Europabloggen

Det här blir mitt sista inlägg på Europabloggen (och min sista möjlighet att publicera kommentarer).

Jag är en av drygt 90 personer som nappat på Aftonbladets generösa erbjudande till alla anställda om avgångsvederlag. I morgon börjar min frilansverksamhet.

Tack för att ni hittat hit och för allt intresse jag mött. Det finns verkligen många i Sverige som bryr sig om vad som händer i EU och hur det påverkar oss. Tack också för kunniga kommentarer och synpunkter.

Följ gärna Aftonbladets ledarblogg och Helle Kleins blogg.

Själv kommer jag att blogga på svenska här och på engelska här.

Återigen - stort tack för den här tiden!

Mats

Arne Bengtsson har skrivit en utmärkt analys av det politiska läget i de baltiska länderna under den ekonomiska krisen. Läsvärt.

Flera internationella medier (till exempel EU Observer) skriver att det är klart med ett extra toppmöte 17 september inför G20-mötet om världsekonomin.

"Det finns inget sådant beslut", säger Ola Hennung, regeringens kommunikationschef för EU-ordförandeskapet.

Vi får väl vänta och se när det kommer ett besked. 

Mer intressant än datumet är vad Fredrik Reinfeldt tänker säga. 

Inför EU-valet hävdade moderaterna att partiet vill reglera den finansiella sektorn och kritiserade hårt hur banker och andra kapitalförvaltare agerat.

Nu tonar Mats Odell ned kraven och framstår mer som hedgefondernas vän i debatten om "alternativa investeringsfonder".

Var står regeringen egentligen?

Henrik Brors på DN (hittar inte artikeln på nätet) och Cecilia Uddén på Ekot beskriver i dag bra sambandet mellan den israeliska regeringens tonläge i "organartikeldebatten" och EU:s Mellanösternpolitik.

Cecilia Uddén berättar vad som står på spel under den israeliske premiärministerns Europaresa i veckan. Henrik Brors påminner om att konstutställningen på Historiska Museet år 2004 användes på ett liknande sätt av Ariel Sharon, samtidigt som omvärlden kritiserade bygget av muren på Västbanken.

Jag hoppas att regeringen inte - medvetet eller omedvetet - försvagar sin kritik av bosättningar och vräkningen i rollen som EU-ordförande. Det är nog precis det Netanyahu och Lieberman vill åstadkomma.

När till och med Tyskland höjer rösten om bosättningarna inför Netanyahus Europaresa begriper man varför Avigdor Lieberman vill att Carl Bildt ska ha andra frågor att hantera under sitt Israelbesök än kritiken mot vräkningar och ockupation.

Det kärvar i de internationella klimatförhandlingarna, men då och då dyker det ändå upp ljustecken i miljöarbetet.

Frankrikes planer på en koldioxidskatt hör till dem.

Premiärministern Francois Fillon (ibland tippad på något av de tunga EU-uppdragen) bekräftar att ett sådant förslag snart kommer att läggas fram.

Det borde inspirera den svenska regeringen till att skapa en ordentlig organisation för att förverkliga Fredrik Reinfeldts ambition att fler länder ska införa koldioxidskatter.

Regeringskansliet lägger mångmiljonbelopp på SOU-betänkanden om mer eller mindre viktiga ämnen. En bråkdel av de pengarna till pådrivande informationsspridning utomlands skulle göra stor nytta. 

Historien om hur vi tog fram förslaget till svensk koldioxidskatt för exakt tjugo år sedan ska jag berätta en annan gång. En lärdom är i alla fall att skattejurister och tekniska experter är minst lika viktiga som författare av politiska strategier.

EU-kommissionen föreslog i våras hårdare krav på "alternativa investeringsfonder" - alltså hedgefonder och andra högriskplaceringar. Förslaget fick kritik, bland annat från de europeiska socialdemokraterna, för att inte gå tillräckligt långt. Ändå har branschen har startat en lobbykampanj som påminner mig om kemiindustrins agerande mot de nya Reachreglerna.

Websajten Euractiv beskriver några av inslagen. Kravet skulle ta död på denna del av finansbranschen, påstår lobbyorganisationerna bland annat.

Mats Odell har framstått som lyhörd för kapitalförvaltarna och lovade i somras att inte "överreglera" sektorn. Märkligt med tanke på Anders Borgs retorik inför EU-valet om strängare regler för banker och spekulationsfonder.

I striden om kemikalielagen Reach spelade miljörörelsen stor roll genom att vara väl påläst och komma med detaljerade ändringsförslag. Tyvärr verkar inte LO ha samma ambition när det gäller hedgefonderna.

