Linda in the hot air (säsong 2)

[2010-01-02 17:02]

Jag har gått omkring med en magkänsla som sagt att allt kommer bli bra. Allt kommer lösa sig. Allt kommer bli bra! 2010 kommer bli det bästa året genomtiderna. Det kunde jag svära dyrt och heligt på. Har fortfarande lite av den känslan kvar. Men den har sjunkit in och gömt sig bakom en jäkla massa ångest och oro.

Privat livet har rullat in i arbetslivet och tvärt om. Det är inte bra. Allt va påväg åt rätt håll och nu vände det på en femöring. Okej om jag hade behövt oroa mig för någon annan men nu oroar jag mig för mig själv också. Fan va jag kommer hamna på minus nu.

Mår illa av det här.

//L

[2009-12-26 11:02]

Har funderat lite kring vad jag ska göra framöver. Nu när inte drömlivet ville komma till mig än. Funderar starkt på att lämna huvudstaden ett tag igen. Har inte bestämt mig om det räcker med en semester i mars eller om jag ska sikta på att lämna den lite mer permanent.

Känner att det behöver hända något i mitt liv nu. Jag behöver en förändring.

//L

[2009-12-25 13:38]

Jag ska göra ett försök till att se det positiva i allt som händer från och med nu.

Att jag blir behandlad som ett arsle av han som rört upp enorma känslor i mig har något positivt med sig. Vad? Ja, det ska jag berätta.

Hade inte han kommit in i mitt liv när han gjorde så hade min relation till mitt ex inte varit som den är idag. Vi hade lovat varandra att försöka hitta tillbaka till den vänskap vi hade innan vi tog beslutet av att bli tillsammans. Den har vi idag. Eller vi är så gott som där. Han är det otroliga stödet som jag behövde då och som jag behöver idag. Vart han står i förhållande till mig är det enda jag är säker på. Det är förbannat skönt. För ungefär så dåligt som jag mådde när jag lärde känna honom mår jag även idag.

Varför jag mår som jag mår idag? Ja, allt grundar sig i en kärlek som säger en sak och gör en annan. Brutna löften på löpande band. Det enda jag kan göra är att funder på varför. För något svar på varför verkar det inte som att jag kommer få. Men det är slut på det funderande nu. Tänker inte rota mer i att försöka få klarhet i hans beteende och liv.

Det jag däremot funderar på är när jag kommer falla för någon som behandlar mig som jag förtjänar igen. Mitt ex behandlade mig som jag förtjänade. Men han var min vän och är min vän. Vänner behandlar varandra väl oavsett. Men jag vill vara kär, jag vill känna lyckoruset varje gång jag möter min kärlek. Vill älska och vara älskad av någon.

Appropå älska, i onsdag fick jag för första gången höra av mitt ex att han älskar mig. Hahaha! Ödets ironi. Kunde inte annat än skratta åt honom men förstår honom. Han älskar mig som vän. Jag älskar honom också. Att det tog honom 2 år att förstå och få ur sig orden känns helt okej. Jag blir varm i hjärtat av att tänka på det. Jag visste det ju redan.

Det va ännu en positiv sak som arslet har fört med sig. =)

Vet bara inte riktigt hur jag ska gå vidare nu. Jag hade ju ställt in mig på att allt skulle bli på ett visst sätt. Hade ju framtiden utstakad. Nu måste jag ju fantisera ihop en ny framtid och skapa nya planer för mitt liv. Alltså för de närmasta månaderna iallafall. Resten av livet får komma som det vill. Men lite planer vill jag ha iallafall.

Ska bara se till så att jag blir lycklig igen. Mår ganska så bra ändå. Men visst ältar jag lite det faktum att jag gärna vill ha en förklaring. Är nog den typen av människa som kan hänga upp sig rätt hårt på saker som inte får en bra förklaring. Jag vill veta varför.

Det gäller nog allt. Har alltid varit så. Varför är en automatisk följdfråga på saker jag får berättat eller upplever. Det var nog därför vissa lärare tyckte jag var jobbig i skolan. Det är nog därför vissa människor tycker att jag är jobbig ibland. Men det är okej!

Att behöva vara på jobbet en dag som denna är däremot inte okej. Att det inte finns något att göra en dag som denna är heller inte okej. Men jag ska va tacksam. Jag har ett jobb att gå till och jag får betalt för att inte lyfta många fingrar idag.

Därför känner jag att jag måste ta lite ansvar nu och utföra mitt uppdrag på jobbet och inte sitta här och plita ner mina tankar.

