Lasse Berghagen och jag

Jag har hittat en ny kärlek i livet och det är boken
”Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann”
Efter 40 sidor kände jag att jag var fast och det bådar gott inför fortsättningen och jag kände mig nöjd med mitt bokval. Så slår jag ihop boken, kikar på baksidan och ser en högst skrämmande recensionen som förlaget valt att printa som ett bevis på hur bra boken är.

”Den roligaste bok jag någonsin läst”
Lasse Berghagen

Plötsligt sitter jag där med handen i boken eller boken i handen och känner svettpärlorna tränga fram. Innebär detta att jag börjar nära mig…
Lasse Berghagen

Jag har ingen aning om vad det betyder att jag och Lasse delar boksmak, men jag vet att det känns väldigt skrämmande. Lite som när pojken i filmen ”Sjätte sinnet” sätter sig upp och säger ”I see dead people. I see them all the time” och spänningen sprider sig hos de som tittar.

Snart återkommer jag och det enda hörbara tal jag kan låta glida över mina, av törst, fnasiga läppar är:
”I see Lasse Berghagen. I see him all the time”.

~En kvinna bland kvinnor