Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Ensam blir stark.

Livet blir inte som man tänkt sig. En dag står man där ensam med hund och nybyggt hus. Vad händer nu då?

Rapport.

Lägesrapport:

Trött, jobbar för fullt i kassan och det går jätte bra.

Som singel är det lite tråkigt och jag känner att jag är redo för ett förhållande igen... tror jag. Vill iaf ha em familj.... är det åldersnojjan som spökar tro.

Övrigt:
På lördag ska jag och 3 tjejkompisar + 4 killar till Björn Rosenström.
Förfest hemma hos mig. Grymt skoj!

Då var man 25 år nu.

Idag fyller jag 25 år.

 

Måste säga att det känns lite konstigt.... jag börjar bli gammal. *haha*
Känns inte riktigt som min födelsedag ändå... visst har jag blivit uppvaktat idag men den stora festen är om 3 veckor. Då ska det firas ordentligt. :o)

Killar *suck*

Säg den lycka som varar länge...

 

I fredags på krogen träffade jag på killen jag umgåtts med ett tag.
Han sa att han inte ville ha ett seriöst förhållande just nu, att han inte känner det där klicket.
Dock tycker han om mig väldigt mycket och tycker att jag är en toppen tjej, vill dessutom umgås med mig ändå. *suck*
Jag blev rätt ledsen, var ju dessutom onykter... tog en taxi hem.

På lördagskvällen fick jag sms från honom vid 19 på kvällen... "vad gör du" m.m.
Då var han ute igen... på natten ringde han vid 02.30-tiden....jag skulle upp och jobba på söndagen så jag var lagom glad. iaf då vill han komma och sova hos mig.... för han tycker det är så mysigt.
En kvart senare ringer han igen och säger att han är hemma och hämtat snus och kan nu komma men han är väldigt trött.
"Gå och lägg dig" sa jag.
"Men jag vill sova med dig"
Till slut fick jag honom att lägga sig och då sa han "Jag ska krama min kudde här och låtsas att det är du"
Jag svarade nått i stil med att "du är konstig, igår typ dumpade du mig och nu vill du umgås"
Han mumlade väl att han tycker om mig och så.... jag sa att vi tar det när vi är nyktra.

Jag blir så förvirrad och framförallt trött på dessa killar!

Killar gör mig förvirrad!

Det är svårt sådär i början när man precis träffat en kille man tycker är intressant, någon som man gärna vill umgås med mera.
Har träffat en kille nu 4 gånger, visserligen 2 av dom onykter och han har varit onykter 3 gånger men ändå. Han har sovit över alla gånger....

Jag vill verkligen träffa honom igen och det har han med sagt att han vill.
Nu är jag bara rädd att jag ska bli för "på". Jag vill verkligen inte skrämma iväg honom.
Han ligger hemma och är sjuk, jag skickade ett sms med "Kan du inte bli frisk snart så jag får träffa dig? :)"
Han har inte svarat och nu blir jag nojjig. Vill han inte prata med mig mera? Har han inte fått smset? o.s.v
Han är online på msn nu men jag har inte skrivigt till honom... tänkte att han skulle få ta första steget... men det har han inte gjort.... ÅH! Jag blir galen!

Jag som hade bestämt mig för att vara singel och trivdes jätte bra med det.
Ville ju inte ha det så här! Fan också!

De sätter sig i huvudet på en.... *morr*

Snåla gubbe!

Är lite smått irriterad!

Mötte en buss på vägen hem från jobbet och den låg väldigt långt in på vågen så jag körde ner i diket, självklart hjälpte snön och halkan till en hel del.
Idag jag sitter fast, ringer pappa som i sin tur ringer min farbror som inte bor så långt ifrån.
Många kör förbi och stannar, frågar om jag vill ha hjälp. Underbara människor.
Min farbror kommer... han kan inte dra upp mig, bilen bara glider.
Lite längre bort kör en hjullastare och skottar snö så min farbror kör dit och frågar om han kan hjälpa oss vilket han kunde. När han dratt upp mig, vilket tog ca 5 minuter, säger han. "Ja nån hundring kan jag ju ta"
Ursäkta, bad han just om pengar för att han hjälpte till.
Ok, jag är inte otacksam på något sätt men vad hände med snällheten?
Jag som inte hade mer än 10:- på mig kunde inte betala, min farbror hade inte ens plånboken med sig. Gubben gav sig liksom inte, en annan hade kanske sagt.... "ja, men då struntar vi i det".
Min farbror sa att han får köra hem och hämta pengar till honom.... gubben gav honom sitt mobilnr.

Jag vet inte om det är mig det är fel på men jag tycker det är otroligt snålt att säga så. Det tog honom max 15 minuter att hjälpa till. Hade jag varit i ombytta roller hade jag inte ens kunnat säga så...

Min pappa har dragit upp flera grannar här runt omkring och inte fan har han tagit betalt för det.

 

Men det kanske är mig det är fel på. Eller?


Nästa sida »

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna