Den amputerade mamman

Kan inte låta bli att lägga in en bild på min yngsta dotter.

Hon som fått vara med om så mycket, så liten.

Ändå en klok tös med massor av humor.

Måste berätta något som utspelades härrom dagen.

Alice hade fångat en nyckelpiga som hon förvarande i en burk

Nyckelpigan levde i flera dagar och vi andra i familjen började tycka synd om nyckelpigan som var instängd.

Vi försökte på olika sätt få Alice att släppa ut nyckelpigan, allt från att nyckelpigan saknar sin mamma och sina syskon. Hon längtar nog efter att få komma ut och flyga etc, etc.

Till slut böjer sig storasysters pojkvän Johannes sexton år ner och förklarar lugnt och försiktigt för Alice , att nyckelpigan mår nog inte bra.

Alice tittar på honom underfundigt och säger: Hämta febertermometern då!

Tji, där fick han.

Dagen efter hade hon bestämt sig, nyckelpigan återfick sin frihet.

Länge sedan jag var in och skrev något.

Inte för att saknaden och sorgen är mindre efter min son.

Den kommer alltid att finnas som en klump i min mage

Ett stort sår i mitt hjärta.

Ångesten min nya vän (ovän).

Finns dagar då luften inter räcker till för mina andetag.

Idag vaknade jag och hade ångest redan på en gång.

Bestämde mig för att ta med småtjejerna och åka till min syster.

Min syster och min bästa vän.

En fin dag, då vi plockade svartvinbär, pratade fika och hade det bra.

När jag skulle åka hem hade hon plockat ihop lite kläder.

Våra barn har alltid fått ärva kläder av varandra, finkläder som aldrig blivit nötta.

Idag fanns där Jimmys träningsjacka, nytvättad och ihopvikt.

Det var många år sedan kusinen fick ärva den. Nu hade hon hittat igen den

och eftersom det var Jimmys jacka, tänkte hon att jag ville ha tillbaka den.

Lillasyster nu 8år, fem och ett halvt när Jimmy dog, tittade på jackan men sa inget.

Nu ikväll så frågar hon mig om hon kan få prova den.

Naturligtvis får hon det. Den passar precis. Mamma kan jag få ha Jimmys jacka.

Det känns i hjärtat, men visst får hon ha den och jag vet att hon kommer att vara

rädd om den.

Jimmys jacka, snart tjugo år gammal, men för lillasyster nu, det käraste

kläddesplagget.  Just nu sitter hon nyduschad i soffan med Jimmys jacka på.

Tidig söndag morgon, blev väckt av lilla Alice 5år kvart över sju.

Trött, men också skönt att kliva upp när resten av huset sover.

Får en stund för mig själv, Alice tittar på barnprogram och jag

sitter framför datorn som så många gånger förr.

Har suttit och läst igenom min blogg, läser och kommer ihåg

känslorna, gråter en skvätt.

Kan egentligen inte förstå att jag är där jag är idag.

Hur förändrad jag blivit, bryr mig inte ett dugg om vad andra

tycker och tänker om mig längre.

Tänker tillbaka på när prästen kom hem till oss för ett

förberedande samtal inför begravningen och han berättade

om att han själv mist en dotter, genom en olycka.

Vet att jag då tänkte, hur kan han orka jobba vidare som

själavårdare, trösta andra när han mist det käraste han hade.

Idag vet jag att det finns så mycket styrka i människan.

Jobbar som sjuksköterska och för någon vecka sedan miste

en av mina patienter en son i en olycka.

Jag kände på en gång att jag måste få prata med henne

trösta henne, krama, hålla om. Visa att jag visste vad

hon gick igenom.

Klarade av detta, valde noga mina ord, då jag av egen erfarenhet

vet vad orden betyder och vad lätt det blir fel.

Jag kramade om henne och berättade om min sons

död och sa att jag vet att det gör ont. Så ont.

Får sedan höra av hennes anhöriga vad viktiga dessa ord

var för henne. Hon hade berättat om sjuksköterskan som

kom till henne och visste hur det var.

Alla ni därute som har samma fruktansvärda erfarenhet,

dela med er av er erfarenhet till de som behöver en kram

några ord från en olyckssyster eller bror. Vi änglaföräldrar.

Jordgubbar och glass

 Sommaren är här, igår var jag på Alvas skolavslutning.

Hon gick ur tvåan nu och fin en röd ros från familjen.

Något jag började med ett år och något som nu blivit

en fin tradition.

Iår klarade jag av avslutningen utan att storgråta.

Har alltid tyckt att sommaren börjar först efter skolavslutningen

och känt ett stort vedmod dessa dagar, men sedan Jimmy dog

kommer så mycket annat, hans skolavslutningar, han som var mitt första barn

Glädje över mina flickor som är kvar och sorg och saknad efter Jimmy.

Sommaren är här och jag ska försöka göra det bästa av dessa dagar för min skull

och för flickornas skull. Mycket jordgubbar, glass, bad och sol.

En härlig sommar till er alla andra ute i bloggvärlden.

Den största kärleken

Kärleken till mina barn

Vet att jag flera gånger tidigare har skrivit detta

men för det inte mindre sant.

Kärleken till mina barn i livet och till min änglason Jimmy.

Har inte tid att blogga så mycket just nu.

Håller just nu på att renovera en lägenhet på¨5 rum och kök.

Idag när jag stod där och kämpade på med att måla fönster,

tyckte jag mig höra Jimmy, morsan ge dig, att du orkar.

Vet att Jimmy många gånger tyckte att jag var tjurigare än tjurigast

och det är nog det jag är nu, har bestämt mig för att fixa det här.

Ska orka !!!!!

Lite trött just nu, både till kropp och själ.

Heltids jobb, barnen, studier och renovering av lägenheten.

Så var ännu en årsdag över.

Två år sedan du dog, försvann från oss.

Det här gången är jag så trött, slut, känns som alla krafter försvunnit från mig.

Laddar så för dessa speciella dagar.

Just års- dagen, då jag sätter ut min minnesannons i dagstidningen.

Den dagen då alla runt omkring mig, ser mig igen som den sörjande mamman

Känner mig  så iaktagen, det är tungt.

Gråter på jobbet, försöker förklara att jag mår inte bra psykiskt nu.

Skulle behöva vara hemma för jag är så trött, men mår ännu sämre av

att vara hemma.

Tankarna på vad som hände kommer då hela tiden.

Gråter och funderar över hur ont det gjorde, funderar över var han är.

Vill inte ha det här livet.

Jag vill ha tillbaka mitt barn.

Jag vill ha fem lyckliga barn i livet.

Två år sedan du lämnade oss i dag.

Nyss hemkommen från din plats.

Så fint, mycket blommor, många tända ljus.

Veckorna som varit har varit så tunga, laddar så

för dessa speciella dagar, då sorgen gör sig ännu mer påmind.

Saknar dig så älskade son.