiftelse vars främsta syfte är att främja god hälsa hos svenska, kvinnliga hårdrocksmusiker genom inköp av snuskigt många mesa-boogie lådor.

Auf wiederhören! /Klara Force

Har tänkt en del på denna resliga frontfigur som gick bort förra veckan! Jag lyssnade en del på Type O Negative när jag växte upp och fick även chansen att se dom live tillsammans med Klara på Arvikafestivalen 1997. Det var stort!

/Evileye

Idag har jag firat Crucified Barbaras inträde på svensktoppen på stockholms bästa fik! Jag firade med min favoriträtt kaffe och macka.

Min coola systerson firar helst livets glädjeämnen med ett glas Pucko och ett parti UNO.

Grym trummis, champagne, tänt ljus, gitarr, mobil för inspelning, papper och penna. Allt man behöver för att skriva en riktig bra låt.

Och så jag förstås. Själva navet. Och bananer som hjälper om man blir lite yr.

/Klara

När man bor ensam, som jag, är det av största vikt att ibland bjuda hem nån på besök. Det viktiga är inte vem eller varför utan helt enkelt bara att det kommer nån då och då. Jag bjuder inte hem nån till mig för att det är trevligt, även om trevligheten ofta (men inte alltid...) är en härlig bieffekt.

Nä, det primära syftet med umgänge i hemmamiljö är helt enkelt att en gäst på ingående är det absolut mest effektiva sättet att få arslet ur vagnen och städa! När man inte bor med nån som stör sig på böcker i travar och kläder i högar så får man helt enkelt bjuda in en gäst. Då får man en anledning att låtsas vara bättre än vad man är och således städar man.

Idag har jag bjudit över Nicki på champagne och jamsession innan vi drar till Crazy Nights-festen. En mycket trevlig anledning till att feja lite här hemma.

Tyvärr har jag redan stött på patrull. Alla vet ju att det viktigaste när man städar är att ha rätt musik, man måste ju ha rätt feeling och rätt bpm för att få städinspiration. Nu har en timme gått till att hitta rätt musik och en helt ny oreda att städa upp har uppstått.

Det var lättare när man var ett barn och bodde hemma hos sina föräldrar. "Klara, städa!!!! Ditt rum ser ut som en knarkarkvart!", brukade min mamma säga till mig. Jag visste inte vad en knarkarkvart var, men huuu vad ruskigt det lät!

Börjar inse att det är tur att Nicki redan vet vilken dålig, slarvig människa jag är för när man fastnar framför datorn och med UFO på skivspelaren.... Då vet man att det inte kommer bli städat. Det enda jag kan göra är bjuda hem nån som jag faktiskt kan lura i att jag är en bra, ordningsam flicka som har böckerna i bokhyllan och diskar varje dag. Då skulle det kännas värt att städa. Men vem skulle det vara?

Over and out!/Klara Force

Det blev ju en riktigt rolig efterfest i lördags på Melodikarusellen. Som Mia berättade i inlägget innan så var det ju fest från ganska tidigt på kvällen till sent. Jag blev nog lite på örat och när jag tänker tillbaka på det med dimmigt minne så kändes det som en dröm... men en väldigt bra och rolig dröm! En lite vin-marinerad kropp och trötthet gjorde det extra spännande när jag på morgonkvisten kom hem och lyckades somna vid köksbordet med huvudet i knäet och en kanelbulle i handen...Dagen efter mådde jag som förtjänat och det var värt med lite hjärn-ödem! Här är de två enda bilderna jag tog under kvällen;

3/4 CB och Nanne Grönwall

Precis vid utgången hittade vi Nanne och var tvungna att säga till henne att vi gillar hennes låt "Pissenisse"...sen blev det lite dans till Nirvanas "Smells like Teen Spirit"

Jag haffade Mark Levengood i baren och han var så snäll och ställde upp på en bild... fin e han!

/Nicki

Uj uj! Så var cirkusen över. En riktig brakfest knöt ihop säcken på våran omtumlande medverkan i Melodifestivalen. Det kommer nog lite eftersläntrande bildreportage vartefter eftersom det känns svårt att släppa och jag fortfarande har en hel del bilder och händelser som ej bör falla i glömska.

