Jag träffade mitt barn igår eller jag såg snarare 16 mm kärlek och klump såg låg och vända den lilla pixlade ryggen till när vi försökt kika på den. Så var vi där igen. Pysen skall bli storebror, jag skall bli tvåbarnsmamma och min fru skall ytterligare en gång bära ett barn (för inte fasiken är det jag som är gravid). Vem hade kunnat tro det?
Det måste sägas att jag är så otroligt glad över att få leva i ett land där lesbiska kvinnor tillåts få hjälp från sjukvården för att kunna bli gravida. Saker och ting brukar lösa sig i slutet ändå, men detta har gjort att vårt arbete inte har blivit exakt så påfrestande som det hade kunnat bli och jag är evigt tacksam gentemot den fina personal som har hjälp oss under alla dessa år. Denna gång gick det lite fortare, men innebar inte mindre känslor, oro och tyngd.
Livet är bra magiskt ibland. 16 mm magiskt för att vara exakt.
~En kvinna bland kvinnor