Fråga:
Jag och min man har fått en inbjudan till s bröllop. Våra namn var noga utskrivna i inbjudan men inte våra vuxna barns. Därför passade jag på att fråga om de var medtänkta i inbjudan eller inte. Hon blev helt paff, visste inte hur de hade tänkt, kanske var de det eller kanske inte men hon trodde det. Hur som så skulle hon diskutera saken och återkomma. Det har hon inte gjort. Så våra vuxna söner vet inte hur de ska göra och inte jag heller egentligen.
Till saken hör att vi knappt umgås och de har aldrig grattat våra pojkar på deras födelsedagar eller på annat sätt uppmärksammat dem . Av våra tre söner bor en kvar hemma, av de två utflugna har den ena numera också en sambo. Ingen av den har fått någon inbjudan. Däremot så hör jag att flera av min brors gamla bekanta är bjudna så det är nog inget "närmaste familjen"-bröllop heller tyvärr.
Har ni några bra tips? Vad säger god ton eller etiketten i en sådan här fråga? Jag är helt rådlös faktiskt...