Men till att börja med så kör vi gårdagen, medan den fortfarande är färsk i minnet.

Dagen började med att jag och min syster Jenny som dagen till ära åkt från Leksand, gick hem till vår pappa och käkade frukost. Katten Keso blev vild och ville leka kurragömma. Han är rolig han!

Klockan sex möttes vi upp vid mataffärn för att inhandla kvällens festivalmat. Något godare än "vanlig" festivalmat som brukar bestå av polarbröd och räkost, eller nåt annat på tub. 

Ida poserar vid välkomstdrinkarna. Klara kunde tyvärr inte vara med pga jobb. Så det var jag, Ida, Nicki, Lena från skivbolaget, min syster Jenny och... vilka är de återstående två? Hemliga gäster?

HEMLIG GÄST: ERIK LINDER
Inga mindre än Erik Linder och hans vackra norska Rikke! Under deltävlningen i Göteborg kom vi fram till att vi bor nästgårds och smidde planer om gemensamt karaokebesök på lokalkrogen Curres Corner i Tyresö vid tillfälle, så nu tog vi tillfället i akt och bjöd in till Melodifestivalkväll till att börja med. Erik som skulle sjunga i Bingolotto idag tog det lite piano, jag borde gått lite mer på hans bana men det är ju lätt att vara efterklok...

Hu så spännande. Speciellt efter några "välkomstdrinkar". Vi körde bubbelvin blandat med färskpressad apelsin- och äppeljuice. Alltså direkt från juicepressen, en favorituppfinning. Äpplejuicen såg ut som något som skulle kunna ha tryckts ut ur Shreks armhåla men smakade fantastiskt tack och lov, mycket uppskattat.

Jag vred mig lite i soffan och utbrast spontant "nej nej nääj" när Timoteij började sjunga en hemgjort version av "Vi äro musikanter", det blev bara för mycket. Men så fort klippet var över så var allt förlåtet. Jag har ju gillat Timoteij ända sen jag hörde dem på första genrepet. Innan hade jag verkligen förväntat mig något katastrofartat efter alla sågningar i pressen, men så fort de klev på i Göteborg och började repa så tänkte jag ajaj det här kommer gå bra. Jag och skivbolagsLena sjöng med innan låten ens var slut första lyssningen.

Det går ju inte att inte tycka om dem, så otroligt snälla och gulliga tjejer och jag önskar dem allt gott. Jag har ju också utsett dragspelerskan Bodil till festivalens snyggaste brutta, delad med Jessica Andersson. Människor som beter sig helylle, är välkammade och har bländande leenden brukar ofta ha en påklistrad fasad , men om det är äkta så är det inget annat än beundransvärt. Och jag tycker Timoteij-tjejerna känns just äkta och jag hoppas att det så förblir!

Posing i soffan


SkivbolagsLena röstar på Salem Al Fakir

Själv röstade jag på Timoteij, Salem Al Fakir och Jessica Andersson. Jag kunde inte bestämma mig riktigt och så var jag lite yr så allt blev så känslosamt. När Jessica sen började hamna på efterkälken röstade jag ännu mer på henne, som om det skulle hjälpa. Ida tyckte lite irriterat att jag istället skulle taktikrösta på t.ex. Salem som låg bra till, och skulle bli en strålande representant i Oslo, men då sa jag att jag tänkte inte överge Jessica när hon behövde mig som mest, och ringde en gång till bara för ringandets skull. Det var roligt när man ringde till Timoteij för de pratade alla samtidigt och det lät som en rymdvarelse som svarade.


Nicki och Ida i den traditionella grodposen i väntan på bussen. Jag har testat några gånger eftersom man känner sig lätt utanför ibland när de sitter sådär och röker, pratar i telefon eller diskuterar livets stort och smått men det är inget för mig.

Festliga gänget på bussen. Min syster Jenny och Lena försöker agera enligt min regi att spela utslagna redan kl 23.


Rikke och Erik på bästa festhumör.

