När vi kom fram till Brindisi gick vi ner till hamnen och tog oss ombord på färjan till Corfu. Färjan var knökfull av tågluffare för det här var den gängse tågluffarporten mot Grekland och eftersom Corfu var första stoppet för båten som sedan gick vidare mot grekiska fastlandet, så blev Corfu ett Mecka för tågluffare. När vi klev av båten så vällde det fram folk som ville att vi skulle bo på just deras hotell, men eftersom vi tyckte att de var för påträngande, så gick vi därifrån. Till slut hittade vi på ett ställe som hyrde ut mopeder och efter att ha hyrt varsin moppe, så frågade vi vilken del av ön som var bäst. Han tyckte att eftersom vi var unga, så var det helt klart Pelekas som gällde. Vi frågade även om han visste om det fanns något bra ställe att bo på och han ringde då upp en bekant som hade ett litet pensionat, Pensionat Martini, i Pelekas och de hade rum åt oss.
En vanlig kväll på Zanzibar
Pensionatet var supertrevligt och Brigitte och Tellis som hade det var hur snälla som helst. Dessutom låg det två minuters promenad från den omåttligt populära baren Zanzibar där både tågluffare och annat folk samlades. Varje dag låg vi och trynade till 10-11 och sedan gav vi oss ner för den branta grusbacken ner till Pelekas Beach. Man fick köra riktigt försiktigt; brorsan hade för övrigt vurpat i samma backe två år tidigare och har fortfarande ett långt ärr på benet efter det. Pelekas beach var sanslöst vacker. De gröna kullarna störtade brant ner och omgav stranden och det fanns bara två små enkla tavernor där man kunde få lite skugga och ta en öl. I ena änden fanns små låga hyddor byggda i skogskanten, där en del bodde för att slippa ta sig upp och ner för backen varje dag.
<">Vi träffade två trevliga göteborgare som vi umgicks med en del och en dag när vi låg nere på stranden berättade en av dem om hur det kommit ner på en strand och det var fler som var nakna än som hade badbrallor på sig. ”Var var det någonstans?”, undrade jag, varvid han sa ”Här!”. Jag trodde inte riktigt på honom för varenda kotte hade ju badbrallor på sig.
Tio minuter senare kommer en råsnygg tjej och brer ut sin handduk två meter ifrån mig. Kunde inte låta bli att spana in henne lite grann för hon var riktigt grym. Efter ett tag reste hon sig upp för att gå ner och bada, men innan hon gick ner drog hon ner baddräkten och rullade ihop den tills det såg ut som vanliga bikinibyxor. Hon var verkligen fin! När hon efter en stund var på väg upp från vattnet såg jag att hon stod och plaskade i vattnet, men det var inte förrän hon kom närmare som jag insåg att hon hade baddräkten i handen. Den dagen brände jag ryggen! Inte lätt att vara 20 år och grabb…
Janne förfestar på rummet
På kvällarna gick det vilt till. Pelekas var känt för festandet och det var inte ovanligt att de som kom med bil och skulle förbi Zanzibar kvällstid fick stanna och flytta på överförfriskade ungdomar som låg och sov mitt på den smala gatan. Vi grundade ofta med Tequila,salt och citron på rummet innan vi gick ut och käkade och sen hängde vi på Zanzibar hela kvällen, utom de kvällar man drog till Diskoteque 2000 framåt tolvslaget.
Ärtan på Discoteque 2000
Den grekiska maten var god och vi festade på tsatsiki, lammkotletter och andra grekiska specialiteter. Första kvällen var vi på en liten restaurang och frågade kyparen vad han rekommenderade att dricka till. ”Retsina”, svarade han på en gång och vi köpte hans förslag. Kommer aldrig glömma minen på Ärtan när han smakade på vinet. I normala fall var han inte den som spottade i glaset, men här var gränsen nådd. När kyparen tittade bort hällde han ut vinet i blomkrukan…