Janne: Tågluff del 5

Man träffade på mycket svenskar på Corfu. Kommer speciellt ihåg ”THE CRAZY SWEDES”, som de kallades. Eftersom jag kommer dissa dem senare, så får jag väl ändå säga att de modemässigt låg några år före de flesta, med trasiga och lappade jeans som är populärt idag. De här grabbarna tyckte att de var enormt coola och slukade den ena tequilan på den andra, men när jag påpekade att riktiga män äter upp citronen med skal och allt så bangade de. Jag frågade dem varifrån de kom och de svarade ”Stockhååålm” med riktig Jerry Williams-brytning.  Det hade jag redan misstänkt, så jag frågade åter: ”Ja, ja, men var i Stockholm?” Nu krympte grabbarna lite grann och såg lite skamsna ut och svarade: ”Ja, inte direkt i Stockholm. En liten bit utanför…      …Enköping…”

               En av göteborgarna och jag dricker Tequila Slamber

 Vi återvände till våra vänner från Göteborg som utmanade oss på Tequila Slamber, dvs Tequila och Sprite som man dunkar i bordet och sedan snabbt ska dricka i ett svep. Gick väl hyfsat för mig, men för grabben bredvid på bilden gick det inte lika bra. Han fick visserligen ner allt först, innan läsken exploderade i strupen på honom  och det sprutade ut genom hans bägge näsborrar i meterlånga strålar…

På Zanzibar hade de en mängd olika drinkar varav en av de populäraste bland tjejerna hette Orgasm. Så när en snygg svensk tjej som jag stötte på lite grann högt förklarade att hon skulle gå in och beställa en orgasm, så replikerade jag snabbt att hon kunde få en gratis av mig. Hon svarade lika snabbt att de i baren var bättre … :o(

                                   Janne och Orgasm-bruden

En dag gjorde vi en lite längre utflykt och åkte upp till de norra delarna av ön. När vi åkt en bit så upptäckte vi en gammal gubbe som satt och sålde hemgjort vin i vägkanten. Det var ju lite kul, så vi köpte en flaska med oss. Vi åkte även förbi ett ställe där de sålde virkade dukar och eftersom jag inte köpt något till min mamma gick vi in och kollade. Jag hittade en jättefin rund virkad duk, men den var väldigt dyr. Mannen i affären förklarade att den var handvirkad där i byn och efter en del prutande så slog jag till även om en tredjedel av mitt kvarvarande kapital rök.

När jag kom hem med den så anmärkte min mamma genast på att jag blivit lurad. Duken var maskinstickad, vilket även syntes genom att den var upplagd med symaskin. Fast duken var väldigt vacker och min mamma blev faktiskt väldigt glad över den och använde den i nästan 20 år innan den blev alltför sliten…,

På vägen hem åkte vi nerför några riktigt grymma serpentinvägar med fullt med vackra kors i vägkanten. Vi drog givetvis järnet nerför och självklart var jag för fåfäng för att använda mina glasögon…

På kvällen korkade vi upp flaskan vi köpt uppe i bergen och smakade lite grann. Den var faktiskt riktigt god, men det kändes som om det var ett starkvin. Som vanligt låste vi in våra pengar i det stora träskåpet på rummet och jag lade nyckeln under duken på nattduksbordet och ställde en kruka ovanpå. Ärtan klagade att den var alldeles för lätt att hitta, men jag tyckte inte att det var någon fara för rummet var ju ändå låst.

Den kvällen blev ett riktigt sjöslag. Efter många tequila tog våra pengar slut och jag skickade iväg Ärtan till vårt rum för att hämta mer kontanter. Det dröjde ett ganska bra tag innan han kom tillbaka, men sen fortsatte festen. När man dagen efter vaknade i middagstid med kopparpannorna som slog mot varandra i huvudet, så tänkte jag att jag skulle gå och köpa frukost. Eftersom de pengar vi hämtat också tagit slut under gårdagskvällen, så vände jag mig mot nattduksbordet och det första jag upptäckte var att vinflaskan som vi bara smuttat lite på kvällen innan var tom. Ärtan hade alltså svept hela flaskan när han var iväg för att hämta pengar!

Jävla alko, tänkte jag, flyttade på krukan på nattduksbordet och lyfte på duken. Ingen nyckel! Jag kollade på golvet och på bordet inne i rummet, men ingenstans fanns nyckeln.  Nu började jag bli irriterad och väckte Ärtan och undrade vart han gjort av nyckeln, den låg ju inte under duken där den skulle vara. Han vände sig grymtande om i sängen och sa att det var ju så dåligt gömställe. Ok, sa jag , men vart har du lagt den? Ärtan satte sig upp i sängen och tänkte efter och tänkte efter och tänkte efter…

Var han än hade lagt den, så var det på ett väldigt bra gömställe. För mig veterligen är det ingen som har hittat nyckeln till dags dato. Det var aningen pinsamt när vi gick och frågade Brigitte om de hade en extranyckel till skåpet, men de hade de inte. Hon skulle höra med Tellis när han kom hem från jobbet. Vi var ju aningen bekymrade eftersom vi inte hade ett rött öre på oss och alla våra pengar låg i skåpet, men när Brigitte hörde det så lånade hon genast ut pengar till oss fast vi bott där i flera dagar och inte betalt ett öre i hyra än…

På kvällen när vi kom tillbaka efter att ha ätit middag, berättade Brigitte att Tellis hade brutit upp det fina skåpet, så nu kunde vi komma åt pengarna. Vi skämdes rätt rejält, så när vi sista kvällen skulle betala för rummet, så betalade vi trots protester från Brigitte för en extra natt. Fast rummet kostade bara typ 30 Kr natten på den tiden…

Sista kvällen på Corfu var vi ute på riktigt sent. Vi var bland annat på Discoteque 2000, men någon gång under natten tappade jag bort Ärtan. Jag hängde på ett gäng italienare och portugiser på efterfest ett tag, men sen åkte jag ner till stranden, slängde av mig kläderna och tog ett dopp i månljuset. När jag väl kom tillbaka till pensionatet, så hade Ärtan fortfarande inte dykt upp fast klockan var runt fem. Men det satt en portugis på verandan som jag började snacka med. Vi drack Ouzo och sen efter ett tag for han iväg och hämtade några burkar sardiner som han stolt förklarade var från hans hemland, så vi satt där och käkade upp sardiner som vickning.

            Italienaren, jag och portugisen på båten tillbaka från Corfu

Efter ett tag dök det upp en italienare som undrade vem fan det var som hade ätit upp hans sardiner. Jag blev aningen ställd, men efter att ha fått en ouzo så lugnade han ner sig lite grann. Ärtan dök upp vid sexsnåret och hävdade att han hamnat på en annan efterfest med några engelsmän, så vi packade ihop lite snabbt och åkte iväg för att hinna med färjan.

Eftersom man var totalt utmattad, så rullade man ut liggunderlaget på däck, tog av sig i enbart shorts och somnade. Det blev stekvarmt tidigt på dagen, men man vände sig i alla fall med jämna mellanrum. När man väl piggnade till några timmar senare insåg jag att jag hade glömt att ta av mig strumporna. Jag hade förvandlats till en polkagris, benen var illröda och fötterna såg kritvita ute…