Hoppas alla haft en underbar julafton och för er som inte haft det så vill jag bara säga att jag känner med er. Jag trodde inte att min jul skulle kunna få den vändning den fick när jag vaknade igår morse. Det gäller att fånga ljuspunkterna i dagen.

Som t.ex. att tunnelbaneföraren som höll på att stänga dörrarna framför näsan för mig i morse ändrade sig och tryckte upp dem när han såg mig stå där.

Nu gäller det bara att få ett bra avslut på det här året och ladda inför nästa. =)

//L

[2009-12-21 00:05]

Fjärde advent har passerat tillsammans med helgen. Fyra dagar kvar till julafton och jag känner att jag helst av allt bara vill att den dagen passerar omärkt.

Det känns rätt dysterat att jag känner så. Tycker ju om julen och tycker om att umgås med min familj så här års. Men i år så känns det nästa meningslöst.

Det som har förändrats är jag. Eller det är mitt  liv som har förändrats. Inget annat. Förra året va julen en riktig höjdpunkt för mig. Jag fick fira den med min familj min pojkvän och hann även med att fira den med hans familj. Det va en kanonfin julafton och juldag.

I år så vet jag inte ens vad som kommer hända. Vet att jag ska åka hem till min bror och fira med familjen. Hade tänkt stanna kvar tills tomten kom över på eftermiddagen och sen åk hem och fortsätta firandet med "honom". Men nu vet jag inte. Har inte fått något svar på om han vill fira med mig eller inte.

Så tankarna och funderingarna den här helgen har kretsat kring honom. Tvivel har börjat fylla mitt huvud. Vill jag verkligen det här?

Han vill göra det här officiellt och berätta för världen. Men vad finns det att berätta om när han inte ens beter sig som om det skulle finnas något mellan oss genemot mig?

jag förstår inte vad han vill med mig. Vi kan ju inte ha ett förhållande med varandra om vi aldrig ses eller hörs. Jag kan iallafall inte ha ett sånt förhållande.

Jag vill kunna visa genom ord och beröring hur mycket jag tycker om honom. Men hur ska det går till när banden bara klipps mitt upp i allt. Snacka om att ena dagen lova guld och gröna skogar för att nästa bara försvinna från jorden yta. Kan sätt en hundring på att när jag träffar honom i morgon, ja, för jag kommer träffa honom i morgon om det inte hänt något som att han är sjuk eller så. Då kommer han att bete sig som om ingenting hade hänt.

Allt kommer va perfekt och han kommer inte visa minsta tecken på att han gjort något galet. Det första han kommer säga är att han saknat och längtat efter mig. Men va fan! Varför vänta 3 dagar med att berätta det. Vi lever väl för fan i 2000-talet. Finns miljoner sätt att höra av sig på. Vill jag verkligen veta varför det är som det är? Är jag blåst?

På ett sätt är jag nog det. Men jag vill ha reda på sanningen innan jag ger upp. Jag kan få vara blåst ett tag till om det är så. Det är ju bara min anständighet och mitt ansikte jag kan förlora i det här. Det har jag ju redan gjort så många gånger i mitt liv så varför va rädd för det den här gången.

Nu är det läggdags.

//L

[2009-12-21 00:05]

Fjärde advent har passerat tillsammans med helgen. Fyra dagar kvar till julafton och jag känner att jag helst av allt bara vill att den dagen passerar omärkt.

Det känns rätt dysterat att jag känner så. Tycker ju om julen och tycker om att umgås med min familj så här års. Men i år så känns det nästa meningslöst.

Det som har förändrats är jag. Eller det är mitt  liv som har förändrats. Inget annat. Förra året va julen en riktig höjdpunkt för mig. Jag fick fira den med min familj min pojkvän och hann även med att fira den med hans familj. Det va en kanonfin julafton och juldag.

I år så vet jag inte ens vad som kommer hända. Vet att jag ska åka hem till min bror och fira med familjen. Hade tänkt stanna kvar tills tomten kom över på eftermiddagen och sen åk hem och fortsätta firandet med "honom". Men nu vet jag inte. Har inte fått något svar på om han vill fira med mig eller inte.

Så tankarna och funderingarna den här helgen har kretsat kring honom. Tvivel har börjat fylla mitt huvud. Vill jag verkligen det här?

Han vill göra det här officiellt och berätta för världen. Men vad finns det att berätta om när han inte ens beter sig som om det skulle finnas något mellan oss genemot mig?

jag förstår inte vad han vill med mig. Vi kan ju inte ha ett förhållande med varandra om vi aldrig ses eller hörs. Jag kan iallafall inte ha ett sånt förhållande.

