Janne: Tarmsköljning och bantningspiller

Häromdagen hade jag reklam för tarmsköljning, bantningspiller och liknande på min bloggsida. Kände mig rejält trakasserad. Kan väl erkänna att jag har något kilo för mycket runt midjan och att jag borde träna mer än vad jag gör, men det här var som att sparka på en som ligger. Visst jag har försökt några gånger, men det är inte så himla lätt att hitta en diet som passar en själv. Var är den revolutionerande gåsleverdieten nu när man behöver den!

Att fasta däremot har jag skålat på att jag aldrig kommer göra igen! Det var på min beryktade tid i studentkorridoren som några en dag började prata om hur hälsosamt det var att fasta. Vet inte hur det gick till, men helt plötsligt hade vi bestämt att vi skulle fasta från och med på söndag. Det här var ju kanske inte världens lämpligaste dag att starta på, eftersom de flesta av oss skulle iväg på en blöt 04-gasque på Norrlands nation kvällen innan med det var inte läge att banga.

Vi mötte tidningsbudet i trappen när vi kom hem och jag stupade i säng. Klockan hade precis passerat tolv när jag masade mig upp ur sängen och stapplade ut i det gemensamma köket för att få tyst på den rytande vargen i min mage, när jag möttes av Markus och de andra som leende sa: "No, no,no... Vi fastar!"

Vad som hör till saken var att de hade gått upp lite tidigare och givetvis satt i sig en rejäl frukost, men det finns ingen rättvisa i den här världen och  "a man´s got to do, what a man´s got to do", så det var bara att bita i det sura äpplet (jag menar juicen).

Det var egentligen inte så jobbigt att fasta, men det var infernaliskt tråkigt att inte äta. Det var mycket snack om att man först skulle få världens huvudvärk och sen världens endorfin kick efter några dagar, men jag kände inget annat än ren och skär leda. Från början var det halva korridoren som fastade, men en efter en sållades agnarna från vetet och till slut var det bara Markus och jag kvar. Vet inte om det var mitt fel att det var så många som lade av, men efter en vecka  fick jag någon fix idé och ställde mig och bakade kardemummaskorpor och kumminskorpor, så att det låg en tung söt och alldeles underbar doft i hela korridoren.  Alla de övriga som fastade smet in på sina rum och såg till att dörren var väl stängd, men själv stod jag och bakade för fullt och blev mätt bara på doften.

Från början var det mening att vi skulle fasta i två veckor, men på fredagen vecka 2 så skulle vi till Örebro på Laibach-konsert och då bestämde vi att vi skulle avbryta alldeles innan vi åkte. Vi hade ju i alla fall hållit ut i hela 12 dagar. Inger som hade gett upp efter bara en vecka, sa att man på bantningskliniker ofta avbröt fastan  med lite alkohol för att få igång magen igen (var tydligen vanligt att man fick problem). Eftersom hon läste till läkare så litade vi på henne och Markus hällde upp en stor whiskey till sig och jag hällde upp en cognac till mig själv och sen skålade vi för att aldrig mer fasta. Spriten brände först lite grann i bröstet på vägen ner, men när den
träffade magen fick man vansinnigt ont, så jag slet upp kylskåpsdörren och hällde i mig äppelmos och drack mjölk för att lindra det lite grann. Mer hann vi inte göra innan det var dags att hoppa in i Bruno´s gamla Ford (Bruno var en gammal klasskompis från gymnasiet och hans Ford var den ultimata partydroskan...) och sen gav i oss av mot Örebro. Det första vi gjorde när vi kom fram var att köpa en varsin stor fet hamburgare med pommes frittes och allt. Livet är helt enkelt för kort för att frivilligt leva på vatten och juice...