Janne: Tågluff del 3

Eftersom jag var lite mer matkunnig än Ärtan, så hade jag berättat om den berömda franska fisksoppan Bouillabaisse för honom. Tyvärr kan jag ju inte äta den själv eftersom jag är skaldjursallergiker, men när vi kom till Montpellier så hamnade vi på en mysig typisk fransk restaurang och där upptäckte Ärtan att de hade Bouillabaisse på menyn.

Kom inte ihåg vad jag själv åt, men Ärtan satt och sjuka sig och tråkade mig för att jag inte kunde äta skaldjur. ”Aaaaah, Bouillabaisse…!!!!”, satt han och sa hela tiden och låtsades få en orgasm av bara doften. Kan ju säga att jag började bli en aning ”pissed off” på honom, då han helt plötsligt kom till krabborna som låg ovanpå.

”Hur får man upp de här?”, frågade Ärtan. ”Det är väl bara att lyfta på locket”, sa jag. När han efter lite försök bände upp locket på krabban såg det ut som gråa inälvor och var allt annat än aptitiretande. Ärtan stängde snabbt igen locket igen, men ett sånt här tillfälle att ge igen kunde inte försummas. ”Ska du inte äta upp dem?”, frågade jag. ”Nä, det såg inget gott ut”, sa Ärtan, varvid jag blixtsnabbt replikerade: ” Meeen, det är ju Bouillabaaaaaiiiisssseee…..”

Dagen efter åkte vi vidare till Nice för ett kortare uppehåll över dagen, så vi passade på att bada lite, men tappade snart lusten när vi upptäckte att det flöt både använda kondomer och toapapper i vattnet. Kändes inte helt fräscht om jag ska vara ärlig, men på kvällen slängde vi oss på ett nattåg ner till Rom.

När vi kom ut från stationen i Rom låg ett helt gäng tågluffare och sov på en gräsplätt medan gatubarn for omkring som en bisvärm runt dem. Fattar inte hur de vågade ligga där, för ungarna stal som korpar. Såg en grabb bli av med skorna…

                                        Janne på Peterskyrkans tak

Vi hittade dock ett litet mysigt hotell och sen lekte vi turister och tittade på spanska trappan, Fontana di Trevi, Vatikanstaten och Colloseum och massor andra sevärdheter. Man kände sig minst sagt liten när man kollade på stora tempel som fanns medan vi i Sverige i princip bodde i kojor, men vädret var fint och vi njöt i fulla drag.

Den roligaste incidenten var nästan när vi blev vittne till en krock mitt i en stor rondell. De inblandade brydde sig inte om att få bilarna ur vägen utan de stod och gormade åt varandra och gestikulerade vilt fast de blockerade hälften av trafiken. Var som taget ur en Gaston seriebok…

Vi fortsatte därefter vår resa söderut och hade ett kortare uppehåll i Neapel där vi passade på att käka pizza (en Napolitana, så klart).  Ärtan var ju ingen höjdare som kartläsare, så vi gick fel på väg tillbaka till stationen och fick springa för att hinna tillbaka till stationen innan tåget vi skulle åka med till Brindisi gick.

Precis innan vi kom fram till stationen, sprang vi förbi en fruktförsäljare så vi stannade snabbt och pekade på två bananer och två apelsiner. Han sa en summa och vi höll på plocka fram pengarna samtidigt som räknemaskinen i huvudet gick. Både Ärtan och jag kom fram till samtidigt att det motsvarade 70 Kr och vi tittade förvånat först på varandra och sen på försäljaren som log stort och blinkade med ögat. 

Han hade koll på tillgång och efterfrågan och hade dessutom insett att vi hade väldigt bråttom och tagit en rövare. Eftersom vi var tvungen att ha något att äta, så var det bara att bita i det sura äpplet. Han vinkade glatt till oss när vi sprang vidare och önskade oss välkomna tillbaka, men det kan han se sig i stjärnorna efter…

Tåget ner till Brindisi var en mardröm. Stundtals gick tåget så sakta att jag hade kunna gå fortare och det stannade vid varenda mjölkpall. Dessutom var det stekhett oc h svetten bara rann när solens strålar obönhörligt sken in i kupén.

Jag gjorde ett litet hål i en karta och hängde upp den i fönstret för att få lite skugga, men Ärtan som satt på skuggsidan tyckte att det var lustigt och drog i kartan så att den långsamt sprack upp. Jag blev grymt irriterad och hade han inte slutat i sista sekund, så hade han nog åkt på en rak höger. ” Don´t mess with a overheated man…”