Visserligen har LO-ekonomerna gett ut en bra rapport om den globala finanskrisen, men de konkreta ändringsförslagen och de dagliga påtryckningarna inför mötena i rådets förhandlingsgrupp lyser med sin frånvaro.

Konstigt.

Jag har semester och kommer därför inte att blogga här förrän den 17 augusti.

Möjligen hinner jag med något inlägg på min personliga blogg.

Framför allt kan du läsa mina kollegor på Aftonbladets ledarsida.

Islands ambassadör i Stockholm lämnade idag över landets ansökan om EU-medlemskap till den svenska regeringen, berättar Morgunbladid som också publicerar dokumentet.

Det är en "förhandskopia" som kabinettsekreterare Frank Belfrage fått, meddelar UD:s presstjänst. Hur det högtidliga överlämnandet ska gå till är oklart.

"Förhandskopian" är i alla fall prydligt undertecknad av statsminister och utrikesminister, samt daterad 16 juli.

UPPDATERING: Taleskvinnan på isländska UD säger till Reuters att ansökan är inlämnad till Sverige. Ingenting om "förhandskopia" där inte. Det ska bli intressant att se när korrekt information dyker upp på EU-ordförandeskapets hemsida.

Här är dagens ledare om Islands medlemsansökan till EU.

Alltinget röstade ja till att Island ska söka medlemskap i EU. Den svenska regeringen kommer att ta emot ansökan inom kort.

Kanske lyckas Carl Bildt få EU:s utrikesministrar att skicka vidare frågan till kommissionen redan 27 juli.

Island kan bli en framgångssaga för det svenska ordförandeskapet. Mer om detta i morgon.

Det blev ingen omröstning igår kväll. Alltinget i Reykjavik sköt upp voteringen om Islands EU-ansökan.

Islandsbloggen berättar om turerna och även BBC har upptäckt att det blir en spännande rösträkning senare i dag, när frågan ska avgöras.

Jag har skrivit på min personliga blogg om Island och det svenska EU-ordförandeskapet. Vi får se vad som händer. Blir det ett ja så går maskineriet i Bryssel och på svenska UD igång för fullt. Vid ett nej försvinner ett av Reinfeldts dolda trumfkort.

Vad som händer på Island vid ett nej är andra bättre på att bedöma - vad jag förstår innebär motförslaget att det blir en folkomröstning om landet ska lämna in en ansökan eller ej, och därmed en försening av processen. Om kommande EU-ordförandeländer är lika vänligt sinnade som Sverige återstår i så fall att se.

Turkiet får inte bli EU-medlem eftersom "den islamska ideologin inte går att förena med europeisk demokrati". Så utgjöt sig Barry Mandeler från det holländska frihetspartiet just innan Fredrik Reinfeldt fick ordet för sitt andra inlägg i EU-parlamentet idag.

Reinfeldt kommenterade inte hetsen mot islam. Det borde han ha gjort. Ett par meningar hade räckt för att slå fast att islam är en viktig del av Europas historia och kultur och att diskrimineringen av EU:s muslimska invånare måste brytas.

Mariam Osman Sherifay skriver klokt i Svenska Dagbladet om rasismen i Europa och bristen på initiativ i regeringens arbetsprogram för ordförandeskapet:

"Vi behöver modiga politiker och en ansvarsfull politik som markerar avstånd mot rasism, inte en populistisk politik som häller bensin i elden eller en politik av tysthet. Ordförandeskapet i EU är ett ypperligt tillfälle att författa ett kraftfullt antirasistiskt manifest. Så varför denna öronbedövande tystnad, ordförande Reinfeldt?"

Jag gör ett nytt försök att blogga för att se om de tekniska problemen nu är lösta.

Debatten om Stockholmsprogrammet har kommit igång på allvar inför EU-mötet i veckan. Det är bra. Hittills har EU-samarbetet om "Justice and Home Affairs" handlat alltför mycket om strängare straff, mera övervakning och högre murar mot flyktingar, alltför lite om medborgarnas rättigheter.

Beatrice Ask, Tobias Billström och deras kollegor ska diskutera de närmaste fem årens arbete. Kommissionens förslag har både bra och dåliga delar, men tyngdpunkten i de konkreta förslagen ligger på den repressiva sidan. 

Ändå tror jag man ska se upp mest med inspel från de stora medlemsländerna på mötet. Så har det varit hittills, med aktionsplanen mot terrorism, det nuvarande femårsprogrammet från Haag, och så vidare. Polis och justitiedepartement i de sex största länderna driver igenom gemensamma idéer. Britterna har redan lagt fram ett papper om samarbetet med länder som USA inför Stockholm.