Jag vill kunna visa genom ord och beröring hur mycket jag tycker om honom. Men hur ska det går till när banden bara klipps mitt upp i allt. Snacka om att ena dagen lova guld och gröna skogar för att nästa bara försvinna från jorden yta. Kan sätt en hundring på att när jag träffar honom i morgon, ja, för jag kommer träffa honom i morgon om det inte hänt något som att han är sjuk eller så. Då kommer han att bete sig som om ingenting hade hänt.

Allt kommer va perfekt och han kommer inte visa minsta tecken på att han gjort något galet. Det första han kommer säga är att han saknat och längtat efter mig. Men va fan! Varför vänta 3 dagar med att berätta det. Vi lever väl för fan i 2000-talet. Finns miljoner sätt att höra av sig på. Vill jag verkligen veta varför det är som det är? Är jag blåst?

På ett sätt är jag nog det. Men jag vill ha reda på sanningen innan jag ger upp. Jag kan få vara blåst ett tag till om det är så. Det är ju bara min anständighet och mitt ansikte jag kan förlora i det här. Det har jag ju redan gjort så många gånger i mitt liv så varför va rädd för det den här gången.

Nu är det läggdags.

//L

[2009-12-16 08:54]

I måndags så var jag likgiltigt till mitt förhållande med honom. Han ville som sagt ses på tisdagen vid 11 snåret. Jag trodde inte att det skulle bli så. Så många gånger som han ställt in så trodde jag inte att han skulle höra av sig förens långt senare. Så när min mamma ringde och undra om jag kunde ta en promenad med hunden vid 10:30 så tänkte ju jag att "det hinner jag".

Precis efter att jag lagt på luren med mamma vid 10 så ringer han och säger att han redan är på väg. Oj, det va inte väntat alls. Så det vara bara att erbjuda honom att följa med honom ut med hunden.

Så när han står där nedanför porten i snöyran påpälsad och ler mot mig så tappar jag min kalla, hårda, likgiltiga fasad och kan inte annat än spricka upp i ett leende och krama om honom. Vet inte om det var vädret eller han som fick mig att skina upp. Men jag hoppas att det till största delen va han.

Väl hos mamma så slänger jag ur mig kommentaren om att det fanns en risk att vi skulle springa på henne. Hon jobbar i området och hon har en tendens att dyka upp vid tillfällen då man helst inte skulle vilja träffa henne. Typ som när man precis träffat en ny kille och inte kännder sig redo att presentera denne för sin mor.

Självklart han vi inte mer än parkera bilen så kom hon runt hörnet. Hahaha! Det var bara att presenterar honom. Men bara vid namn alltså. Han har inte fått någon titel än.

Så efter en mysig promenad och massor med offentliga ömhetsbevis från han sida, helt otroligt, så åkte vi hem till mig för att prata ut om allt. Luften renasdes och korten lades på bordet.

Han ska äntligen börjar packa och flytta ut från lägenheten han har med sitt ex. Tanken från hans sida har varit att bo kvar tills den är såld. Jag har inte lagt någon åsikt ellet tyngd i att skynda på det. Men när han har låtit henne styra över hans tid så har jag ju självklart blivit bitter.

Han är tydligen rädd att förlora mig. När jag fråga honom vad han skulle ha gjort om han varit i mina skor så var svaret "jag skulle ha bett dig dra åt helevet och aldrig mer pratat med dig". Hmm... Han har mycket att bevisa för mig innan jag kommer kunna ge honom allt. Men nu verkar det som att han tänker göra det också. Fast jag ska inte ropa hej än. Han har ju inte flyttat någonstans än.

Men det känns bra igen. Det är huvudsaken för mig. Det kändes bra att va likgiltig också. Tror jag är tillbaka i början igen och kan liksom bara känna att vi får se vart det leder. Jag har liksom inget att förlora mer än mitt ansikte om det är så att jag går på samma nit igen.

Känner ett enormt lugn just nu iallafall och det känns bra.

Nu är det dags att åka till jobbet.

Ha en underbar dag!

//L

[2009-12-14 23:53]

Var på en blixtvisit i Gävle idag. Fan vad jag älskar den staden. Längtar så fruktansvärt mycket tillbaka dit varje gång jag är upp. Vet inte om det bara är så att jag längtar för att allt är som det här hemma nu eller om det är så att jag verkligen saknar stället.

