Så, på söndag är det Alla hjärtans dag. And I'm not happy about it. Det är rosa fluff och gull vart än man vänder sig. Och jag som ÄLSKAR fluff! Och gull. Så orättvist, tänker jag när jag passerar ännu en storbildstavla som uppmanar mig att komma ihåg att köpa blommor till den jag älskar. Just what I need, fler tungkyssande par som planerar hångelpackade spaweekends och middagar med stearinljus. Basterds. Själv jobbar jag på att utveckla ett hjärta av vädertitan.
Häromdagen åt jag middag med några vänner, alla lyckligt samlevande med någon av motsatt kön. Så jag blänger lite på dem (naturligtvis) och undrar surt vad de ska göra på den stora hjärtedagen. Och håll i er. Ingen av dem vet att den är nu på söndag.
Och det är först då det slår mig, att Alla hjärtans fukking dag inte alls är till för de kära. Den här dagen har skapats enkom för att sticka i ögonen på alla som - gud förbjude - är singlar. För vad ska de trolovade egentligen med fluffet till? De kan fira när de vill. Hjärtedagen är i själva verket en elak jävel. Som bara vill rub it in lite. Ifall man skulle ha glömt. Att man borde ha en pojkvän.
Så dumt av mig.