Vi anlände till Annexet och Melodifestivalens efterfest vid halv tolv. Efter lite krångel med våra artistnamn i entrén -ja det är enda gången jag ångrar att vi skaffade oss våra artistnamn i tidigt 2000-tal, så äntrade vi Vilda Västern. Jag funderar faktiskt seriöst på att istället börja rota in namnet MA som jag fick när jag gästade P3s Morgonpasset innan Göteborg. Det tycker jag är lätt och bra. Med risk att det blandas ihop med Mo.  

Halkade in på röda mattan och blev fotade i ungefär 2 sekunder innan Ida och Klara frustade om att de inte fått några drinkbiljetter. Det visade sig att de haft för bråttom in och sprungit förbi tjejen som delade ut dessa, men de backade bandet och fick varsinna plåtar retroaktivt. Ordningen återställd!

Stegade tillbaka ut på mattan igen och blev omplöjda av ett gigantiskt blixtrande fotografgäng och en nyduschad Erik Saade. Barbarazzi passade såklart på att ta ett kort. 8 megapixel kamera my ass, världens sämsta mobilkamera har jag. En vacker dag så har jag en riktig kamera. Då kommer Barbarazzi bli ett fruktat men eftertraktat namn i artistvärlden.


"han som fick vatten i huvvet" som jag till att börja med kallade denna unge man innan jag visste vad han hette. Han häller vatten i huvvet, vi tänder eldar. Man kan säga att vi är varandras totala motsatser, på de flesta plan. Han är t.ex. ihop med Molly Sandén och det är ingen av oss i bandet. Jag pratade lite med Molly vid ett tillfälle, jag tycker hon är en gullig tjej. Också sådär helylle och naturligt glittrande som jag aldrig någonsinn har varit eller kommer att bli, det är lite fascinerande. Jag ville säga något om att jag blev så arg när jag läste om att hon blivit mobbad på nätet, och att hon är tuff som står upp för sig vilket gör en bra förebild, men jag har ingen aning om jag lyckades säga något vettigt. Men då har jag sagt det nu iallafall.

Det gick ungefär lika bra när jag äntligen fick träffa Jenny Silver, ville säga hur grym hon är men jag tror det blev mest svammel om att jag gått och sjungit hennes låt på låtsasengelska hela veckan.

Ännu ett misslyckande av Barbarazzi att stalka Timoteij som skojade om att de körde Crucified Barbara stilen. Bodil hade en tuff vit skinnväst med nitar. Ännu snyggare än vanligt haha! Klara anklagade ju mig för att vilja vara med i Timoteij redan första dagen i Göteborg men jag kan intyga att så inte är fallet. Men jag ser framemot en dragspelsduett någon gång i framtiden.

Jag och stiliga Anders i Casablanca. Det var ju inte Crucified Barbaras rampljuskväll ikväll så man hade inte lyxen att få frisyren underhållen, som på den tiden när vi var med i teven. Men trots att luggen levde rövare -och även kroppen som den växer på, så var det nog inte hela världen.

Anders och min tokiga underbara lillasyster Jenny. Hon avstod att slåss om gästlisteplatsen till efterfesten i Göteborg och lämnade väg för en annan av mina systrar, Annika, eftersom hon planerade att gå när vi spelade i Globen istället. Positivt tänkande skall belönas, så jag blev glad när vi fick ta med en gäst även denna kväll trots att vi inte själva stod för underhållningen.

Anna Bergendahl på scen på festen. Min blick må vara lika suddig som min dåliga mobilkamera, men vi var flera som tyckte att det var en dubbelgångare som sjöng bakgrundskör. Grattis grattis förresten!

Ett gäng sötnissar - Nicki, Salem Al Fakir och Pain of Salvation-Daniel. Vad roligt att få träffa Salem, han var jättetrevlig.

Trots min gräsliga hair day så måste jag ju publicera detta.

Puman Hanna Lindblad, Nicki och jag poserar. Jag måste slå ett slag för Ken Svanlund som sytt min topp.


Plötsligt kom Ida svepande genom folkhavet iklädd Måns boxarrock, hur hon nu lyckats lägga beslag på den. Hur som helst väldigt klädsamt! Hon stannade till för en fotografering och svepte sen vidare på nya äventyr. Det var svårt att gå i grupp denna afton, vi var alla ute på olika håll och minglade, vimlade och vinglade.

Jag önskar att Barbarazzi varit lite mer uppmärksam på sin egna grupp och tagit lite fler festliga foton på oss själva än på Timoteij och vattenkillen men sådan var kvällen, och sådan var Barbarazzi. Glad som en gris, ganska yr och nyfiken på roliga människor. Förhoppningsvis kommer även de andra grisarna att ladda upp lite bilder så vi får se vad de hade för sig igårkväll. Den enda gången jag blev på dåligt humör var när jag skymtade journalisten som hittat på en massa skit som inte är sant om oss och de flesta andra, visade det sig vid en snabb koll bland andra deltagare. Men så snart hon försvunnit ur sikte så var humöret tillbaka på topp.

Sammanfattningsvis så har allting varit väldigt mycket roligare än jag kunnat föreställa mig. Jag önskar att alla någon gång i livet får vara med i Melodifestivalen haha. Vi kommer inte att försöka komma med igen med Crucified Barbara, det räckte gott med detta men på något sätt måste man ju få vara med om detta igen på något sätt, kanske som en fluga på väggen eller så får vi öva in ett nummer med våra apmössor och ukuleles och ansöka som pausunderhållare.

Tack till Melodifestivalen -produktionen och alla deltagare för en rolig tid, och alla skojiga snälla människor som hejat och röstat på oss.

Nu återgår vi till det gamla vanliga. Om några timmar ska jag upp till jobbet och greja med grejer. Jag är så glad att betongkepsen lättat nu på nattkröken att allt känns roligt, det ska till och med bli roligt att ställa klockan på sju. Sen i morgon eftermiddag ska vi repa, måste shejpa upp oss nu inför årets två första riktiga Crucified Barbara gig i Huskvarna och Göteborg nästa helg.

På återhörande!

Mia Masken Coldheart Karlsson MA Barbarazzi Spindelmamma

Mitt frikort (vet inte riktigt vad det är men tror det är något bra) går till Ölland. Jag tror inte att du läser den här bloggen men jag måste bara skriva att du är en god vän och en fin typ som gärna får komma och hänga på mitt jobb ikväll igen!

Ölland rules!

/The evil one

Ja, de sade så på radiostationen Bandit! Chris Cornell är tydligen också ett frikort. Vad i satan är ett "frikort"? Jag kräver en förklaring. Jag blev såklart tvungen att ringa Nicki för att gratulera (antar att "frikort" är något positivt), hennes svar tillbaka var -"Det hade varit roligare om jag hade varit ett vykort". Va? Nej, Nicki jag håller inte med. Det e nog bäst att du inte förvandlar dig till varken ett frikort eller ett vykort!

Förresten, nu kom jag kanske på det...Ett frikort är som en extra vända på typ spelet monopol. Man får gå ett extra varv och håva in lite mer pengar. Jaa, då får jag verkligen ta tillfället i akt att gratta dig Nicki, hoppas du tar några 1000-lappar till mig också på vägen också. Använd ditt frikort väl nu!

Peace!

/Evileye

För några dagar sedan så jobbade ju jag och Klara som Local Crew på Globen vilket var både kul och tungt på samma gång. Det är väldigt skönt att känna att man har en kropp som faktiskt fungerar till hårt arbete! Jag har hört från olika håll att detta skulle vara någon slags pr-kupp från vår sida och det är bland det dummaste jag har hört! Jag förbehåller mig rätten att anta att dessa människor aldrig har varit panka och upplevt hur det känns att inte veta ifall man ska kunna betala hyran i tid! Då frågar man alla sina vänner om hjälp och tar alla jobb som kommer i ens väg, vilket var fallet för mig och Klara. Jag respekterar och är mycket imponerad av alla som jobbar i crewet och jag kände mig verkligen välkommen i gänget. Lika roligt bakom scenen som framför!

Förhoppningsvis leder detta till fler jobb under våren och sommaren. Här kommer en liten bildserie där ni ser hur kul det är på jobbet, hehe!

/Evileye

Halloj!

Vi är glada att presentera vår nya bokare Olof och Skrikhult Productions!