Det är bra att lusläsa kommissionens meddelande och rapporten från EU:s framtidsgrupp, men var också beredd på förslag i sista minuten från London, Berlin och Paris.

Andra bloggare och hemsidor om Stockholmsprogrammet: Alliansfritt Sverige, Erik Laakso, HAX, Karl Sigfrid, Kulturbloggen, Mark Klamberg, Opassande, Statewatch.

Mina tidigare texter i ämnet: här, här, här och här.

Andra medier: Expressen, TV4/Nyhetskanalen.se

Tyvärr fungerar fortfarande bloggverktyget på min jobbdator dåligt, som syns i inlägget nedan. Längre texter blir i praktiken oläsliga och det går inte att infoga länkar. Därför måste jag begränsa skrivandet här, så länge som de tekniska problemen kvarstår.

Om du är intresserad av mina tankar kring det kommande EU-ordförandeskapet, lyssna gärna på förra veckans P1-morgon, där Sydsvenskans Heidi Avellan och jag diskuterade frågan.

Du är också välkommen att besöka min personliga blogg på engelska, där det bland annat finns en analys av varför Island kan bli regeringens stora framgång under hösten.

När jag ändå håller på: Brittiska New Statesman bad mig skriva en artikel om regeringen Reinfeldt och den svenska välfärdsmodellen. Den går att läsa här.

På måndag börjar Rysslands stora militärövning Kavkaz-2009. Det ökar spänningen ytterligare i Kaukasus, där situationen i Georgien redan är instabil.

Sverige kan få en utrikespolitisk kris att hantera redan i början av ordförandeskapet. Reinfeldt och Bildt måste hålla ihop EU kring ett gemensamt budskap till Moskva och Tbilisi om Georgien.

Samtidigt behövs en strategi för hela hösten som handlar om mer än att förebygga ett nytt Georgienkrig.

Det Östliga partnerskapet är bra, men varför inte lyssna på Nicu Popescu och följa Anna Lindhs exempel från år 2001, göra en framåtsyftande trojkaresa till EU:s östliga grannar?

Läs Olle Svennings utmärkta ledare om Reinfeldts EU-budskap: "Hans riksdagspresentation av det förestående ordförandeskapet i EU påminde om den försiktige teknokratens"

Diktaturen i Iran visar sitt rätta ansikte i det brutala våldet mot demonstrationerna i Teheran. Hundratals kan ha dödats när säkerhetsstyrkor och milis slår ned dem som protesterar. Den som eventuellt hade några illusioner om att landets religösa ledare skulle lugna ned situationen har fått fel.

EU:s reaktioner har varit för svaga. Det räcker inte med ord.

Visserligen är det en svår situation att hantera. Hökarna i Israel vill gärna ha stöd för en militär attack mot det iranska atomprogrammet. En ytterligare isolering av regimen i Teheran kan skärpa motsättningarna. Det är inte heller säkert att oppositionen i Iran gynnas av öppet stöd från västländernas regeringar.

Ändå måste EU stå upp för sina värderingar efter mördandet på Teherans gator och överväga fler sanktioner mot det iranska ledarskapet.

Dessutom borde EU-länderna omedelbart öppna sina ambassader för de skadade. Sverige har ett stort ansvar som blivande ordförandeland.

Iran visar också att utrikespolitiken måste söka nya medel. Liksom i Kina, Ryssland och många andra auktoritära stater blir spridningen av information en central fråga.

Därför måste EU göra mer mot censuren.

Det kan handla om att europeiska företag inte ska medverka till att stänga av kritiska nätsajter och bloggar.

Om att driva informationsfriheten i EU:s avtal med tredje länder - varför ska EU acceptera att Iran stör ut BBC:s sändning på persiska, till exempel?

Om att ställa krav på mediefrihet för tillgång till EU:s inre marknad. Och så vidare.

Nu gäller det att visa solidaritet med alla som protesterar i Iran.

Nästa steg borde vara en EU-strategi för fri information som del av den gemensamma utrikespolitiken. En viktig uppgift för Carl Bildt.

Jag har kritiserat Anders Borgs politik mot Lettland rätt många gånger. De synpunkterna har jag fortfarande.

Till exempel är det orimligt att Lettland ska spara så mycket redan i år. Den ekonomiska nedgången fördjupas och landet kan hamna i en ond spiral som är ytterst svår att bryta.

Ändå måste jag säga att Fredrik Reinfeldt (liksom Carl Bildt och Anders Borg?) har gjort ett bra jobb på toppmötet. Om jag förstår texten om Lettland rätt så är det nu klart att landet ska få de pengar från EU som varit infrysta.

Nu gäller det att IMF snabbt ger samma besked.