Är lite smått irriterad!
Mötte en buss på vägen hem från jobbet och den låg väldigt långt in på vågen så jag körde ner i diket, självklart hjälpte snön och halkan till en hel del.
Idag jag sitter fast, ringer pappa som i sin tur ringer min farbror som inte bor så långt ifrån.
Många kör förbi och stannar, frågar om jag vill ha hjälp. Underbara människor.
Min farbror kommer... han kan inte dra upp mig, bilen bara glider.
Lite längre bort kör en hjullastare och skottar snö så min farbror kör dit och frågar om han kan hjälpa oss vilket han kunde. När han dratt upp mig, vilket tog ca 5 minuter, säger han. "Ja nån hundring kan jag ju ta"
Ursäkta, bad han just om pengar för att han hjälpte till.
Ok, jag är inte otacksam på något sätt men vad hände med snällheten?
Jag som inte hade mer än 10:- på mig kunde inte betala, min farbror hade inte ens plånboken med sig. Gubben gav sig liksom inte, en annan hade kanske sagt.... "ja, men då struntar vi i det".
Min farbror sa att han får köra hem och hämta pengar till honom.... gubben gav honom sitt mobilnr.
Jag vet inte om det är mig det är fel på men jag tycker det är otroligt snålt att säga så. Det tog honom max 15 minuter att hjälpa till. Hade jag varit i ombytta roller hade jag inte ens kunnat säga så...
Min pappa har dragit upp flera grannar här runt omkring och inte fan har han tagit betalt för det.
Men det kanske är mig det är fel på. Eller?
"Faran"
cuteandclever
"Faran"