För bokning av tuff rockorkester gäller följande kontaktuppgifter:

www.skrikhult.se
olof@skrikhult.se
0709-522611

För övrig kontaktinfo se www.crucifiedbarbara.com

...Men jeee vilket bra men ändå lite torrt blogginlägg! Det måste livas upp! Jag bjuder därför på en bild på självaste Olof när han fångat in Klara Force en sen timme på Sweden Rock Festival förra året.

Foto: BARBARAZZI

..och vad ska vi mer hitta på....

...varför inte en favorit i repris, Skvallerredaktionens middagsdejt med schlagerspökena, nämligen oss själva!
http://www.rockspot.se/pages/blogg_read.aspx?blogg=45&post=1061 

Se så! Mia o Crucified Barbara

Det kan vara jobbigt att vara artist ibland. Mycket kan gå snett, och man kan (som Pernilla W) missa bröllop och (som jag själv) missa en förlossning. Man kan glömma text och danssteg, tappa rösten, tappa gitarren, tappa förståndet etc etc. Och samtidigt som man ska undvika allt som kan gå snett så ska man prestera på topp. Man måste erövra scenen, göra det man gör i replokalen fast tusen gånger bättre och i strålkastarljus. Inte helt okomplicerat med andra ord! Men....

...för att en artist över huvudet taget ska kunna framträda i tex melodifestivalens final så måste de riktiga hjältarna först göra sitt! Idag har jag och miss Evileye anslutit oss till den underbara skaran av hjältar som gör det möjligt för artisterna i Melodifestivalen att visa vilka stjärnor de är. Jag talar förstås om alla fantastiska scenarbetare! Utan tekniker och crew hade det inte funnits nån scen för artisterna att erövra och inget strålkastarljus att glänsa i.

Jag och Ida, alltid på jakt efter efter extrajobb, har frågat varenda jäkel vi träffat på sista tiden om de har jobb åt oss. Christer Björkman funderade lite på att anställa oss som livvakter, ett jobb vi skulle utföra både gärna och väl. Men vi har inte hört nåt mer tyvärr. Men igår fick vi ett samtal med order om att infinna oss i Globen 07.45 tisdag morgon. Panka och arbetssugna som vi är så lydde vi givetvis och har idag alltså varit en del av det som kallas local crew. Efter att ha fått korta instruktioner om vad som ska göras har dagen ägnats åt att bära och bygga scen, lägga scengolv, släpa upp dekor, sätta upp trumset, häfta tyger, skruva ihop stolar, och förstås åt att få Eric Saades vattenbad på plats. En hård men mycket trevlig arbetsdag!

Nu ligger jag på soffan, smutsig och trött, och tittar på när blåmärkena träder fram.

Peace!/Klara Force, snygg i hatt

Man ska ju inte ta så seriöst på kvällstidningsjournalistiken sägs det, men eftersom vi för första gången råkat ut för påhittade citat så tänker jag unna mig ett blogginlägg om detta!

Förutom ett par till vår nackdel onödigt vinklade artiklar, så var det artikeln om oss i Expressens söndagstidning som gjorde mig sur som en citron. En hel påse med citroner, i munnen, på en gång!

I den upplagan vi fick tag i var det tre jättestora bilder -på Daniel från Pain of Salvation, Ida Evileye (när hon gör en ganska konstig min, uppenbart att de lagt in just den bilden för att göra henne orättvisa eftersom det finns tusentals schyssta foton, och dessutom skrivit att det var JAG på bilden), och så en bild på Andreas från Alcazar.

Ingressen lyder: ”Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson kritiserads hårt av sina besegrade kollegor efter direktsändningen. Pain of Salvation och Crucified Barbara dömde ut dem helt”  

What?? Här går det undan, texten innehåller stavfel, och fotot på mig har alltså förvandlats till Ida Evileye.  I texten står det att vi tycker att resultatet är trist. Och det sa vi också. Självklart eftersom vi själva gärna ville gå vidare, och det hade varit roligt med åtminstone något utstickande bidrag i finalen.

Men att säga att vi har kritiserat vinnarna hårt och att vi ”dömer ut dem helt” är helt taget ur luften, påhitt. Det skulle ju kunna ha varit så, eftersom vi är de läskiga hårdrockarna som har svart under ögonen och borde hata allt (det gör väl såna där hårdrockare??) , vi kunde ha varit osportsliga nog att totalt dissa våra motspelare. Men det gjorde vi inte, för vi vill inte. Jag personligen blev lätt blank i ögat när Jessica framförde sin låt, vackrare kvinna får man leta efter och dessutom är det en riktigt fin låt.

Skit i skriverierna, säger ni, och det säger även jag, folk får skriva och tycka vad de vill om oss. Men att använda vårt namn för att göra en annan person upprörd, och få oss att framstå som missundsamma, dåliga förlorare för alla tidningens läsare på falska grunder är ju jävligt oseriöst, punkt.

 Och det jag egentligen vill säga med det hela är att jag hoppas att tidningen En Ding Ding Värld kommer tillbaka. Där visste ju läsarna i alla fall när något var sant eller ej. De artiklarna med svartvita foton var påhitt, och de med färgfoton innehöll någon ynka grad av sanning. Busenkelt!

Så, tack, det var bara det jag ville säga.  

Mia

Tack som tusan för alla röster och hejarop i lördags, tråkigt men inte helt oväntat att Pernilla kammade hem segern, det är bara att gratulera! Guldklänning, festivalens enda schlagerlåt och minst 5 helsidor i kvällspressen varje dag är svårt att klå. Vi gjorde vårt bästa och är enormt tacksamma för alla som har vart med oss på detta festliga äventyr -både på plats i örebro och hemma framför teven.

Jag är tillbaka på lagret där jag fått extrajobb och har precis tagit lunch, skönt att vara tillbaka även om det såklart tornat upp sig opropotionerligt mycket kartonger efter en veckas frånvaro. Men allt roligt från helgen har satt en liten raket i bakfickan på mig så det går finfint det här!

Självklart återkommer jag / vi med ett bildreportage, lite mer -och mindre- smickrande skvaller och annat smaskigt från Melodifestivalen så snart jag kommit hem och lagt mig på min hög av smutstvätt med laptopen i högsta hugg.

Så kika förbi snart igen så ska ni få se på nå kul!

hej så länge!
Mia o Crucified Barbara

PS såg att vi kallades Santa Barbara av nån journalist,. Det passar ju jättebra särskilt som en av karaktärerna i den spännande serien hete Cruz. Han lite muskliga med intensiv blick och plutig mun. Alltså cruz som i Crucified, kan man tänka då. Den andra huvudkaraktären hete Eden. Hon var en blond donna som också hade ganska plutig mun vill jag minnas. Eden kan man också förknippa med många saker som har med korsfästelse, himmel och helvete att göra. Även om varken vår låt eller vårt band har någon anknytning till dessa saker förutom lite lån av ord, så är det ju många som tror det. Kanske tänkte journalisten lika långt han också. Jag gillar iallafall att ta saker ett steg längre. Jag tänker såklart alltid bara på viktiga saker, som detta DS

Sitter här i logen och vääääntar och vääääntar. Passar på att dela med mig av lite suddiga kort från den sköna festen i torsdags, som Örebro kommun så snällt ställde till med. Det var utan konkurrens det skojigaste på länge.

Festligheterna började på ett av våra hotellrum där vi efter en lång dag svidade om till festliga kläder. Klara passade på att prova sin nya bikini som hon fick från Panos. Vi fick alla varsinn faktiskt. Såklart ska den ju inte vara utanpå kläderna men eftersom vi är rädda för vad media ska skriva så tar vi det säkra för det osäkra och förebygger alla nakenchocker och annat -tills röstningen är avklarad. Eller egentligen så var det mest för att Klara är lite tokig som det blev såhär. Tokig och snygg. Hon hade dock andra kläder på festen.

Limousineskjuts, fint värre!!!


Klara, Ida och vår skötare Jenny passar på att njuta av en grymt skön åktur runt i Örebro. Det var lite korvstoppning framme vid slottet där alla artisterna skulle dumpas av, så vi fick en extra åktur i väntan på detta. Chauffören var snäll och berättade om Örebros historia och annat smått gott värt att veta.