Men jag kände mig som så mycket mer när jag var och bodde där.

Annars så har jag fått frågan av "honom" att ses i morgon. Vi får väl se om det blir så. Han vill ses, jag sa okej. Men jag är totalt apatisk och likgiltig. Så vi får se vad som händer i morgon. För mig spelar det ingen roll.

//L

[2009-12-13 13:54]

Det här har vart en lång och jobbig helg. Både fysiskt och psykiskt. Började helgen i fredags med att jobba. Efter att inte ha varit på jobbet på närmare en månad pga ledighet, passbyten och sjukdom så hade det varit skönt med en mjukstar. Liksom för att hitta tillbaka till rutinerna och så. Men nej! Självklart ska det börja brinna på jobbet.

Min roll i det läget är ju rätt viktig. Så efter att ha sprungit runt och letat rätt på utlöst sektion, utrymt folk, vara brandkåren behjälplig, ordna med efterarbeten och fått jobba över så var jag rätt slut. Det var inte så kul att jag hade tränat ben på gymmet dagen innan. När jag väl fick byta om och gå hem så va det inte så mysiga kläder som åkte av.

Trodde och hoppades att jag skulle kunna sova gått när det väl var läggdags men kroppen var fortfarande uppe i varv och sömnen vart knapp.

Igår va det en lugnare dag på jobbet. Allt kändes rätt segt och jag va väldigt trött efter fredagens insats. Kvällen avslutades med en psykisk terror. Ännu en gång gick det som var planerat åt helvete. Bad "honom" dra åt helvete helt enkelt också. Är så jävla trött och ledsen på min situation nu att det är sjukt.

Från att allt var guld och gröna skogar igen i fredag så är det nu bra skit. Vad fort allt kan vända. Det är helt otroligt.

Men hur många gånger kan man förlåta någon? Hur många chanser är man värd när man inte kan hålla det man lovat? Kan man ha en framtid med någon som bryter sin löften redan nu?

Det känns inte som det. Visst det finns bakomliggande orsaker till hans beteende, men när ska jag få känna mig prioriterad och i första rummet? Säger inte att jag ska va i hans första rum. Men just nu känns det som att jag inte är vattenvärd och att jag hamnat någonstans under hans skosulor.

Även om jag får höra hur mycket han tycker om mig och alla vackra saker han säger om mig och kan känna hur mycket han tycker om mig när vi är i varandras sällskap så hjälper det inte när han hela tiden skjuter iväg mig. Han stjäl så fruktansvärt mycket tid av mig och jag ger honom allt och lite till. Men som det ser ut, från min sida iallafall, så får jag ingenting tillbaka.

Vad fan ska jag göra?

//L

[2009-12-10 22:50]

Ja, inte vart det nå inhandlande av julklappar idag iallafall. Va iväg och gick igenom två körcentrum på förmiddagen utan varken reslutat eller inspiration. Hittade en klapp igår, men 8400:- för något som är i storlek av en enkrona känns inte helt rätt att köpa till någon man känt i ett halvår och som man egentligen inte riktigt vet vart man har.

Men tänkte försöka komma ihåg idéen till den dagen vi varit gifta i hundra år. ;-)

Sen åkte jag förbi gamla jobbet och fika och eftersom jag inte visste vad jag skulle göra resten av dagen så bestämde jag mig för att haka på Tompa till gymmet. Vet inte om det va bra eller dåligt. Känner mig frisk men vet inte om jag är det. Har hosta och grejer. Men det är mest på morgonen. Så jag lär väl må som jag förtjänar i morgon.

Sen vart det middag och "Mammas pojkar" till kvällen. Det var han som valde program inte jag. *suckar* Vilket tragiskt program det där va. Tack och lov så är det ju slut nu iallafall och jag är ytters tveksam till att något utav förhållanderna har hållt.

Håller som bäst på att städa undan och dona lite här hemma så här mitt i natten. Fastnade bara en stund här när jag va tvungen att slå igång spotify. Varför jag donar mitt i natten? Ja, för att jag har blivit lovad besök i morgon efter jobbet. Så ska försöka snygga till och förbereda lite iallafall. Japp, jag gör allt för att imponera. ;-)

Så det är dags att ta tag i disken innan det är läggdags.

natti natti

//L

[2009-12-10 09:24]

Idag ska jag göra något skojigt. Vet inte vad än men jag ska göra något iallafall.

Ett försök till att hitta julklappar lär det nog bli. Får se hur det går.

Nu är det dags för frukost sen bär det av.

//L