Integration eller assimilering?

Om skolverket, kommunala vuxenutbildningar och etableringsuppdrag. 

Inom etableringsverksamheter uppstår då och då diskussioner om hur man skall förhålla sig i specifika frågor när kulturyttringar möts. Den här gången gäller det somalier och religionsutövning. 

Somalier i Gnosjö är ledsna och besvikna över uttalanden från Sverigedemokraterna, se reportage i SVT Play "SD sprider lögner" och "SD vill stoppa fredagsbönen". 

I Falköping har andra ”demokrater” i Kompetens- och arbetslivsnämnden gått ett steg längre och förbjudit somalierna att be på lektionstid, "TV4 Play Bönestopp för studenter" . Nämnden har en socialdemokratisk ordförande som även är ordförande för integrationsutskottet. Sverigedemokraterna i kommunen ville för övrigt att utskottet skulle heta assimlileringsutskottet.

Men, är det verkligen rätt väg?

Vi är överens om att lektionstiden är viktig och att målet med etableringsverksamheten är att förbereda sig för att komma in på arbetsmarknaden (vilket inte behöver vara målet för övriga sfi-studerande).

Däremot har vi olika syn på hur vägen dit ser ut. Att göra en sådan resa efter att ha tvingats fly från sitt land är en process över tid. De allra flesta vill göra den resan och är beredda att göra det som krävs, men vissa grundläggande värderingar förändras inte över en natt bara för att man förflyttat sig på jordklotet.

Introduktions- etablerings program bör fokusera på deltagarnas egen drivkraft, där faktorer som meningsfullhet, begriplighet och möjlighet att påverka är avgörande. Fokus på delaktighet och dialog stimulerar till utveckling och egenmakt. Har nämnderna fört en dialog med deltagarna för att hitta gemensamma lösningar? Jag tror att det är helt nödvändigt för att nå målen, vilket alla vinner på i längden.

Struktur skapar trygghet, men om den inte är begriplig för dem som skall följa den upplevs det som toppstyrning, pekpinnar och brist på respekt, vilket inte gynnar drivkrafter till positiv utveckling.

Det är beklagligt att Sfi alltmer målar in sig i regler, som enligt min mening, mer tar sin utgångspunkt ur personalens behov och skolverkets förordningar än ur de mål som finns för den del av deltagarna som omfattas av etableringsinsatser.

Sfi är bra för dem som är studievana och passar in i ”mallen”. För de som omfattas av etableringsinsatser och inte gör det, kan Sfi vara det största hindret för att etablera sig i Sverige. Därför välkomnas förslag om att reformering av Sfi där språkutveckling vävs in som ett medel för att nå det framtida förväntade yrkesmålet och inte är ett självändamål där alla skall klara samma betygskriterier. Nuvarande modell exkluderar helt enkelt alldeles för många från att komma vidare.

Kanske är kommunala vuxenutbildningar och skolverket alltför belastade av sina traditioner för att kunna axla ett sådant uppdrag.