Jag övar på mitt limousine-åkar-smile.

En pyroman stod på slottsgården och svingade sin brinnande fackla. Vi kände oss genast hemma.


Carl Jan håller välkomsttal och berättar om den otroliga menyn så det dregglades i hela slottsalen.


Skylt som visar vägen till bordsplacering. Vi i Crucified Barbara blev placerade lääängst in i slottsmörkret tillsammans med programledarna och Neo. Programledarna och alla i produktionen visade sig vara extrema sångfåglar och skrek för fulla halsar medan vi gottade oss i den fantastiska maten.


Förrätt....


Det kom män på styltor och ramlade runt mitt i maten. Senare under kvällen jagade vi styltmännen som hade tagit av sig sina extra ben, för att försöka ta reda på var de hade gömt styltorna. Vi var nämligen väldigt sugna på att testa. Men trots tappra försök så vägrade de avslöja styltgömman och gick sedan själva upp i rök.

En annan hemlig man med gycklarmössa eller bebishatt som jag brukar kalla det kom och skrämdes med en råttfälla. Någon kläckte idén att han skulle fånga sin tunga och det gjorde han glatt. Tror jag. Don't try this at home kids!!


Kalle kom förbi och morsade. Vi pratade dragspel. Och jag försökte få Kalle att starta ett band med mig men jag vet inte om det gick så bra.


Ida fick inte prova styltor men däremot blev hon knivkastad. Som den läskiga hårdrockare hon är så log hon förstås under tiden...

Här skålar Ida med den berömde Kamera 7. Hans namn blev kännt för oss när Kamera 7 var orsaken till flera stopp under vårt genrep i Göteborg. Men det var inte själva Kamera 7:s fel utan typ hans kamera. Den svarta fästingen i hans panna är en paljettstjärna. Jag klargör det redan här eftersom fästingarna kommer att dyka upp på flera bilder och ansikten, så vet ni vad det är.

Och här har vår nye vän Kamera 8 anslutit sig, även han med fästing-glitter.


Jag och Kamera 8 med fästingstjärnor.


Nicki och Dallas buggar loss så in i helskotta!! Fästingstjärnor virvlade!!!


Vår skivbolagsboss Lena vägrar vara med på bild om hon inte får göra en grimasch så vi enades om Sköldpadde-grimaschen. Tycker att vi gjorde bra ifrån oss!!!

Här dansas det hej vilt. Jag börjar vid den här timmen tänka att det börjar bli dags att gå hem och vila truten. Men så roooligt. Så jag avstod, nån timme till..

Men varje slott måste ju stänga någon gång. Vi traskade mot hotellet och jag fångade en snygg grävskopa på bild. 

I hotellets lobby satt i stort sett alla medverkande och stojade... så det var ju uteslutet att gå och lägga sig trots att det var originalplanen.
Jag tog mod till mig och tog mig en pratstund med festivalens snyggaste brutta, Jessica Andersson. Här gör jag ett försök till ett äkta melodifestival-smile. Som Veckans Kex i Klick måste jag ju hålla en viss klass kan man tycka. Tyvärr så förstör min smutsiga lugg och simmiga blick det totala intrycket men jag är ändå lite stolt över mig själv. Vi satte det på 3:e försöket!

Sen hände det en massa annat skojigt också, som sagt detta var en riktig rackabajsarfest och vi måste ju säga tack tack till Örebro för ett sånt fint omhändertagande. När lobbyhänget var över blev det dags för hotellrumsfest med hemliga gäster och vi lyssnade på Nanne Grönvalls PisseNisse 10 gånger och även lite Spindelbajj, mitt lilla sidoprojekt. Kan ju passa på att göra lite reklam här: Spindelbajj myspace >>

Nu är det bara några timmar kvar tills det smäller på riktigt, vi lovar att göra vårt allra bästa som vanligt och ni lovar att rösta som vanligt. OK?

Puss o tack,

Mia o Crucified Barbara - kända från teven.

...att Timotej drack champagne i Göteborg??? HUVALIGEN!!!!!

