Jag har samlat ihop en säck med värm ande kramar som jag s täller här inne hos mig.Säcken är som det där brödet och Jesus.Det är bara att plocka en eller två eller så många som man vill ha,kramarna räcker till alla.
Det går bra för mig uppe bland molnen.Jag är bara nere en snabbis nu för att hälsa på mina nära och kära,så här i juletid.Om ni lovar att inte skvallra,så ska jag berätta vad jag pysslar med just nu...
Jag har fått ett uppdrag.Jag ska nämligen försöka att hitta solen,som har susat vilse bland molnen.Det är inte det allra lättaste.Jag trodde i min enfald att de moln som man kan se med blotta ögat,när man står på marken och kikar upp,skulle vara de enda som finns.Men,inte då.Det är värre än den största chokladask som ni kan tänka er.Det finns lager,på lager,på lager med moln.
Jag studsar runt där uppe och som tur är så stämmer det där ryktet om att molnen smakar sockervadd.Jag tar mig en tugga ibland och skuttar vidare med hjälp av alla dessa socker-kickar.
Om ni ser att solen kikar fram ibland,så är jag nog den på spåret.
Jag har ett par veckor till på mig att fixa detta.Sedan börjar innebandyn igen,efter juluppehållet och då kan jag ju inte sväva på moln...åtminstone inte på det viset.
Var rädda om er där nere,så ses vi nog inom en snar framtid igen,om inte tandtrollen har käkat upp mig.
Carmel
Superdupermorsan
Izabelle
Tummelunsen