Idag skriver Aftonbladet om Paulines vilda festande. Jag blev ruskigt inspirerad av den seriösa jounalistiken och nyhetsvärdet i artikeln så jag tänkte göra ett försök att skriva en egen artikel. Ämnet jag har valt är kvällstidningsjounalisternas alkoholvanor, deras festnätter fram till fem på morgonen och hur det påverkar kvaliteten i deras skrivande.

Men sen kom jag på att det är ett ganska ointressant ämne så jag skiter i det. Och vem är jag att döma? De flesta förstår nog redan att det är roligare för journalisterna att dricka bärs än att skriva om artister som dricker bärs.

Således skriver jag istället:

FY FAN VAD VI ÄR LADDADE FÖR ANDRA CHANSEN!!!!!! Det ska bli så jäkla kul! Synd bara att vi måste duellera mot den underbara Pauline, en grymt duktig artist och en otroligt trevlig festkamrat!

Glöm inte att rösta på oss ikväll så vi får komma till Globen! (Jag och Ida kommer dock dit hursomhelst eftersom vi har ordnat jobb i crewet)

Kärlek och hårdrock/Klara Force

Tidningarna skrev för 2 veckor sedan om Elin Lantos nakenchock. Vi i CB är överens om att det faktiskt hade varit mer av en chock om hon faktiskt lyckats klämma in ett par trosor i sitt läckra fodral, så det var inte ett lyckat försök till chock från rubrikmakarnas sida. Eftersom vi gillar att ligga steget före så vill jag bara meddela att samtliga medlemmar i Crucified Barbara kommer att uppträda med underbyxor på sig på lördag. Så var det utrett!


Nicki klår vår konkurrent Pauline i pingis...

Idag har vi genrepat inför publik och det händer en massa knasigheter, vi börjar misstänka sabotage.. Våran låt har inte kommit ut i tid eller över huvudtaget på de olika distributionssajterna där alla andra låtar från Melodifestivalen finns tillgängliga. Klaras axelband trillade i bitar under andra genomkörningen av låten. Vissa tidningar har vässat tonen i sina intervjufrågor och man anar försök att t.ex. få oss att framstå som dåliga förebilder för barn... Snark. Men vi kör på som vanligt, och hoppas att vår publik inte låter sig luras av ondskefulla försök att välta oss i diket. 

Lite tuffa bilder från genrepet kan ses i denna blogg >>

Röstningsproceduren kan te sig lite förvirrande i Andra Chansen men rösta bara på Crucified Barbara så blir det enkelt. Här finns reglerna lite bättre förklarade för den vetgirige: Så röstar du i Andra Chansen >>

Festligt i Stockholm! Vi har ju många supporters som i vanliga fall inte gärna tittar på Melodifestivalen och det kan ju innebära att man kanske känner sig otrygg, ängslig, arg, upprörd, ovan osv i själva tittandet och röstandet. För er som bor i Stockholm kan vi glatt meddela att skönaste stället KGB Bar kommer att visa Melodifestivalen på teve och där kommer stans tuffaste hårdrockare och alla andra sköna typer att samlas och rösta brallorna av sig. Hoppas vi iallafall, det är vad de har sagt :-)

Igår bjöd Örebro Kommun oss på en fantastisk fest på Örebro Slott, som jag kommer att återge i suddiga bilder i morgon. Jag orkar nämligen inte mer just nu, Örebro var så roligt att jag trots mina försök till seriös karaktär omöjligt kunde gå och lägga mig. Så nu ska jag ladda batterierna och vila truten så blir det fullt ställ i morgon. Ett litet smakprov kan jag ju såklart inte låta bli att bjuda på ändå:


Nicki Wicked var kvällens stjärna på dansgolvet, det tror jag ingen kan ta ifrån henne. Själv skrattade jag så jag fick en magruta! Och skratt-ont i ansiktet fick jag som alltid, när hon sätter igång. Här ser vi Nicki dansa loss en slags kamel-spela synth-dans tillsammans med ljudmäster Dallas.

Och här dagen efter i vår loge. Det är dåligt med sängar backstage, tyvärr, så man tager vad man haver. Lilla Nicki, hon är som en killing. Lika vild och lika göllig!  

God natt gott folk, på återhörande!

Mia